• Saxiquine

    Ledsen !

    Idag fick jag det bekräftat.
    Min blivandes mamma ringde upp honom och beklagade att de har dålig kontakt.
    Han replikerade väl med att det kanske inte var så konstigt.
    Vi träffade dem bara ett par dagar efter att han ringt och berättat att jag friat - de andades inte tt ljud om bröllop.
    Man kunde ju kostat på sig ett "vi hörde att det blir bröllop - vad kul" ??

    Efter att de tjafsat lite fram och tillbaka kläckte hon att hans pappa varken gillar mig eller mina föräldrar.
    Att jag vid något tillfälle skall ha uttryckt mig att vi i alla fall kan ärva dem, varpå hans pappa tolkat detta som att jag tyckte att DE inte hade något att komma med.
    Själv kan jag inte ens minnas att jag skulle sagt något om arv överhuvudtaget och vem vill att ens föräldrar skall dö?

    Han lider dock av en hjärnskada efter en stroke så det han säger skall man inte alltid ta på fullaste allvar, vilken min blivandes mamma ofta poängterar, men ust i detta fallet verkar det inte som om hon tänkte så, vilket gör mig väldigt ledsen.
    Jag har alltid varit artig och trevlig och försökt skämta när vi är där och jag har uppfattat vår relation som hyfsat god, även om det ibland är lite svårt med hans pappa just p.g.a hans skada.

    Min blivande var idag sugen på att be dem fara och flyga om det inte passar de gånger man försöker umgås. Vi får alltid höra att vi stannat för kort tid när vi väl varit där, att saker som att det friats skall man inte ta per telefon osv...
    Att vi aldrig bjuder hem dem - de har dock själv valt att ej medverka på min blivandes två sista födelsedagar för att det "var lite långt att bara åka för en kopp kaffe".
    Så detta är liksom bara toppen på berget.

    Pappans enda kommentar när min blivande ringde och talade om att vi skulle gifta oss var "jag kan inte ger er några pengar - jag är sjukpensionär". Min kille skojade om att det var ändå brudens föräldrar som skall stå för kalaset - varpå han säger "ja, det kan de gott göra".
    Nu i efterhand inser jag att det är exakt vad han tycker att de kan göra.
    Mina rika föräldrar som de tycker köper oss och vårt sällskap.
    Vad de inte fattar är att vi inte hinner åka till mina föräldrar och äta middag stup i kvarten heller utan vi håller kontakt ungefär en gång i veckan per telefon och träffas kanske nån gång varannan var tredje månad.

    Mina föräldrar har det hyfsat bra ekonomiskt.
    Efter ett liv av sparsamhet. Med en pappa som brandman som levt på kommunalanställds lön så kan ju själv hajja att det inte blir några miljoner i rena inkomster.

    Jag blir bara så ledsen av allt detta.

    Min kille vill som sagt bryta, men jag tycker släkten redan är liten som den är då vi båda är ensambarn.
    Jag vill hellre att vi sätter oss ner alla fyra och pratar igenom allt detta medan det fortfarande finns en chans att lösa saker och ting så det inte blir infekterat.
    Men jag vill vara med - jag vägrar att de tre skall sitta och prata om mig när jag inte kan få en chans att förklara mig.

    Nån mer som har såna här problem?
    Hur skall jag agera nästa gång jag träffar dem? Låtsas som ingenting?
    Varför kan de inte respektera att jag och min sambo numera också är en familj?

    Fan... jag är både arg och ledsen.

    Sorry för det låååånga inlägget.

  • Svar på tråden Ledsen !
  • johansdotter

    Jag förstår absolut att du är ledsen.....sånt är skitjobbigt.

    Jag skulle nog försöka med ett öppenhjärtligt samtal med alla parter först. Då kan det heller inte vridas och vändas för dom som inte är där....
    Men problemet med det är om personerna ifråga är öppna för ett sådant?

    Om det skulle skita sig så skulle jag nog göra som din m2b, dumpa dom!
    Det är deras förlust i så fall. Kan tära väldigt mycket på erat gemensamma förhållande annars om dom ska sätta käppar i hjulen mellan er två....

    Även om man har en liten biologisk familj....så kan man faktiskt skapa sig en emotionell familj....som kanske inte har blodsband...men desto mer välvilja och respekt.
    Dagens familjer består inte alltid av "bara" blodsband....utan många skapar sina egna familjeband som finns där för att dom vill.

