Se hit ni som är bonusmammor!

Hej Trisen!
jag har oxå blivit bonusmamma till 2 barn. De är idag 9 o 11 år gamla. Vi har varit i samma familj nu i 4 år, och det funkar bra. De kommer till mig och frågar om det är nåt. Men det har ju inte alltid varit så.. I början (ja de första 2 åren iallafall) så tydde sig killen som är yngst endast till sin pappa. Lite tråkigt. Jag vill ju inget hellre än att de ska komma till mig, kunna krypa upp hos mig. Men han är lite avvaktande. Men det kommer väl
Med min bonusdotter går det lättare, får oxå spontana kramar av henne! Kul! Jag invigde henne och min egen dotter, som är 9, i mina frieriplaner. De ser verkligen fram emot att vi ska bli en "hel" familj, så att vi kommer vara tillsammans "för alltid", som de säger
Det enda kruxet har ju varit, och är fortfarande, med deras mamma. Hon lever ensam med dem, och vill helst ha allt inflytande kvar, och kör gärna med min sambo, som ska hämta och fixa allt möjligt.. Och han är ju så snäll... Men det är väl en annan historia, med ex..
Barnen funkar jättebra ihop. Jag har 2 och min sambo 2. Grabbarna gillar varann o tjejerna varann!

Jag tror att det är mycket rådd och planerande oavsett om man är bonusmamma eller inte...
Som mamma till två tjejer så kan allas viljor och aktiviteter bli övermäktiga så att man som du säger bara vill stoppa huvudet i sanden...eller lägga sig under täcket och bara slippa allt vad ansvar är för en liiiiten stund...

Jo det där med ex känner jag till! Det kan ställa till det ordentligt. Hoppas också att pojken blir lite mindre avvaktande. Fast sen så kommer ju snart den åldern emot där pojkar absolut inte kan komma i någons famn, inte ens mammas...

Jo säkerligen vill man som riktig mamma också sticka huvudet i sanden ibland! Det som gör att det känns extra tråkigt är att som bonusmamma har man skyldigheter att ta hand om barnet när det är hos pappa. Man kan helt enkelt inte säga nej jag tar inte hand om barnet för det är inte mitt. I verkligheten blir man ofta fast med "mammagrejer", rena kläder, köpa nya kläder, se till att det finns mat, tandborstning o.s.v.

Däremot har man inga som helst rättigheter. Julfester, skolavslutningar och liknande har man egentligen ingen rätt till. Lyckligtvis vill min sambo ha med mig alltid då det går, men ofta är sådant bara för 2 föräldrar. Likaså när min bonusdotter hamnade in på operation. Jag var skitnervös och orolig för det var ju "min" lilla tjej som var på sjukhus, men jag fick snällt vänta hemma...

Jag är också bonusmamma till 2 st, en kille på 15 år och en tjej på 6 år. Vi har dem varannan vecka. Jag har inte funnits med i bilden så länge, träffade min sambo för 2 år sedan och då var ju killen "redan" 13 år, så det har varit lite svårt ibland när det gäller regler och rutiner. Han tycker att han är stor nog att bestämma själv och ibland blir det lite jobbigt när vi tycker olika om något. Han är en typisk "mamma-gris" och kontrar alltid med att "hemma hos mamma får jag minsann" och "hos mamma gör vi alltid såhär".
Men lilltjejen går det bra med, hon var ju bara 5 år när jag kom in i bilden och då jag är rätt ung (23 nu) så tycker hon mest det är spännande Hon är väldigt enkel att ha att göra med, man kan hålla på med "princess-grejer" och leka med hennes Barbies m.m. För att vara helt ärlig så önskar jag ibland att min sambo bara hade henne och att killen kunde bo hos sin mamma jämt... Missförstå mig inte, jag gillar honom och han är en bra kille, men det är väldigt påfrestande för vårt förhållande när han bor hos oss just eftersom han tar så stor plats. Vi bor ganska litet och han märks var han än är, ibland vill man ju bara vara ifred...

