Ni som är gifta, vad oroade ni er för?

Puffar lite...
Skulle oxå vilja veta!!!
Är det nåt man missat man borde tänka på???

nåt som alla oroar sig över märker jag det är om festen å dyl kommer gå som planerna men tänk OM...... man råkar bli sjuk just den dagen....det är min största skräck eller att nån av mna barn åker på magsjuka eller va som helst. Det andra spelar ingen roll men sjuk vill jag absolut ej va.

Jag oroade mig oxå för att bli sjuk... och det var jag tre dagar innan, men det gick över !
All den oro jag hade ifall allt skulle klaffa eller ej, om alla skulle komma i tid, att man skulle svimma i kyrkan osv var som bortblåst dagen innan då gästerna började anlända.
Jag var nervös när vi gick in i kyrkan... annars var allt lugnt. Trots ett enormt kontrollbehov före var det bara att åka med och det var inga problem !
Inga av mina orosmoln uppfylldes... vad jag vet !

Lycka till med din stora dag och njuuuut!

Oftast oroar man sig ju- eller i alla fall jag- för saker som man inte kan påverka som väder, sjukdom, gästantal osv.

Det jag oroade mig för var i alla fall av ovanstående karaktär och med facit på hand så hade jag kunnat lägga den energin på nå´t helt annat

Jag oroade mig för att min mamma inte skulle kunna uppföra sig. Och det kunde hon inte.

Det var ingen som missade henne om man säger så. Hon avslutade sin negativa dag med att skälla ut mig inför alla som var kvar. Hon kastade mina engångskameror. Hon ringde måndagen efter och det enda hon hade att säga på en timmes telesamtal var negativa saker. nu en mån senare har hon inte andats ett ljud om vår dag. Så man skulle kunna säga att jag ångrar att jag bjöd henne.
Så alla ni som står i valet och kvalet över att bjuda någon ni eg inte vill ha där. Hoppa över den människan.

Jag grät massor dagen efter när jag kunde släppa allt och ta in att hon faktiskt medvetet sabbade för mig.

Vi hade ju ingen fest men oron var nog att någon skulle bli sjuk så resan till bröllopet inte skulle bli av,men det gick bra

Jag måste nog säga att det enda jag var orolig för var om gästerna skulle ha tråkigt. Jag vill inte att de snackas i eftrhand att det var ett trist bröllop, men det får man väl aldrig veta. Själv hade jag urkul.

Jag var lite orolig för att jag skulle vara nervös, men det var jag inte ett dugg. Bara pyttelite då vi precis kom fram till altaret, men i övrigt kändes det bara så himla avslappnat. Solosången som jag överraskade med gick också som det skulle.

Visst var det saker som man kunde ha gjort lite annorlunda, som att ha gått långsammare bakom prästen in i kyrkan, att kyssas på kyrktrappan, att gått långsammare genom tomteblosshavet osv osv osv, men so what, vi blev ju gifta.