    Vet inte om detta hjälper...men kanske kan va en bit på vägen ialla fall?
    *kram*

  • matildaochniklas

    Det låter väl som en vettig idé att sätta sig ner och prata allihopa för att se varför det är som du är. Att bryta är kanske inte det första man gör om man tycker att familjen är viktig.

    Lycka till, hoppas att det löser dig!

  • Thailand 08

    Ush! fick ju tårar i ögonen av att läsa ditt inlägg.Hoppas det löser sej till det bästa

  • prd

    Hej hej!
    Vi har haft det likadant å lite till med min sambos föräldrar.
    Vi har pratat många gånger och jag har förlåtit.
    Sen fick vi våran son 3mån tidigt, han va jätte sjuk osv.
    När "hon" ringde och beklagade sig för att hennes son inte kom när hon fyllde fick jag nog.
    Ska då tillägga att våran son låg och kämpade mellan liv och död, återupplivades många gånger.

    MEN jag förlät igen, tills den dagen "hon" hotade mig med näven i ansiktet samt hotade min bror och mig.
    Ja du finns massor att skriva, men det värsta av allt är att folk tror att det är vi som har gjort allt mot henne osv
    När sanningen är den att det är hon som har börjat allt.

    OJ vad rörigt det blev hehe, men men det är så "skönt" att skriva med någon som förstår.
    Nu har vi inte pratat med dom på ca 3år.
    Jätte tråkigt men vad gör man.

    Vill du prata av dig så får du mer än gärna skriva till mig.
    Ha det gött och stå på er, det är tufft men man mår mycket bättre i längden av att tänka på "nya" fam.

    Kram

  • Mumriks blivande fru

    Jag skrev precis i "inte bjuda svärföräldrarna på bröllopet" om samma sak så jag förstår precis hur du känner. Mina blivande svärföräldrar har nästan ingen kontakt med sin son och tycker inte speciellt mycket om mig eller mina föräldrar. De bjuder aldrig hem oss eller kommer och hälsar på oss, men ändå gnäller de över att vi bara umgås med mina föräldrar (som faktiskt hör av sig och bjuder in oss).

    När vi berättade att vi skulle gifta oss fick ungefär samma reaktion som ni fick. Min blivande man vill också bryta helt med dem och inte bjuda dem på bröllopet och jag vet inte vad jag ska tycka...

    Jag lider verkligen med dig. Ingen vill vara illa om tyckt och speciellt inte av sina svärföräldrar, men jag försöker tänka att jag inte har gjort något fel och att de faktiskt inte känner mig, så de tycker illa om den bild av mig som de själv målat upp.

    Hoppas det löser sig!

  • Saxiquine

    Tack för alla kommentarer.

    Jag hoppas på att ett par sit-downs kan vara lösningen.
    Där alla parter för uttrycka sig.
    Typ "jag blir ledsen när du gör/säger så för att...."
    Jag önskar att vi kunde ha det såhär istället.

    Då håller man det ändå konkret och sakligt utan personliga påhopp och man kanske kan öka sin förståelse för varandra.

  • Sommargrönt

    Jag känner så mycket med dig. Har det precis likadant...Man blir så ledsen och trött och tom på energi bara. Jag tycker du ska försöka släppa det. Fokusera på att ni ska gifta er! Låt din m2b lösa det där. Det är ju trots allt hans familj det handlar om. Du kan ju vara öppen och ställa upp på samtal och så, men försök att inte låta dem ta din energi och glädje. Det är inte värt det...

    Helt ärligt har jag slutat tro att sådant där löser sig. Människor som beter sig så tror jag inte mår bra. Det kan inte du hjälpa dem med hur gärna du än vill att allt ska vara bra. Döm dem inte, var inte arg på dem. Men lägg inte energi på det. Du har ju din familj och din blivande man!

  • pojomo

    tycker att det låter som en bra ide att sätta sig ALLA 4¨å prata. Sen är det ju upp till dom efter det om dom vill ha bra kontakt eller inte.

    Vi har samma problem fast det är mina föräldrar så sambon vill inte bjuda dom till bröllopet. Och det har vi inte gjort heller,för kan man inte komma på 4 år å hälsa på så kandet då kvitta. Sist jag var nere var för 3½ år sen. då åkte jag själv med 2 små barn ca 40 mil.

Svar på tråden Ledsen !