Så less på hans oengagerade familj...

Jag tycker att din kille ska säga åt sina föräldrar!

Åååh, vad jobbigt!!!
Trist!
Varför går de på bröllopet öht, kan man undra?! Det är ju er som par man blir bjuden av och det är ett bröllop för 17! Fattar inte hur de tänker med presenten osv. De är ju där för att lyckönska er som par och ert äktenskap och er framtid....
Vad tycker din m2b i detta?
Kan han prata med sin mamma?
Jag har liknande problem, men det är mer vi mot dem i detta och då spelar det inte mig så stor roll. Vaar inte ens självklart att hans mamma skulle bli bjuden om jag säger så (de är skilda).

Känner så med dig!

Min fästmans familj tycker inte att de känner mig heller, fast vi varit tillsammans i sex år och jag varit på vartenda kalas och familjeträff man kan tänka sig. De är över 25 personer där och visar aldrig något intresse av att prata med mig så även om jag inte har social fobi så struntar jag i att anstränga mig om de inte bryr sig. Kommer man in i ett gäng med 25 personer så är det väl deras uppgift att få en att känna sig välkommen, inte jag som ska slå mig in? Min mamma var inbjuden av min fästman på en inflyttningsfest i början av vårt förhållande. Hon gick efter 20 minuter, för det var ingen som hälsade på henne! De är så självcentrerade.

Men de beter sig i alla fall inte som dina blivande svärföräldrar nu när vi planerar bröllop i alla fall. Och min m2b skulle aldrig få ignorera en sån situation för mig. Det är hans ansvar att se till att det fungerar mellan er, dvs säga till dig om du beter dig illa och sin familj om dem beter sig illa. Visst kan svärföräldrar bete sig som skit ibland, men om din blivande inte säger ifrån och står upp för dig/er så kommer det aldrig bli bättre!

Hej,

Jag förstår att det känns tråkigt. Om det tröstar dig så hade vi det ännu värre än er i samband med bröllopet

Min mans syster har stora psykiska problem och har bestämt sig för att hata mig trots att vi knappt känner varandra (hon har sagt rakt ut att hon hatar mig och kallat mig för de mest fasansfulla saker), på grund av det har min man sagt upp kontakten med henne. När vi bjöd hans föräldrar på bröllopet valde hans mamma att ta ställning för systern (som självklart inte var bjuden) vilket resulterade i att min man drog tillbaka hennes inbjudan. Det hela slutade med att endast min svärfar från min makes närmaste familj kom på bröllopet och han blev så upprörd över att min man valt att byta efternamn att han inte gladdes över vårt bröllop alls och inte har hört av sig sedan dess (4 veckor).

Trots allt detta blev vårt bröllop helt underbart! Min familj och släkt och våra vänner gladdes åt oss och förgyllde vår dag maximalt. Vi kommer aldrig låta deras problem och uppförande komma i vägen för oss och minnena av den vackraste dagen i vårt liv.

Du kan inte ändra på dem, bara bestämma dig för att inte bry dig om att DE inte kan uppföra sig. De borde ha jobbat på att lära känna dig och få dig att känna dig välkommen!

Jag vill inte att du ska tycka synd om oss, vill bara peppa dig genom att berätta om vår situation och att vår dag blev fantastisk ändå!

Du är inte ensam kan jag säga, igår fick vi ett samtal från svärföräldrarna där dom kom på nu att dom inte anmält sig till bröllopet osa var 1maj...

Vi har ju inte direkt bra familjeförhållanden heller, varken i våra egna familjer, mellan familjerna eller mellan oss och de respektives familjer. Vissa dagar är jag bara så sjukt ledsen för det och vill ställa in allt och rymma. Andra dagar tänker jag som Tooticki, att det är inte vårt fel. Vi försöker vara respektfulla och omtänksamma och det är allt vi kan göra. Det värsta som kan hända är att man tillåter att någon idiot får förstöra ens bröllopsdag. För man kan sätta gränsen själv och välja att inte ta åt sig och inte tolerera vad som helst.

Vi ska inte smita och gifta oss. Vi SKA ha en underbar bröllopsdag, gästerna SKA uppföra sig och de som inte gör det ber vi lugnt och stilla att lämna firandet och sen SKA vi bara fokusera på OSS själva och de som förgyller VÅR dag. Det går inte att ändra på någon annan, bara på sig själv och sin inställning!

Nu måste jag ju som vanligt gå mot strömmen här=)
Att dom inte fixade fotografen som dom sa så gör man inte så det kan jag hålla med om att det är fel gjort. Men förövrigt dom måste ju faktiskt inte engagera sig i ert bröllop förren på er bröllopsdag. Finns ju inget som säger att bara för att man är familj så måste man det. Vare sig mina eller min mans föräldrar frågade speciellt mycket om bröllopet det enda som kom från hans föräldrar och syskon var vart festen skulle vara för dom måste boka hotell. Men annars var det inget egagemang och jag ser inget negativt med det.

Så gör man inte heller. Jag hade aldrig träffat två av min mins syskon innan vi var vigda men dom gav ändå gåvan till oss båda.

Jättetråkigt sånt där. Jag hoppas att din blivande man kan prata med sin familj. Man väljer inte sin släkt, men det är ändå värdefullt om man kan kommunicera. Lycka till med allt!

Hakar också upp mig på presenten!
OK att man inte är så engagerad - det kan man inte begära. Men är man gäst på bröllop måste man väl ändå respektera paret?
Annars har man inte där att göra!

Jag haller med 20080301 i sak - engagemang ska man inte kräva av den som inte vill.. Däremot det med fotografen var osnyggt skött! Och att ge present till den ena parten i ett brudpar..; halla!? Även om man som vân gar pa bröllopsfest där man bara känner den ena parten sa ger man för sjutton present till bada?!

Tusen tack för alla era svar! Känns både på ett sätt skönt att höra att jag inte är ensam, samtidigt som det så klart känns ledsamt också att höra att det finns fler i liknande situationer.

Jag förstår att jag/vi inte kan kräva engagemang från hans familj - vi har ju absolut hellre föräldrar/svärföräldrar som engagerar sig för lite än såna som lägger sig i precis allt! :-S

Grejen är väl att min fästman och hans mamma har ett sånt nära, härligt och framför allt verbalt förhållande, de kan prata i timmar i telefon och diskuterar allt från djupa känslor till dumma hyresvärdar. Jag upplever att han är ledsen för att han vill kunna dela det som har med bröllopet att göra. Inte bara "vi vill ha murgröna på borden, vad tror ni om det?" utan känslor, framtidsplaner och tankar - bröllopet är viktig sak för honom som han plötsligt inte kan dela med mamman för att det inte finns något intresse av att prata om det. Det känns trist.

Skulle fotografen bara fotat brudgummen då? Eftersom presenten bara skulle vara till honom. Märkligt resonemang.

Ödet ger oss släktingar, vänner väljer vi själva.