Oj långt inlägg och kan tänka mig att jag dessutom låter väldigt hård, men jag ventilerar bara de saker som är lite jobbiga :-/

Jag är bonusmamma åt en tjej på 18 år och en kille på 14 år. Hon och jag har inga problem för hon är vuxen och tar hand om sig själv. Pojken är en aning jobbigare för hemma hos hans mamma finns inga regler, han går och lägger sig när han vill även skoldagar och han sover bort hela dagar på helgen. Han äter inga grönsaker, frukt, fisk,korv,bacon, fläsk tex allt är äckligt. Det är jättejobbigt men min sambo har sagt att han får äta det som serveras vill han inte ha blir han utan. Och jag har sagt att han ska sova på nätterna lägga sig i tid annars kommer min man få en enormt gnällig fru för jag går upp 5 varje morgon och behöver sova utan att vakna av tvspel eller film mitt i natten.
Han är jättego men eftersom han tar hand om sig själv hemma så frestar det på.

Stardusty
Skönt att höra någon annan som är ung. Jag hade just fyllt 18 när jag blev det (blir 21 i sommar) Skönt att höra att man inte är ensam i den situationen

Så jag tycker inte alls att det lät hårt. Jag förstår dig precis!!

Vilket bra ämne TS började med. Det känns skönt att höra hur ni andra bonusmammor har det. Vi sitter alla i samma sits. Man vill ju bara att det skall funka i sin familj. I mitt fall tror jag att min sambo är den som har svårt att prioritera ibland. Vill inte stöta sig med exet, men drar sig inte för att göra det med mig
Hmm, komplicerat ibland. Men det kanske är så i många "vanliga" familjekonställationer oxå.
Vi får stötta varann helt enkelt!

20080301 - du beskriver precis vår situation! Killen får göra (enligt honom själv) precis som han vill hos sin mamma och är därför uppe sent på kvällarna fastän han ska upp vid halv 7, han är van vid att få dricka litervis med juice och läsk i veckorna så det har medfört att vi inte längre köper läsk och juice.... Och kontentan blir som du säger - han är jättego men eftersom han följer sitt eget huvud och de (obefintliga) regler som finns hos mamman hemma hos oss med så blir det ibland så jobbigt att jag inte vill vara hemma. Det trista är att det går ut över min sambo som såklart vill att både jag och hans son ska ha det bra och vara nöjda i huset :-S

Trisen - ja jätteskönt att det finns fler som fått medföljda barn när man själv knappt blivit vuxen Och även fast lilltjejen är lätt att ha att göra med så skulle man ibland bara vilja vara själv med älsklingen! Lite svårt att planera helgerna och aktiviteter när man hela tiden måste fixa barnvakt till henne...

Jag har mailat din inbox....

Robina67
Ja visst är det konstigt att endel män är så försiktiga med sina ex. Min sambo är rädd för bråk p.g.a. att socialen ofta håller på mamman och att det kunde leda till mera begränsningar för honom (även om de har delad vårdnad)...

Kanske därför din sambo inte vill stöta sig med sitt ex? Eller helt enkelt för att inte barnen skall komma ikläm..?

Man brukar ju ta ut sin irritation på dem man står närmast. Så det kan ju vara ett "bra" tecken att han visar sin irritation när han är med dig, så länge det inte är mot dig!

Hej..bonusbarn här med...en tjej som blir 16 om nån vecka..har själv en dotter som blir 19 och vi har en gemensam son som fyller ett i dagarna.

Bonusdottern kommer inte alls till oss,om det inte vankas julklappar, eller födelsedagspresenter.

Mamman skickar otaliga sms till min sambo, om att hon inte orkar, att hon vill att flickan flyttar till oss, att vi bör hålla koll på henne på helgerna osv....vilket är omöjligt då vi bor 8 mil i från varandra.

Vi erbjuder oss att avlasta, att få hit flickan permanent mm mm men då slår plötsligt mamman bakut, vi får inte tjata på flickan, hon måste ju få komma när hon vill???!!!

