Tänk att det ska vara så svårt att inte oroa sig för småsaker, ta ut jobbiga saker i förskott, jämföra sig med andra och noja sådär i största allmänhet.
Hur gör man för att bli mer positiv och leva i nuet och sluta grubbla? Någon som har lyckats med någon bra "självhjälp"? Jag kommer på många bra tankar men lyckas inte leva efter dem...
känner igen mig själv i detta ibland
Jag var så förr, och uppfann saker att oroa mig för. Men sen började jag jobba som kurator och insåg då att det finns värre porblem än de jag uppfann. Jag ansträngde mig för att se saker från den ljusa sidan, se vad jag hade, vad som var bra och framförallt så lärde jag mig att längta. Jag längat mycket- efter småsaker som en skjorta jag skickat efter från HM, efter att komma hem till min m2b, få dricka champagne med mina vänner, eller efter stora saker som att gifta mig, åka på bröllopsresa etc. Själva längtandet är jätteviktigt att uppskatta, för man lever i nuet. Men under längtandet är det jätteviktigt att uppskatta det man har nu - fina katter, fin lägenhet, fin m2b, ett jobb, vänner.
Är det lönt att oroa sig för det man inte ens vet ska hända? Och vad skulle jag kunna ha för plan om farhågorna besannades så att jag inte blir besviken?
Jag tror att besviken är en av de hemskaste känslorna människor som oroar sig kan känna, därför försöker jag ha en plan b, tänka rationellt, längta och bara uppskatta det som jag har nu. Det finns människor som har verkliga problem att oroa sig för, varför ska jag då oroa mig för det som ju också enligt mig själv är smågrejer?
Så har jag lärt mig att tänka. Lite småsnurrigt men nåja.
Aurelia...Jag känner så väl igen mig själv...Det går upp och ner för mig, men när det har varit som värst har jag skrivit upp något jag blir glad av eller bara något positivt varje dag...Det är bra att försöka vända saker uppochner och ta fram det positiva istället för det negativa...Jag vet att det inte är lätt och att det är en process. Min sambo har varit duktig på att skkriva små söta lappar till mig och lägga dem lite överallt...så när jag ser dem blir jag helt varm inombords=) En kurator tipsade faktiskt mig att göra likadant till mig själv...Vet inte om det fungerar som pepping. Många gånger kan jag känna att huvudet vet precis hur jag ska reagera och känna men hjärtat och magen oroar sig i alla fall...Det blev himla "flummigt" känner jag...
Ta reda på vad du behöver förändra för att bli nöjd med dig själv, om det är rimligt; ta tag i det. Är det orimligt; inse att det är oviktigt.
Sen några år tillbaka är jag nöjd med mig själv och mitt liv. Jag har lyckats med det genom att lyssna på mig själv och strunta i hur saker "bör" vara eller göras. Genom att lyssna på mig själv har jag tagit många bra beslut som jag trivs med och på så sätt blivit en intressantare och roligare person att vara med.
Oro är helt onödigt, om något väl händer får man lösa det då, men ta inte ut det i förskott.
Att läsa nån bok i ämnet kan vara bra, t ex Att välja glädje av Kaj Pollack eller Självkänsla nu av Mia Törnblom.
Åh ja, det är ganska drygt det där. Jag brukar sådär allmänt tycka att alla andra på hela jorden är bättre än mig på alla sätt och vis, och det är lite bekymmersamt. Det bästa av allt är när man glider in i tankar om hur lönlöst det vore om saker plötsligt skulle bli bättre eftersom tiden fram till nu liks ändå varit så dålig, det som kommer sen blir ju som inte värt att ha då.
Japp, dagens I-landsproblem. Att aldrig vara nöjd.
Hej hopp!
Jag är också sådan i omgångar, men hittade en bra - men väldigt amerikansk - bok som heter "Kvinnor som tänker för mycket" eller nåt liknande. Den handlar om hur kvinnor ofta är benägna att "hypertänka" som det heter. Man trasslar in sig i negativa tankebanor och som du skriver TS, tar ut jobbiga saker i förskott. Där fanns många bra tips om hur man kan ta sig ur hypertänkandets onda spiral! 
Tack för tipset om boken "Kvinnor som tänker för mycket". Ska läsa den, har den faktiskt i hyllan...
Känns lite bättre idag. Jag känner att jag faktiskt har saker jag längtar till, som du skrev var viktigt Vidalila. Min läkare har skickat remiss till en kurator som jag ska få gå till då och då och bli lite "coachad" av och så har jag anmält mig till en nybörjarkurs i teater för att utmana mig själv lite...
Mia Törnbloms "Självkänsla NU!". Den känns jättelöjlig nu men hjälper verkligen!
Anmäl dig på sajten starkare.nu - En sida med mental träning etc. Av den menale coachen Michael Södermalm.
Sen ska tydligen Kaj Pollaks bok "Att välja glädje" vara bra!
Oj, såg inte att Julienne redan tipsat om Kaj Pollacks bok....
Tänk en jobbig tanke och lägg sedan till meningen "Det är inte konstigt att det finns krig och misär här i världen." Får du ett annat perspektiv då?
Eller föreställ dig dig själv om ett år och att du ser tillbaka på det som du oroar dig för nu. Om allt går åt helvete, skulle det påverka ditt liv om ett år? Om inte så gör det kanske inte så mycket om något skiter sig.
Okej, om du verkligen behöver experthjälp så hjälper knappast detta, men det är värt att testa på vanliga vardagsnojjor.
