knasigt, härligt! misstixies bröllop!

Nu har jag äntligen sagt ?ja? till min älskade Henrik och blivit fru! Det var den mest omtumlande och intensiva upplevelsen i mitt liv. Och absolut den lyckligaste.

På morgonen steg jag upp tidigast av alla på gården som vi hyrt (vi var många som övernattade där, tärnor, marskalkar, tjejen som skulle fixa mitt hår osv.) Klockan fyra var jag klarvaken och kunde inte somna om, så jag tog en liten promenad ner till sjön som låg där och satte mig ensam för att se solen gå upp. Det var otroligt vackert, allt var tyst, sjön låg spegelblank och jag kände mig lugn och förväntansfull och inte det minsta nervös.

Sedan vaknade de andra en efter en och det började bli dags att sätta igång. Jag försökte äta lite frukost men var inte det minsta hungrig, så det blev i princip bara en kopp kaffe. Sedan började vi med mitt hår och det tog längre tid än planerat så till slut fick jag bli sminkad samtidigt. Lite knepigt var det men det gick! Jag smuttade på ett glas champagne när jag fick tillfälle och kände mig väldigt ompysslad. Sedan kom min mamma och blev helt förfärad över att jag inte hade ätit, och sekunden senare hade hon trollat fram en broccolipaj som jag tog små tuggor då och då av för att lugna henne.

Sedan var det dags för påklädning och det var då det gick snett. Min klänning satt alldeles för tight! Jag tittade mig i spegeln och plötsligt var det som om nerverna totalt gick i tras, jag började storgråta. Låter kanske löjligt och överdramatiskt men man är ju så spänd i det läget och vill att allt ska vara perfekt efter månader av stress och oro... Då kom mina tärnor rusandes och började snöra om klänningen, det var folk överallt omkring mig som försökte få mig att sluta gråta, någon hällde i mig champagne medan en annan lät mig blossa på en cigarett medan en tredje försökte rädda sminket... det var som en SOS-uttryckning! Och sedan tog de ett steg tillbaka och voila! ? klänningen satt perfekt! Den hade bara blivit snörd lite fel och för långt ner.

Jag fick sitta ner en stund och bli tillfixad innan det var dags att gå ut på trappan och träffa min blivande man. Hjärtat bultade när jag gick ut i solskenet och fick se alla leende ansikten, men när jag fick se Henrik glömde jag resten av världen. Han var så stilig och han kunde inte ta ögonen från mig. Han viskade att jag var det vackraste han någonsin sett och att han aldrig skulle glömma detta ögonblicket. Jag kände mig så lycklig!

Sedan åkte vi för att fotograferas tillsammans med min ena tärna och en marskalk. Vi fotograferades i en jättevacker park där det firades midsommar, så det var många som stirrade vill jag lova. Men alla såg glada ut och log vänligt så man blev alldeles varm inombords. Jag vet inte än om bilderna blev bra, men min tärna passade på att ta ett par med sin egen kamera och de är jättefina (lägger ut ett par bilder i galleriet om ni vill se!).

Sedan åkte vi till kyrkan och stängde in oss i det lilla rummet för att vänta. Då blev jag faktiskt nervös, när jag hörde alla de nästan 100 gästerna anlända och prata utanför... Men sedan fick vi annat att tänka på, för vår minsta brudnäbb somnade och gick absolut inte att väcka! Vi provade ALLT, pratade, ropade, stänkte kallt vatten i hennes ansikte, men hon bara vred lite på sig med trumpen min och sov vidare. Nu var det mindre än tre minuter kvar tills det var dags att tåga in. Den andra brudnäbben sa att hon inte ville gå in utan sin syster. Flickornas mamma ? min ena tärna ? fick panik och var jätteledsen, men då hade jag helt plötsligt blivit helt lugn och glad och kände att vad sjutton, det här får bli som det blir! Så jag föreslog att en av marskalkarna skulle bära in den sovande lilla näbben och att den andra fick gå mellan sin mamma och marskalk nummer två. Så gjorde vi, och det blev jättefint. Tror inte ens någon tänkte på att det var oplanerat. Marskalken bar in den minsta brudnäbben och lämnade över henne i famnen på min mamma, och där satt hon sedan och sov genom hela vigseln!

Själva vigselakten gick bra, det snyftades mycket i kyrkan men jag grät faktiskt inte. När vi skulle säga våra löften råkade prästen ta fel ring så det blev lite förvirring och spridda fniss. Men det gjorde inte mig någonting alls, det blir bara ett roligt minne att le åt. När Henrik sa sina löften var det som om tiden stod stilla, jag kände hur lyckan virvlade runt i hela mig och jag kan säga att det var det absolut häftigaste jag har varit med om. Åh vad jag älskar denna man!

Det gick otroligt fort, sedan var det över. Vi gick ut och då hade det börjat ösregna. Men vi hade ett paraply, och såpbubblorna som alla blåste var precis lika vackra ändå! Det var så roligt att äntligen få träffa alla och krama om dem. Sedan åkte vi tillbaka till gården och lagom tills dess upphörde regnet och solen kom fram, så vi kunde dricka champagne utomhus precis som vi önskat! Toastmasterparet delade ut mingelbingolappar och pennor och alla engagerade sig jättemycket för att vinna de tolv prisen (nyckelringar med vackra stenar). Sedan blev det middag med underbara tal och lite spex, alla älskade buffén och tog om flera gånger och stämningen var hög. Tårta och kaffe följde, sen fick vi leka skoleken och det var jätteroligt och alla skrattade åt våra svar.

Sedan öppnade baren och partyt var i full gång! ALLA dansade till ALLT! Jag hade aldrig kunnat föreställa mig något så roligt. Musiken (som vi mixat ihop och spelade från laptop) blev en dundersuccé och det dansades vilt till allt från dansband till hiphop. Folk kom fram och sa att det här var det bästa bröllop de varit på och vi var så glada och lyckliga att alla hade roligt.

Vi drog oss tillbaka vid tretiden och då var festen fortfarande igång, en del dansade och en del hade smitit iväg till bastun för att efterfesta där.... När vi kom upp till rummet där vi skulle sova (på den gamla herrgårdens övervåning) hade mina tjejkompisar pyntat det med ballonger, serpentiner, rosblad, levande ljus, en flaska champagne stod på kylning med en bricka chokladpraliner. Underbart!

Sen så ?sov? vi hela natten...

Dagen efter hade vi brunch, de ca 45 gästerna som övernattat var där och många som åkt hem kom tillbaka för att vara med. Vi öppnade presenter och åhh så mycket fint vi fick, både vackra saker och resecheckar och presentkort... Sen sa vi farväl till alla och det var lite sorgligt men ändå skönt att få åka hem och landa på jorden igen...

Jag är så underbart lycklig över vårt fina bröllop och all kärlek vi fått känna från släkt och vänner! Mitt tips till er som har ert roliga kvar är helt klart att tänk inte så mycket på allt som kan gå fel! Allt blir inte perfekt för så funkar livet sällan, men det kan faktiskt bli ännu bättre!

Hälsningar och kramar från en lycklig misstrixie (som inte är ?miss? längre...)!!!