Får man hata sin lillasyster!!!

Jag vet själv hur det kan vara att ha problem med lillsyrran
Jag säger som så, att om du tycker det viktigaste för dig är att markera hur sur du är och därmed inte förbättra er relation, så ska du strunta i att bjuda syrran på möhippan och fortsätta bli sur på henne. Men om det viktigaste är att du mår bra och är glad och lycklig och kan vara den som sätter sig över alla små fåniga gräl, så var överseende med henne.

Tänk på allt som kan hända i livet, man kan mista någon när man minst anar det...då tror jag man ångrar all tid man lagt ner på att vara sur på sina nära och kära, för småsaker...

Kram!

En av mina systrar är så dum i ballongen att hon inte ens kom till mitt bröllop. Bara för att min man är svensk! Snacka om rasism! Henne har jag nu sagt upp bekantskapen med. Man måste inte hålla kontakt bara för att man kom från samma kropp, anser jag.

Precis myrantennen!! Sina vänner och partner väljer man ju med omsorg, men sin familj väljer man ju inte, de får man ju vare sig man vill eller inte. Visst är det ok att inte älska sina syskon, även om det är tabu att erkänna det!

Jag har en bror som jag absolut inte vill umgås med. Vi bjöd honom för syns skull på vårt bröllop, men hade hade vett nog att hålla sig därifrån! Konstigt egentligen, annars har han alltid gjort allt för att förstöra för mig!

Visst far man tycka illa om sina syskon. Sa om det ar det du undrar ar svaret JA. Men av din historia framgar inte varfor hon ar sa hemsk. Du sager att hon tycker sig leva ett perfekt liv och alltid tror att hon vet bast. Och sedan har hon mage att paminna dig om en skuld som du har till henne...

Eh jag greppar inte problemet? Trycker hon ner dig eller paminner hon dig om att ditt liv inte ar perfekt eller vad ar det som gor henne sa hemsk?

Citronella hade en bra poäng. Du kan ju visa att du är vuxen och bjuda med henne på möhippa och ge henne en bra placering på middagen. Men jag antar att det ligger mycket mycket mer bakom för den här lilla händelsen är ju inte hela världen. Försök att skaka av dig hennes beteende och inte ta det så hårt. Tänk att det är så här hon är och det är svårt att ändra på, det är inte dig det är fel på. Vill du ha henne i ditt liv eller inte? Hoppas du hittar en bra lösning.

Hej
Det är helt sant som ni säger att det är fult att inte tycka om sina syskon. Hade jag ett syskon som Myrantenn hade jag sagt upp bekantskapen direkt. Jag gifter mig med en turk som familj älskar och heller inte har behandlat eller bemött på något annat sätt en någon annan i familjen som tur är.-Jag hatar rasism och fördommar!

Jag har inga problem med mina syskon men min brors fru är knepig. Hon är från svårt för oss för inte tala om min mamma. Vad min mamma säger eller gör så tolkas det helt otroligt fel.
Vi överraskade det nya brudparet (gifta -91) efter hemkomst från bröllopsresan. De blev dock inte så glada utan hade velat vara utan överraskning. Vi bad ommedelebart om ursäkt men den godtogs inte. Trots att det var hennes föräldrar och bror som organiserade och drev på överaskingen så bröt de kontakten med oss systrar och mina föräldrar i nästan 4 år!! Hennes familj var genast ursäktade. Nu är de tillbaka i gemenskapen men vi tassar nog lite på tårna för dem fortfarande för att de inte ska bli arga. Det jobbiga är att man vet inte vad som kan göra dem arga, en bordsplacering, fel val av mat något någon säger....De har ännu inte blivit lika arga men fel tolkar allt som sägs och görs.
Det är inte utan att man är lite orolig för att de ska "hämnd- överraska" på mitt bröllop för att störa och ge igen men så elaka inte....

Man väljer sina vänner men inte sina syskon...

(Mina mamma har brutit med båda sina syskon pga familjegräl...)

Hej! Tack för era reaktioner, jag är lite lugnare idag, men vill helst inte tänka på min syster, jag ska ta och visa mig mognare och sätta mig över hennes jobbiga beteende, det är så sant, vänner väljer man men inte familj.
Jag är inte avundsjuk på hennes liv, bara trött över hennes tro att hennes väg är det rätta och bästa (tre barn vid 25, inget jobb, en man som är något äldre och rätt så trög).
Jag drar örona åt mig och är rätt så nöjd med min akademiska väg utan barn strax över 30 och en snart underbar make som är likasinnad. Säger ABSOLUT INTE att hennes är fel men hon kan ju låta bli och sticka näsa i vädret och tjata om små kusiner, hompartys, och hur fantasiskt hemmafrulyxlivet är, hennes man har eget...och jag blir såå trött.
Och ja det ligger mer bakom är just detta med pengarna det är agressioner jag haft sedan långt tillbaka, jag ska skärpa till mig och visa att jag kan hantera det här mer vuxet (behöver ju inte ringa henne idag)
Tack alla, det är skönt att skriva av sig och se att några läser och ger råd. Det sparar min blivandes öron lite grann, en gormande, svärande, blivande hustru som spelar schack med bordplaceringen...är inte speciellt trevligt.
Det betyder mycket att ni orkat läsa igenom mina nerkrafsade tankar!

