Måste man ta hänsyn till taskig svärmor!?

Så himla tråkigt när det blir så..
Men du tror inte att hon är sån bara för att ni gjorde de hela hemligt och att hon inte fick vara med lite å planera och så?

Att planera är inte hennes grej! Så det tror jag inte, hon har eg. alltid varit sån här, kan aldrig säga något positivt om något vi gör.
Båda gångerna hon gift sig har hon gjort det hemligt, utan fest osv. Så hon är väl inte riktigt rätt person att klaga...
Vi kommer ju ändå att ordna en fest till sommaren när "alla" får komma, så det tycker jag ändå är bättre än om vi hade "smitit" helt och hållet...

Då kanske det inte är konstigt att hon är sån..Men hon kunde ju iaf ansträngt sig lite mer..!
Men du har inga planer på å prata med henne eller?

Jag känner igen mig lite grann.. Men jag tror inte det är en så stor grej för alla, så som det är för oss. När vi talade om för svärmor att vi ska gifta oss, så svarar hon ett snabbt... -"Jaha".. och i nästa stund ´-"Kan någon skala räkorna?" (Ja vi var där på middag..)

Under alla våra år har jag bara haft ett allvarligt snack med henne... det slutade med att hon beklagade sig över allt ifrån hur hemsk hennes skilsmässa för 20 år sedan var till, ja jag vet inte allt. Det var inte så givande. Men nu funderar jag faktiskt allvarligt på att säga ifrån. Tror inte att hon fattar att vi blir ledsna av att hon inte bryr sig.
Hon är en person som aldrig bjuder till själv men som ändå förväntar sig att vi ska komma och hälsa på osv.

Förlåt att jag gnäller så här! Men det är svårt att ventilera på annat håll vid den här tiden på dygnet

Jag har så svårt att förstå sånt, för att våra föräldrar började gråta och vi skåla i champagne..Dom tyckte att detta skulle bli hur kul som helst..

Lycklig 78: Jag tror att du har rätt i att det inte är lika stort för alla. Men lite social kompetens och vanligt hyfs borde ju säga att man åtminstone kan spela med lite... Åtminstone som förälder.

Tyvärr, så reagerar inte alla lika.

Man får glädjas med dom som glädjer sig helt enkelt, och inte gräva ner sig för dom som inte gör det.

Något annat tips kan jag inte ge.

Vi kan inte ändra på andra, bara oss själva.

Ibland måste man nog inse att alla inte besitter förmågan att visa glädje över andras lycka. Taskigt men sant! Men ni kan ju alltid säga något om att ni skulle uppskatta om hon visade att hon gladdes över ert bröllop.

Så sant så sant! Jag ska försöka låta bli att hetsa upp mig i onödan...
Vad hade vi gjort utan BT

tonårsmorsa: Jag vet ju att hon har svårt att visa känslor och att prata om djupare samtalsämne än vädret... men man önskar ju att det vore annorlunda. Svärfar är typ jordens tystaste man, men jag kände ändå att han var glad för vår skull i och med gesten med att han och hans sambo gav oss en flaska bubbel som vi kunde fira med.
Frågan är om det är värt att säga något alls till henne eller om man bara ska "le och se glad ut ändå"?

Jag tycker du ska göra det din magkänsla säger. Svårt att råda när man inte vet vad som ligger till grunden för hennes "svårighet att dela er glädje". Jag vet hur som helst att det inte är någon idé att prata med min svärmor. Hon är tyvärr bara sådan och jag har aldrig sett henne visa känslor alls. Tragiskt!

Tror du att hon kommer förstå om du säger ifrån eller kommer hon tycka att du överreagerar?

Kan inte din man säga något till henne istället, typ "är du inte glad för vår skull mamma?".

MissieA: Jag vet inte om hon skulle förstå. Utan att gå in på detaljer så var det två personer som blev mer eller mindre utfrysta på hennes arbetsplats och dessa personer (som jag känner på olika sätt) mådde jättedåligt. Svärmor sa vid det tillfället "jag ser inte problemet". Så hon har uppenbart problem med empatin.
När det gäller min man är han ju inte direkt van vid att prata med sin mamma. Han har gjort det vid några få tillfällen när hon verkligen gått över gränsen. Men han är väl rädd för att försvåra det hela om det blir en diskussion. Konflikträdd? Jo jag tror tyvärr det.

Förstår att du önskar att hon automatiskt kunde visa glädje över er lycka. Upplevde samma sak när jag berättade för min mamma att vi ska gifta oss. För mig är det jättestort, även om vi bott ihop hur länge som helst och våra barn hunnit bli tonåringar. Tyvärr fick jag inget spontant "GRATTIS" som jag hoppats, men hon har ändå visat intresse genom att fråga om det kommande bröllopet. Och känner jag framöver att jag ändå inte får den respons jag önskar kommer jag vara öppen med vad jag förväntar mig från henne. För om man inte säger vad man vill är det svårt att kräva att andra ska förstå det.

Tack för era tankar!
Nu får jag väl gå och sova på saken så får vi se om jag är något klokare imorgon...

Träffade svärmor idag, första gången efter att vi gifte oss. Hon sade inte ens grattis... Kan ni fatta?!
Vet inte om jag orkar bry mig, men det kan ju inte vara så kul för min man... Det är ju ändå hans mamma! Suck.

Min mamma är likadan, jättesvårt att visa positiva känslor. Hon kan annars flyga i taket om det är något som är fel så såna känslor har hon inga problem med.

Men att säga grattis,vad kul eller framförallt förlåt det går inte. Kommer inte hända nu när vi gifter oss liksom det inte kom något grattis när vi fick barnen heller.

Jag har accepterat att hon är sån det är hennes personlighet. Jag vet att hon innerst inne tycker saker är kul utan att hon säger det. Jag får liksom höra på omvägar att hon är stolt över mig och tycker att jag gör bra ifrån mig.

Hon skulle heller aldrig krama om mig och ännu mindre säga att hon älskar mig (kommer inte ihåg sånt från barndommen heller faktiskt). Fast jag vet att hon älskar mig och mina barn och tycker om min sambo så får hon inte fram det.

Men det är min mamma det. Mot ens svärmor är man liksom känsligare.

Försök att inte bry dig. Endel kan bara inte.

Kram Paeonia

Paeonia: Tack för dina rader. Jag försöker att inte hänga upp mig på detta, men som sagt man önskar ju alltid att det hade kunnat vara annorlunda. Som du säger är det ju lite olika med ens egna föräldrar och hans föräldrar. Sina egna är man ju van vid och vet både hur de är och hur man ska hantera vad de gör och inte gör. Efter 7 år känns det fortfarande inte som att jag känner hans familj särskilt väl...

Trist med en sådan självupptagen svärmor.
Men så är det ibland. och det är ju inte henne du gift dig med som tur är så försök att bara låta det rinna av dig!