Vi stångar huvudet blodigt här, och vi kommer absolut ingenvart
Flickan i sin tur är oberäknelig, oförskämd ouppfostrad, you name it!!

Min sambo är i allra högsta grad medskyldig, eftrsom han och mamman alltid låtit flickan bestämma allt..

Ja jag skulle kunne skriva hur mycket som helst...
jobbigt, det är allt jag kan säga!!
Detta lägger sorti på det mesta, även vårt kommande bröllop, jag har en klump i magen av oro för vad hon skulle kunna hitta på för att förstöra vår dag!

I vårt fall är det lite extra knepigt då min sambo och mamman till barnen inte pratar med varann... Så fort de ringer den andra slutar det alltid med att de bråkar och slänger på luren i örat på varann. Båda är ju lika medskyldiga, jag håller inte på något vis min sambo bakom ryggen. Detta gör att det blir ännu svårare att hålla koll på hur barnen är och har det hos mamman, tonåringen som säger att han får göra vad han vill kanske egentligen hittar på, vad vet jag...

Hur ska man gå till väga för att få dem att börja prata med varann igen? Känns lite drastiskt att gå i parterapi, eller?

för mig har det funkat bra att bli bonus mamma till 2, har själv en son sen tidigare så min sambo blev bonuspappa, tror nog att det har varit till en fördel att man hade barn själv då man träffade en ny med barn. I början var det ganska svårt då min son var lite svartsjuk på hans två söner, men nu har det gått över. Men det jag kan sakna ibland att få lite mera tid till min son. Hans barn testade mig ganska så mycke ibörjan men dom har lärt sig att samma regler som min son har, har jag även på hans å vice verca. Idag är pojkarna som riktiga bröder och kallar sig för bröder, så nu funkar vardagen som sig ska=)

jag kan oxå känna att jag vill ha lite mer tid till mina egna barn, men får då dåligt samvete att jag tänker så..
Min son har jag bara varannan fre-mån, då han är bosatt hos sin pappa 30 km bort o går i skola där. Så när han väl är här vill man ta vara på den tiden. Men det är mitt dålkiga samvete som plågar mig allra mest. Att inte ha honom här lika mycket som min dotter, som är skriven hos mig. Så varannan helg är mina barn hos sin pappa, och vi har ordnat det så att min sambos 2 barn oxå är hos sin mamma då. Och det är ganska skönt att ha denna vuxentid varannan helg o umgås med varann som par. På vardagarna hinns det knappast med
Meen, våra barn kallar oxå varandra för syrra och brorsa, och det låter härligt att de betraktar sig själva som en familj

Hej.
Har två små flickor på 5 och 8 år, har varit i familjen i 1 år nu. och allt funkar fantastiskt bra. Så skönt.
Min sambo och hans ex har jätte bra kontakt. Tror att allt har gått så bra oxå pga. att exet redan har hittat ny sambo sedan 2 år tillbaka.
Vi har barnen varannan vecka, vilket är skönt oxå för då får vi lite egentid, men klart man saknar flickorna när de inte är där.

Och som någon skrev tidigar när någon av flickorna blir sjuka blir det ju jag ensam hemma och min sambo och exet är på sjukhuset, känns lite övergivet :/

precis, jag önskar att min sambos ex skaffar sig en kille.. Men hon ahr gått singel i ca 6 år nu
Men jag tror att hon skulle få bättre förståelse då, att man måste respektera den andra familjen oxå, att den måste oxå flyta på.
Vi saknar sambons barn när de inte är hos oss. De har delad vårdnad, men mamman säger att barnen mår bättre av att vara mer hos henne. Hon knyter dem tight till sig och lockar med resor och andra saker. Vi som är 6 pers kan ju inte tävla mot sånt. Men jag märker att barnen trivs bra när de är hos oss, så jag tror att mamman är rädd att hon ska få mindre betydelse för sina barn..
Men jag tror barnen är så pass förstående att de inte överger någon utan har så mycket kärlek att dela med sig till bägge föräldrar ! så tror jag iallafall