Har redan gift mig med en sydamerikanare
Vi hade vigseln på svenska, men en del lästes upp på spanska också. Men de förstod ju själva ceremonin ändå.
sen var det tipspromenad där det stod både på svenska och spanska
Festhäftena var också tvåspråkiga
Talen var bara tre stycken (min far, mor och syster) och de översattes inte, men de verkade inte så intresserade ändå.
Min svärfar höll ett kort tacktal på spanska till gästerna (mest riktat till "deras" gäster då) som inte översattes till svenska. Men svenskarna verkade förstå ändå.
Musiken blandade vi svenskt, internationellt och spanskt/sydamerikanskt
Vi hade carneval careoka (hmm...stavning?) som gick väl hem hos svenskarna, de ÄLSKADE det!
Något som däremot slog fel var att "hans" gäster ändrade bordsplaceringen lite som de ville vilket gjorde mig irriterad...det gör man ju bara INTE! Men de hade aldrig varit med om bordsplacering förut...
Sen började de plocka mat (buffé) innan vår toastmaster hunnit hälsa välkommen o sagt varsågod. Tydligen inget de är vana vid heller...svenskarna uppfattade såklart detta som mycket ouppfostrat.
Det var också väldigt svårt att få tyst på dom under talen (eftersom de inte förstod svenskan så började de prata om en massa annat på spanska under tiden).
Så ett råd är att ge de utländska gästerna lite instruktioner i vett och etikett i Sverige....bordsplacering, välkomsttal och varsågod innan man tar maten och att man är tyst under talen var alltså ingen självklarhet för dessa sydamerikanare...de kom ganska direkt från ett bröllop med 300 gäster hemma i Buenos Aires så vårt "lilla" (100 gäster) var helt lustigt för dom o de visste verkligen inte hur de skulle bete sig.