• kassandra

    släkt sorg

    hej jag sitter här och ser på tv ett program om människor som söker sina föräldrar och får så lyckliga familjer och syskon och detta smärtar mig och rör mig så. Jag är så glad för dom och önskar att detta hände mig jag vet vem som är min biologiska far och halv syskon men pga sånt jag ej vill berätta som jag ej rårför så vill dom ej umgås med mig mina systrar och jag har ingen bra kontakt med resten av familjen på pappas sida heller för mig har det alltid känts så jobbigt hade vart kul med halv syskon och mer kusiner tänk om jag också fick en sådan hjärtlig kram men ...nej .Men min biologiska far ser jag på födelse dagar och påsk och jul men det är allt. Nu när man är mamma själv och ska gifta sig känns det extra sorgsamt för jag tror att det hade varit kul om dom kom på bröllopet men jag känner dom ju knappt . Tack för att jag fick skriva av mig här kram på er alla!!

  • Svar på tråden släkt sorg
  • flowerrose

    Åh vad jobbigt. Förstår att det känns extra mycket nu när ni ska gifta er!

    Styrkekramar

  • kassandra

    Tack så hemskt mycket! det känns mycket sorgsamt att det är som det är........

  • FruRålin080808

    Jag vet hur det är och förstår din känsla...Sköt om dig och njut av din blivande man och barn.
    Kramar

  • kassandra

    tack rfuRålin080808 det ska jag göra ! Men man går ju alltid runt och tänker på hur det vart om man hade kontakt med sina halvsyskon.Ser dom ofta hälsar men ingen djupare kontakt än så vi gick på samma skola ...tyvärr dum som jag var försökte jag ta kontackt för jag var så glad att ha syskon men det var inte dom dom viste ej vem, jag var dom var ej glad !tyvärr ........

  • Juni2009

    Jaa... känner igen i din (TS) situation...

    Har en kompis som berättade för mig att han har aldrig träffat sin pappa.
    Jag vet inte rikitg vad som hände mellan hans föräldrar.
    Men iaf tog han kontakt sin pappa genom nån myndight som jag inte minns vart.
    Fick veta genom dom att pappan säger NEJ.
    Så oxå nej till bilder på honom...

    Kompisen visste att pappan är gift o har familj så han har syskon.
    Kompisen är ensambarn o uppvuxit hos sin mamma, bodde ca 80 mil söderut om pappan.
    Det är trist tycker jag.

  • kassandra

    Ja herregud jag trodde jag var ensammen med detta helvete jag trode väl aldrig att någon annan hade det så här jobbigt och det jävliga är att man bara försöker och försöker få kontakt med syskonen men jag orkar ej mer men jag ville ju bara ...

  • kassandra

    Jag måste bara berätta att jag fick et lyckligt återsende min schef från stockholm ca tio år sedan måte jag i luleå centrum hon bjöd på lunch och vi hade så trevligt vi vart båda så glada.

  • Brud28

    Förstår hur du känner!

    Har inte sett min mamma på över 20 år år!
    Hon har tyvärr valt att inte vara delaktig i någon av hennes barns liv!
    Något som känns väldigt tråkigt, men inget man kan påverka

  • kassandra

    kära Brud28 jag vet ej vad jag ska säga det är ju försorgligt.
    Har du många syskon det måste vara roligt om ni har bra kontakt.
    Styrke krammar åt dig och glad sommar .

  • EnaOline

    Jag vet hur du har det. Jag har inte träffat föräldrar, syskon eller släkt i 6 år nu. Och när man gifter sig så blir man extra känslig, det är ju en familjehögtid. Jag brukar samtidigt tänka att min sambo, mina vänner och mina hundar, samt sambons något knasiga familj är min nya familj.

    Kram!

Svar på tråden släkt sorg