Här hemma har det diskuterats förlovning, bröllop m.m...
Men NÄR liksom? Vi har varit tillsammans i 7 år, har 2 barn och vi älskar varandra. What´s the problem? 
Nån mer som vill ha tips inför förlovning, bröllop m.m?
Tips på ringar och sånt som rör ämnet? Welcome!
HAHA låter som oss....vi har efter nu tio år kommit så långt att vi vill gifta oss...och vilken dag.
Men mer verkar inte kunna hända.
Och datumet närmar sig snabbare och snabbare, men jag är bara inte tillräckligt intresserad i detaljer. Jag vill bara vara gift. =)
Kanske borde skaffa mig en bröllops koordinator...
Därför som jag tog mig hit...för att få insperation...men dras ändå till dom som har samma problem som oss * *skratt*
Så hur kommer det sig?? Att ni inte kommit längre?
Ingen aning 
Vi är väl lata Får hoppas att han kanske friar efter 3 veckor i Mexico 
Ja, för oss tog det 15 år innan vi ansåg att vi kan lägga giftemålet överst på prioriteringslistan, haha.
För oss har det alltid varit annat som varit mer lockande och behövligt. Det går ju att komma undan billigt, men vissa saker vill jag inte välja bort så det kostar då lite att gifta sig.
För att komma igång så var vi tvungna att börja med bröllopsresan. Vi hade då det datumet som sen fick styra över resten. Så jag tror att bokar man ett datum om det så är vigsel eller resedatum så blir det mer allvar.
Kram Paeonia
Du vet väl vad man säger - "bättre sent än aldrig" ;)
Vi firade sjutton år tillsammans i mars förra året, juli gifte vi oss...
Det kändes som det var på tiden liksom...
Läs ett par veckor här på forumet så ska du se att det inte är så svårt att "få tummen ur" och börja dona själv!
vi har inte varit tillsammans så länge.. 3år..
men har vart förlovade i 2½ så jag tycker ju att det börjar bli dags att ta nästa steg..
men herrn tycker att man inte behöver ha bråttom med det..
man kanske ska öra slag i saken själv..
men å andra sidan är det roligare om han friar tycker jag..
hmm...
Fria själv om du vill att det ska bli gjort! Det gjorde jag (fast jag förstod ju andra sidan att han aldrig tänkte göra det). Det är ju till och med skottår i år, inte sant!!
jo det är ju det.. men som sagt det vore ju roligare om han friade men vi får se..
det är ju iaf en månad kvar så det tål att tänkas på..
20080802 - Ja då får tjejerna fria. Men jag har alltid varit emot det. Jag gjorde så mycket för att det skulle bli vi...så jag satte allt de där på honom. Något ska vell killarna oxå göra? ;)
Men vi har alltid velat gifta oss, vi är bara inte så...vi är sega helt enkelt.
Nu kommer de nog att bli efter 10 år...finally!
Varför väljer man egentligen att leva tillsammans såå länge utan att göra slag i skaen? Jag har aldrig riktigt förstått det. Levar man ihop o allt känns rätt o man älskar den andra, så varför inte bara gifta sig??
Jag ser absolut inte ner på nån som varit ihop så länge, kanske lät så. bara undrande. Blir lika förvånad varje gång jag hör det typ.
Så är vi med!!
Men nu då vi fick ett arv så kände vi att vi hade råd.......var mest där skon "klämde" för oss.
nu gör vi som vi vill,gifter oss på utlandsresan......
varit ihop o förlovade 10 år,har hus o 3 barn...
men NU blir det av till hösten!!
För oss är egentligen inte giftemålet sååå viktigt. Vi har alltid hört ihop, det behövs inget giftemål för att bevisa det. Sen är det som avil skrev, ekonomi. Vi har haft andra viktigare prioriteringar i livet ända fram till nu. Nu känns det som att vi kan ta sparpengarna utan att känna att det är på bekostnad av hustaket tex.
Men så är det väl för alla, olika vad man väljer att prioritera.
Vi har satsat allt i vårat drömhus, utbildning och barnen fram till nu.
Giftemålet för oss är egentligen 'bara' en fin dag för oss att kunna minnas tillbaka på.
Kram Paeonia
Postchaffisen - =) Tja...jag frågar mig det själv oxå...varför det har dragit ut på tiden så.
Men jag tror att det har att göra med...för det första, så bodde vi 12 mil ifrån varandra och jag var ung, ville bo själv ett tag för att känna på hur det var, viktigt tycker jag, endel av att utveckla sig, så det dröjde vell...fyra år minst innan vi flyttade ihop och förlovade oss.
Efter det...då kan man fråga sig vad som hände. Jag tror det var att vi skulle vänta ett år, ett år blev två och när vi skulle ta slag i sak, så skulle jag åka till chile och hälsa på min biologiska mamma, alla pengar gick till det.
Vi började spara igen efter hemkomst och skulle göra slag i sak igen...då vart jag gravid. Ville inte vara på smällen när jag gifte mig...och första året med ungen gick så snabbt att jag inte ens hann tänka ordet giftemål.
och here we are...ungen är snart två år...och vi har äntligen börjat att arbeta för ett giftemål....så på din ( och min undran) måste jag svara att det var livet som hände.
Det blir aldrig som man tänkt sig! ;)
fine: bra förklaring
