Less...och negativ...

Vantrivs så in i bomben på mitt jobb oxå så jag vet hur du har det. Hade en svår deppresion under ett par år för några år sen så jag vet precis hur du mår. Maila gärna här om du känner att du vill prata

Åh, jag känner med dig!! Jag har ångest varje morgon på väg till plugget (pluggar i ett halvår till)... Det tar så mkt energi att må dåligt... Idag höll jag en presentation för klassen och blev helt attackerad... som svensk och lite konflikträdd / ovan är det ett rent helvete just nu (bor utomlands). Jag längtar heeeeem och m2b jobbar 70 timmar i veckan så vi ses knappt. Och jag har inga vänner här.

FAN! Men jag försöker tänka att när man mår riktigt dåligt ett tag brukar det vända. Sen kan saker bara bli bättre!

Jag kommer snart förhoppningsvis börja jobba... ser otroligt fram emot det. Och jag hoppas du snart får ett jobb du trivs med!

För mig är det otroligt bra att surfa in på BT och koppla bort resten av världen efter skolan. Vet inte vad jag hade gjort om jag inte haft bröllopsplaner som livlina just nu... BT och bröllop absorberar mig helt! Det är underbart. Som tur är har jag sluppit antidepressiva piller hittills.

hejsan...

jag trivs faktiskt med mitt jobb men det är första gången!!!! kan inte ens räkna alla jobb jag haft dem senaste åren...o innan det var det skolan som var kort sagt hemsk!

men jag undrar direkt om man kan hjälpa dig på nått sätt? vad jobbar du med?

Håller med lillbruden.

Efter jag började på mitt nuvarande jobb, så har jag inte haft en endaste sjukdag på 2,5 år. Älskar att gå till jobbet.

Men jag hade det precis som dig innan. Vaknade varje morgon och kännde efter om jag inte hade LITE ont någonstans. Söndagsångest är heller inte kul.

Du kommer att hitta ett jobb som du trivs med ska du se! Sök med ljus och lykta.

Jag är också deppig fast jag gömmer det så långt under ytan att ingen (utom min m2b) märker det... Jag blir lite rädd när jag tänker på att bröllopet faktiskt nästan har blivit som en livboj för mig, så fort allt kör ihop sig och jag mår dåligt så kastar jag mig in i planeringen så att jag blir gladare... men hur ska det bli sen efteråt? Är det bara jag som känner så?

Nej, jag känner också så... Vi håller på med IVF... Bröllopsplaneringen är en härlig oas för mig. Har inte gråtit en enda gång i januari. Har knappt tänkt på det faktiskt. Så hur blir det efteråt? Det kan man fråga sig...

lycklig78,

Då förstår jag att du gärna flyr in i planeringen... önskar verkligen att det ska gå bra för er! *kramar*

Förhoppningsvis svävar man ju på moln ett bra tag efteråt, plus lyckan att faktiskt vara gift. Ska försöka sikta in mig på den känslan också och inte bara själva bröllopsdagen.

*kramar* till dig med. Ja, lyckoruset efteråt kan vi leva på länge

Hej! Har varit i botten helt men tog mig i kragen och gick till en kurator på vårdcentralen (först till universitets kurator som bara attackerade mig), man får kanske leta runt innan man hittar nån som förstår. Man behöver prata av sig, annars kan det vara svårt att bli kvitt depressionen. Visst man får vissa "men", jag kan tex inte sitta och läsa böcker längre eller lära mig nya "tyngre saker", jag har mycket kortare stubin alltså inget tålamod etc. Men jag försöker jobba på det även om jag funderar på att söka för det med på nått vis men jag vet inte var man kan få hjälp med sånt riktigt...

totte38:

Vet hur det är har lidit av vinterdepression i ca 7-8 år, även varit sjukskriven för kombinerad stress/depression.

Har du provat Ljusterapi? Det är försent nu, men försök att få en tid nästa år kanske. Jag var skeptisk innan jag provade men jag har aldrig mått så bra på vintern innan. Äter fortfarande små mängder antidepressiva. Mår för det mesta bra nu, även om det finns svackor som för alla andra.

Hej alla och tack för alla svar och råd!

Idag är det bättre. Det går upp och ner som en bergochdalbana i mitt liv. Försöker verkligen glädjas åt att jag ska gifta mig och för det mesta går det bra när jag tänker på det men vissa dagar orkar jag inte. Har iaf varit på anställningsintervju i veckan till ett nytt jobb!! Så på den fronten har jag hopp. Det var rätt många sökande men intervjun gick bra så...

I övrigt kömpar man ju på. Vill inte dra ner någon annan så jag håller en tjusig fasad för att ge sken att att vara den starka och säkra tjejen som jag så gärna hade VELAT vara. Men en dag skall jag bli den, det gäller bara att ta en dag i taget.

Kram på er alla som känner igen er! Och som sagt skriv gärna till mig. Tycker det känns så skönt att höra att man inte är ensam i detta. och alla små tips är ju värt att prova...

//Erica

tjenis alla!!

Jag håller helt med Fejs!! Jag har också en kurator och jag klarar mig inte utan henne!!! Inte så att mitt liv raserar utan henne men det är så skönt att ha 45min-1tim att bara prata om mig och inte bry sig om hur man formulerar sig så att man inte sårar sina vänner.. När man säger till t.ex m2b låter det oftast 'men gör inte JAG dig lycklig!?' Klart han gör men man måste få utlopp för sina känslor på ett äkta sätt!

Erica (totte38), jättekul att du börjat gå på intervjuer!!!! Det är jobbigt i längden men det bästa är att man blir bara bättre och bättre, och nerverna blir bara lugnare!! ;)
Jag tror verkligen att om man letar så hittar man en arbetsplats där man känner att man hör hemma så får du inte det ena jobbet betyder det bara att du passar bättre nån annanstans!! Ge inte upp!!!!! =)

kram