Tvingas att bjuda Pappa

Jag undrar bara en sak egentligen.. Är det inte upp till dig huruvida du vill att din pappa ska komma till ert bröllop eller ej?
Visst att din sambo kan säga vad han tycker men det är din pappa..

Jag har ingen erfarenhet av detta så jag kan egentligen inte råda dig till något..
Kommer du känna dig bekväm med att din pappa är närvarande?
Det är faktiskt er dag och ni som ska vara lyckliga..

Lycka till!

Hej..
Känner igen mig i ditt dilemma...
Har inte heller ngn vidare bra kontakt med min pappa, och jag har ff inte bestämt om jag ska bjuda honom, de senaste åren när man fyllt har man bara fått grattis-sms på mobilen-inget mer...

Hoppas du kommer fram till en bra slutsats...

kramkram

Håller med - det är du och inte din sambo som ska avgöra om din pappa ska bjudas eller ej.

Varför ska din pappa vara med när han inte funnits i ditt liv på ett tag?`Ser ingen anledning alls till det om du inte vill ha honom där

jag vet en kvinna som faktist lät bli att bjuda sin pappa...
den här dagen var ju för henne och hennes man...INTE för hennes pappa.
på det viset drog hon oxå ett grovt streck vart deras relation nu hamnat.
om du känner att du inte kan slappna av om han är där om du bjuder honom bara för att du måste....ehhh då ska du väll inte bjuda honom alls.
dina gäster bjuder ni väll för att ni VILL dela dena fina dag med dom som ni kommer minnas heeeeela era liv.

summa kardemumma- bjud bara dom du vill...men var oxå beredd på konsekvenser av det

Hej!
Jag har valt att inte bjuda min biologoska pappa på mitt bröllop den 1 dec. Jag har ingen vidare kontakt med honom,. Ochfolk tycker nog att det är lite konstigt att jag inte bjuder honom. Men det här är min dag och jag ska känna att allt bli så bra som jag vill ha det. Inte vara orolig för om han ska ställa till en scen, bli för full eller hålla något pinsamt tal.

Stå på dig och strunta i honom...

Lycka till

/ Sandra

Tack alla underbara människor för de stöttande svaren o kommentarerna! Skönt att få ventilera detta...

Jag och min sambo resoneras som så att han är ju i alla fall min pappa och det känns dumt att utesluta honom en sån stor dag när alla andra är bjudna! Men å andra sidan finns han inte i mitt liv o har inte funnits de senaste 10 åren, ett val jag har gjort och som jag inte ångrar (han är givetvis mycket ledsen för det), "som man bäddar får man ligga".
Har väl egentligen inget emot att han är närvarande men är oerhörd nervös över att han ska säga något, allt han säger blir bara så konstigt och dumt! Vill ju inte att det ska bli pinsamt och en stel situation för någon av oss (ej heller gästerna). Brottas med mitt samvete hela tiden och jag vet att andra tycker att han "måste" få komma av den enkla anledningen att han är min far och trots att jag valt ett liv utan honom så vill man ju inte såra någon!!!

Antar att inte sista ordet är sagt än...kommer väga för- och nackdelar en lång tid framöver.

Kram och Tack!

Kan du inte bjuda hem honom på fika/middag nån kväll rätt snart och känna av läget lite? Kanske mindre risk att det blir pinsamt om ni vant er vid varandra innan så bröllopet inte blir första mötet på 10 år.

Nej, jag gjorde tyvärr så! Jag bjöd släktingar som jag egentligen inte ville skulle vara där. Det blev inte bra. Det är ER dag!!! För ER och era nära och kära. Bjud inte någon som inte är dig nära och kär! -)

Jag är i samma situation. Jag hade bestämt mig för att inte bjuda honom, men han har alltid sagt att han vill komma när jag gifter mig så isåfall hade jag behövt mörka hela bröllopet för honom. Jag resonerade som så att det skulle gå åt mer oro och energi på att ljuga om bröllopet än att bara bjuda honom. Så nu får han komma, dessutom ända från Paris, men jag har bestämt sagt att jag inte har tid att ta hand om honom och det förstod han.

Jag tror som så, att är man tveksam huruvida man ska göra, så är det bättre att säga ja. Och berätta då med vad du är rädd för. Han förstår säkert.

Men det viktigaste är ändå. Lyssna till ditt hjärta. Ditt hjärta har svaret klart åt dig. Du behöver bara lyssna efter noga.

Jag säger så här, lita på din magkänsla, säger den nej så strunta i att bjuda honom.
Berätta för honom varför du känner som du gör, men antagligen vet ha redan om varför.
Vill han komma och du känner dig bekväm i det, placera honom inte vid dig och klargör det innan. be honom också att inte hålla tal och i så fall, kan inte någon av din syskon ta hand om honom och sitta vid honom?

Jag säger så här, lita på din magkänsla, säger den nej så strunta i att bjuda honom.
Berätta för honom varför du känner som du gör, men antagligen vet ha redan om varför.
Vill han komma och du känner dig bekväm i det, placera honom inte vid dig och klargör det innan. be honom också att inte hålla tal och i så fall, kan inte någon av din syskon ta hand om honom och sitta vid honom?

Magkänslan är en bra indikator för våra känslor. Det gäller att ta den på allvar bara!

Tack ,tack, tack och åter tack!!!

Ni har verkligen gett mig bra och konkreta svar och alternativ... har fortfarande inte bestämt mig och det kommer nog dröja! Tåls att diskuteras åter igen. Men magkänslan som många nämner är viktig att ta hänsyn till, ska låta den få "tala" och jag ska verkligen lyssna efter.

Vill tacka alla ni som har delat med er av era erfarenheter. Det är alltid lättare att veta hur man skulle ha gjort med facit i handen önskar att jag kunde hitta facit innan!

Många kramar till er alla!

CaNIN
Min blivande har inte någon direkt bra kontakt med sin mamma, så vi har planerat att bara bjuda henne till själva vigseln, men inte till fest och middag. Kanske det kan vara ett alternativ.

Men den springande punkten är att det trots allt ÄR DINA känslor som räknas denna dag. Vill du inte bjuda pappa och ni inte umgås, bjud inte, det bestämmer inte din sambo, utan du.
Din sambo vill säkert att du ska vara glad den stora dagen, så gör som du känner!

/Alyx