JAAAAAAAAAAA.... man får hata sin lillasyster, det gör jag!

....och du kan ge henne en dålig placering . Det fick jag på min systers bröllop (jag var tärna), för det första var min blivande inte bjuden på hennes bröllop (dom tål inte varandra) när det blev dax för bordsplacering bad jag om att få slippa en nära anhörig till bordet. Gissa var jag hamnade, brevid denna anhöriga och den enda singelkillen på bröllopet.
Pinsamt var det, men singelkillen tog det väldigt bra (han visste inte att jag hade respektiva) och skämtade om att dom (syster/svåger) parat ihop oss. Dom som fick skämmas var ju trots allt min syster och hennes man *hi,hi*.

Jag kommer naturligtvis och hämnas vid mitt bröllop och placera henne brevid den taffsande anhöriga .

Tråkigt att det blir "gnabb" mellan syskon.
Jag och min syster är bästa vänner.
Hoppas att det ordnar sig för alla!
Kram zorn

Hej igen! Trådstartaren här.

Vill bara berätta att jag ringde min syster och hon bad om ursäkt för sitt sätt med påminnelsen om pengarna...
Vi inser nog båda två att vi får skärpa oss lite, snart är det "kanske" möhippa och jag hade tänkte mig ett bröllop i livet och då är det nog synd att utesluta min syster för detta gräl..och sedan minnas bröllopets tid med denna "skugga", tänker dock fortfarande, placera henne en bit bort och kanske inte öppna mig helt för henne, man kan gott hålla "ojämna vänskapskontakter" lite på avstånd, det för att inte skapa konflikter igen. Hon är min syster, hon ska vara med på hippa och bröllop, och vi pratar med varann, det räcker. Jag har mina nära väninnor att tala förtroligt med. Kram på er!

Jag är den där lilla systern alla pratar om jobbig som faaan, men jag tror inte vi lillasystrar menar illa det är nog bara lite syskon avundsjuka jag tror jag var tvungen att hävda mig redan som lite bara för att jag var minst och tog då all uppmärksamhet och efter 30år med mycket uppmärksamhet så växer självförtroendet och man kan nog ses som jobbig. Jag tycker min storesyster har sina knepiga sidor.
Och jag har hört mina vänner som också e småsystrar hur dom klagar på sina storesystar, så i grunden är det nog oftast "syskon kärlek" men som jag läser i andra inlägg så finns det också självklart större problem bakom och det är verkligen jättetråkigt.

Vad skönt att ni närmat er varandra lite lagom, så att möhippa och bröllop blir minnesvärda. Jag tror du hade ångrat dig om du uteslutit henne nu.

Kan det vara så att hennes dröm egentligen är att vara akademiker med en skön man, istället för hemmafru med tre barn? Kanske känner hon att DU är den som är nöjd med ditt liv och vill hävda sig lite grand.

Jag har en lillebror som är guld värd, vi pratar inte så ofta med varandra, men när vi ses har vi så otroligt trevligt. Vi har sagt att vi alltid ska vara vänner, soecieltl om det blir diskussioner om pengar eller arv el liknande.

Inget tvångsumgänge bara för att man är syskon!

Tangentbordet var lite halt....soecieltl = speciellt. Jestanes.

Är anonym pga det personliga innehållet. Min blivandes äldre bror vill inte komma på vårt bröllop på lördag. Detta eftersom han inte känner sig välkommen då han inte fick bli marskalk eller fått något annat tjusigt hedersuppdrag. Det känns som att den här dagen handlar om att han skulle få känns sig viktig och få uppmärksamhet och när han inte fick mer än någon annan av gästerna så blev han sur och vill inte komma, detta trots att han är 32 år.

Själv blir jag bara så otroligt trött på honom och är nu nästan glad att han inte kommer. han är så otroligt barnslig och egoistisk och jag blir så trött på detta förutsättande av somliga att de ska bli inbjudna på sina villkor och få vara med och tycka och fixa en massa. Det är ju ändå vårt bröllop och inte hans. Vi har valt att planera mycket själva eftersom vi tycker att det är kul och har bara involverat våra föräldrar litegrann. Vi betalar i stort sett allt själva så det är vi som är värdparet dessutom.

Suck, vad säger man? Jag tycker i alla fall att det låter hoppfullt för trådstartaren som har kunnat prata med sin syster och komma överens om att gräva ned stridsyxan lite. Man behöver inte älska sina syskon mer än man vill, men det är ju trevligt om man i alla fall kan umgås.

Jag tycker det verkar som om din syster försöker övertala SIG SJÄLV att hennes liv är perfekt ... Kanske hon i själva verket är avundsjuk på dig? Kanske hon inom sig undrar varför du valde andra alternativ och om hon själv verkligen valde rätt ..
Man mår mest dåligt själv när man går omkring och är arg på andra. Ibland är dom inte ens medvetna att man är arg ..

Ibland kan jag och min syster absolut H A T A varandra- och ibland alskar vi varandra massor!! Oftast funkar det ok- men det ar sallan latt! Vi ar liksom fran olika planeter kan man saga...Fast aven om jag hatar henne sa alskar jag henne anda liksom- fattar ni?!