Paus i förhållandet efter 10år...

Tyvärr är det nog inte så mycket du kan göra... om hon känner så måste hon kanske få prova att sakna dig... även om det känns hemskt och jobbigt för dig.

Jag lider verkligen med dig... Hoppas på det bästa!

*kram*

Kara anonym,
kanske har det inte egentligen med dig eller ert forhallande att gora, hon kanske uppriktigt kanner att hon behover vara just *sjalv* ett tag for att fundera ut vad *hon* vill gora med sitt liv.
Jag har inte varit tillsammans med nagon i 10 ar (pa langa vagar..! ;) ) (an!) men det later som att hon helt enkelt bara behover lite andrum. Traffades ni nar ni var valdigt unga? Isafall kanske det ar lite angest over "tank om det finns nagot annat som ar battre dar ute" over det - det ar alltsa ingen kritik mot dig, utan bara nat hon maste komma underfund med.

Ett par i min narhet gjorde precis samma sak - separerade och traffades sen och gjorde roliga ! saker, dejtade och gick pa bio precis som nar de nyss traffats. Och larde kanna varandra pa nytt. Det som behovdes var att komma bort fran vardagslivet, med tvatt, barn, blojor och trakiga paminnelser om falukorven i frysen...
Kanske ar det just det hon behover - en nytandning?

Ta det lugnt och lat henne fa andas - sa upptacker hon kanske snart vad hon har att forlora!
Kram! och lycka till!

Anonym...

Jag är ledsen att säga att det tyvärr kan vara ett fegare sätt att göra slut. Jag hoppas verkligen inte det efter 10 år (själv är jag på det 9:e med min), och det finns par i min närhet som separerat och sedan blivit ihop igen och är mkt lyckliga. Men jag förstår inte varför det är du som ska flytta när det är hon som vill ha en paus? hennes kontrakt el. likn.?

Många kramar till dig!

Visst finns det de som "hittar tillbaka" efter en paus men jag håller nog med Emy om att det tyvärr är väldigt vanligt att använda det här som ett svepskäl. Efter tio år är det inte så lätt att bryta upp, du har blivit en naturlig del i hennes liv och därför vågar hon kanske inte ta steget fullt ut!

Mitt råd till dig är att glömma henne. Låt henne flytta ut och hitta dig någon som bryr sig om just dig, det är du värd! Att få höra att man inte duger längre är ingen boost direkt för självförtroendet men jag är övertygad om att du kan hitta något bättre!
Sannolikheten att hon kommer tillbaka är inte särskilt hög (och då därför att hon inte hittade något bättre???) så satsa på ett nytt liv.

Stackars dig!

Massor av tröstkramar

Oavsett vad er separation leder till så tror jag att det är viktigt att man vågar ge sig ångertid efter så lång tid tillsammans.

Att flytta isär under en period och försöka hitta sig själv och sin egen uppfattning om förhållandet tror jag inte behöver vara fel. Jag tror att ni båda kan må bra av ensamtid. Därmed inte sagt att det inte är svårt.

Jag tror att det är viktigt att ni sätter upp ramar för er separation. Vad är OK, vad är inte OK? Hur ofta ska ni prata i telefon? När ska ni träffas första gången? Vad säger ni till folk som frågar? Vad vill ni uppnå med separationen?

JAg tror att det är viktigt att ni sätter tid till att prata med varandra. Ni kanske ska fortsätta med parterapi trots att ni separerar. (Det gjorde bekanta mig och de hittade tillbaka till varandra och är nu lyckligare än de någonsin varit)

Det är också viktigt att DU inte känner dig helt överkörd och känner att alla besluten är hennes. Du måste våga ställa krav på vad du vill och känner.

Lycka till!
*kram*

Jag förstår er båda. Det är inte lätt när man inte delar samma uppfattning om en sådan här sak, men hon känner sig tydligen låst och behöver andas lite och tänka efter om det verkligen är det här hon vill med sitt liv.

Det kan gå åt båda hållen. Antingen hittar hon tillbaka till dig, eller så känner hon att hon vill gå en annan väg i livet. Jag tror absolut att hon älskar dig, annars skulle hon inte säga det i den här situationen.

Jag vill dela med mig av två historier om detta.

1) Ett par vänner till mig beslöt att separera av samma skäl ni, tjejen kände sig inte säker i förhållandet och ville ta en paus efter ett långt förhållande. Jag tyckte det var jättesynd att det tog slut mellan dem, för jag tyckte att de var som gjorda för varandra.

Hon skaffade sig en egen lägenhet och började gå på krogen igen. Han blev ihop med en lite äldre tjej och hennes barn.

De två saknade varandra, men medgav det inte för varandra. Efter 6 månaders separation kom de fram till att de inte kunde vara utan varandra längre. Hans förhållande hade spruckit och hon hade inte hittat någon gick upp mot honom. De flyttade ihop igen och var mer förälskade än någonsin.

Det har gått några år nu och de har båda lärt sig en hel del av separationen. Nu väntar de tvillingar...

2) Förra året tog en bekant till mig paus från sin kille hon varit ihop med i minst 10 år. Hon flyttade till egen lägenhet i en närliggande stad.

Hon och han var ifrån varandra några månader, men det hade kontakt med varandra, de dejtade lite och hon sov över "hemma" ibland.

Nu har det gått ett år och hon flyttade hem igen till sin kille för ett par månader sedan, hon insåg att de skulle vara de två, trots allt. Kanske har beslutet mognat också, att de vill vara mer än bara sambos.

Jag hoppas att det löser sig till det bästa för er. Hittills har jag alltid tyckt att det är mening med det som sker, även om det tar lång tid innan man förstår poängen.

Kram Anja