Ska jag berätta hur jag känner? (OT)

detta är huuuuur svårt som helst för någon annan att svara på när det handlar om en relation som bara ni vet hur den var. om du berättar, tror du att han kommer att flytta hem igen? varför skulle han åka utomlands?

Nej, jag tror inte att han kommer flytta hem igen. Han har fått ett jobb utomlands...

ok, men ni båda visste om att han skulle åka när ni träffades?

min syster hade likande situation.... hon skulle åka till USA i 4 år och blev tillsammans med en kille några månader innan. dem hade det lite jobbigt, känslan av att man inte kan låta sig känna som man vill för man vet att det kommer ta slut... man lever efter en tidsplan....

Hur gick det för dem då?

det kommer att gå över! tiden läker alla sår... jag vet, jag har upplevt samma sak

man tror inte det i början, och det känns förjävligt när han väl har åkt.. men det går över. du kommer nu kunna träffa andra människor som inte var lika självklara när ni var tillsammans.

hon åkte, kom hem till jul och då träffades dem, men det var inte samma sak. dem båda hade förändrats under den tiden.

idag har hon ny pojkvän i usa och han har ny flickvän här i sverige.

mitt ex har ny flickvän i irland och jag har sambo här i sverige. men när han åkte visste jag inte riktigt vad jag skulle göra, vile inte göra så mycket annat än att åka och prata med honom, försöka få honom tillbaka.

Jag skulle berätta oavsett om det ändrar något eller inte, finns risk att du kommer att gå och fundera på vad som kunde ha hänt annars. Ser det inte heller som om du skulle förlora din stolthet

absolut, men det kommer hon nog fortfarande undra, jag berättade för mitt ex men han var tvungen att åka och jag undrar fortfarande vad som kunde ha hänt. man hittar alltid anledningar att undra vad som kunde ha hänt.

Det jag undrar lite är: ifall jag vet att han inte känner samma sak, kommer det då kännas enklare att gå vidare, eller kommer jag bara bli mer ledsen över det?

om hon inte berättar kanske hon undrar vad som hade hänt om hon inte sa någonting, berättar hon så kanske hon undrar över vad som hade hänt om han inte hade åkt överhuvudtaget, eller vad som hade hänt om dem inte hade träffats från början.

man glömmer aldrig och man slutar nog aldrig undra när förhållanden slutar så här, men frågan är vad man tar med sig efteråt. man lär sig alltid någonting från varje relation, ångrar du eran relation? om nej, så finns det alltid något att ta med sig.

lycka till! många kramar!

jag vet exakt hur du känner, kände exakt samma sak, kände han lika för mig som jag kände för honom. tyckte inte riktigt att han visade det för mig. han sa det iaf aldrig. tristan var ganska svår att tyda, han höll ganska mycket för sig själv. det är det som retar mig lite. hur mycket betydde jag för honom? men jag börjar acceptera det att jag kommer förmodligen aldrig på reda på det.

så fort jag har accepterat det, ju lättare kommer det vara för mig att verkligen gå vidare.

Varför skulle du förlora stolthet genom att berätta om dina känslor?? Jag tycker inte att det är någon prestige i att hålla inne med sådana saker.

Sedan är ju läget så som du skriver, han flyttar inte tillbaka och du flyttar inte utomlands. Även om han skulle bekräfta dina känslor så kommer ni inte att göra något åt saken förmodligen.

Om du mår jättedåligt över att du är förälskad i honom, säg det då, så kanske det känns bättre sen. Eller så har du "vanlig" kontakt med honom och ser om det kanske lägger sig.

När jag läser ditt inlägg känns det som att du verkligen vill veta om han känner samma sak för dig. Då skulle jag ta chansen och berätta, risken finns ju att han säger motsatsen och då kommer du naturligtvis att bli ledsen.

Som det skrevs ovan, det går över till slut, men man får vara beredd på att det kan göra ont ett tag. Lycka till och kram till dig!

Jag vet inte om det har ar till nagon hjalp over huvudtaget men nar jag traffade min m2b sa hade vi alla odds emot oss. Jag ar svensk, Han jobbade som sjoman och ar ursprungligen fran England, jag jobbade temporart i ett tredje land vilket ar dar vi av en slump traffades.
Vi sa bada tva att detta forhallande var domt att misslyckas, och vi visste redan fran borjan att efter ca 5man sa skulle han ivag till USA och jobba pa obestamd tid. Pa nagot satt sa forokte vi stanga ute var "tidsbegransning" och kanske var det just det som gjorde att vi tog till vara pa den tid vi hade tillsammans. Vi pratade inte heller om nagon fortsattning efter dessa 5man utan det var med enorm smarta som vi tog farval kvallen innnan han skulle aka.
Efter att han vart borta ca 1man gick det inte att motsta frestelsen att ringa honom och precis samtidigt som jag lagger handen pa luren for att ringa honom sa ringer han mig =)
Sen den dagen sa har jag kuskat runt varldens alla horn for att vara tillsammans med honom. VI har nu vart ett par i 6ar och ska gifta oss i februari och tillsammans har vi aven ett 2arigt litet "vilddjur".
Mitt rad ar att lyssna till dina kanslor och oavsett resultat sa beratta for honom, vad har du att forlora?
Men sen innebar en ev fortsattning pa ett forhallande en hel del hinder som ska kommas over (precis som i alla forhallanden)Han kanske kan komma hemma igen..och om inte, kanske du kan aka till honom under en tid?
Vart liv gar ut pa att kompromissa, min m2b ar fortfarande sjoman och vi pendlar mellan 2 hem i 2 olika lander. Jag jobbar inte for tillfallet for att kunna resa emellan. Och visst ibland tycker jag det ar fruktansvart jobbigt och visst langtar jag tillbaka till mitt arbete stundvis. Men samtidigt sa ger min familj mig sa mycket mer an vad nagot arbete kan, och jag vet att detta ar bara en temporar losning och det ar en kompromiss som for tillfallet funkar for oss.

Lycka till!

Vad vill du ha ut av att höra av dig och berätta vad du känner? Vad vill du ska hända?

Åtminstone jag skulle vilja ha lite koll på mina egna förväntningar innan jag tog ett sånt steg, om nu läget är så låst som du säger med era planer på varsitt håll.

Stolthet är förövrigt knappast en bra egenskap som får ett förhållande att hålla i speciellt många år..

Nej, det har du förstås rätt i ;)