Common ground

Jag tror att man behöver ha samma moraliska och etiska grund, dvs sammas värderingar...i alla fall om man tänker uppfostra barn tillsammans. Annars blir det 18 väldigt slitiga år och synd om barnet

Håller med Aleta - samma moral o etik annars kan det leda till svåra konflikter och förakt i längden.
Sen kan man rösta på olika partier, tillhöra olika religioner osv så länge det man inte är fanatisk vad gäller politik o tro.

Men det viktigaste är väl att man tillsammans diskuterar och förhandlar sig fram till sin "common ground" - vad vill som familj stå för, vilka värden, beteenden mm är viktiga för oss.
Hur ser vi på tid, familj, vänner, pengar, karriär, semester, boende osv. SÅ har vi i grunden totalt olika personer hittat vår common ground. Men vi diskuterar ofta o har olika åsikter men grunden står fast.

Det är jättebra att göra som egensinnig säjer, att sätta sig ner tillsammans och gå igenom det mest fundamentala.

Sedan kan man vara helt olika som personer och ha olika intressen men om man har den där grunden så tror jag att det håller i alla väder.

Personligen skulle jag nog ha mycket svart att leva med nagon som hade helt annorlunda livssyn ocksa. (Etik/moral later ju lämpligt att ha samma eller liknande). Själv är jag ateist och även om jag har manga kristna och andra troende vänner sa skulle jag ha svart att leva med nagon som var troende. I synnerhet när det kommer till barn. Sedan beror det ju även pa hur troendet i sa fall uttrycker sig och om det inverkar i barnuppfostran. I mitt fall kommer maken fran en katolsk kultur/familj och jag fran protestantiska Sverige och en icke-troende familj, men vi är bada ateister.

Vad gâller politik behöver jag nog ungefär samma värderingar men inte exakt lika. Jag som vâl snarast kallar mig liberal om nagot, skulle INTE kunde leva med en Sverigedemokrat eller annan extremist fran höger eller vänster. Men då är det ju värderingar igen som spelar in..
Maken star väl närmare högern än vad jag gör, men sa lânge det inte gar till extremiteter tycker jag nog att det kan vara lite olika där.

Man måste inte tycka lika men måste nog ha en gemensam värdegrund av något slag. Åtminstone måste man kunna kommunicera och kompromissa kring livsval och frågor som har betydelse för hur man lever. En gemensam vision om sin framtid tillsammans är också central.

Gemensamma intressen eller hobbies inte som nödvändiga. Inte heller religiös eller politisk uppfattning ser jag som avgörande, men såklart kan skillnader där bli så stora att kommunikation och kompromiss blir omöjliga.

OBS - detta gäller för mig och hur jag ser på mina relationer och därmed i förlängningen också hur jag bedömer relationer hos andra. Men om andra gör andra val så är det såklart upp till dem.

MM - haller med dig i stort Anne. Men politik och religion kommer ju ofta in pa värderingar över huvudtaget, sa där beror det pa, för min del.
Ang intressen och hobbies, tycker inte heller jag att de maste vara liknande.

Jag tycker att det viktigaste är att man har respekt för varandras skillnader. Har man det kan man tycka och känna olika om det mesta. Min blivande är tex kristen men inte jag och det går alldeles utmärkt.

Men det finns ju saker man inte kan komma överens om, t ex om den ena tycker att "öppna" förhållanden är okej och den andra inte, om den ena tycker att det är okej att råna banker etc. :)

Man måste väl helt enkelt känna efter, vad skulle jag inte klara om min respektive kände eller höll på med? Och hur långt kan man kompromissa? T ex, om den ene är kristen och den andra inte, hur uppfostrar man barnen?