Är det OK att vara otrogen nu för tiden??

Tror tyvärr att otrohet är och har varit vanligt.

Vad gäller att ha en relation med någon som är upptagen:
det är personen som är i en relation som har ansvar för sina handlingar, inte den som bara har sig själv att tänka på. Däremot kan jag tycka att det är självdestruktivt att ge sig in i en relation med någon som är upptagen. Har sett på nära håll när älskarinnan blev gravid, samtidigt som frun - gissa vem mannen valde...

Man har aldrig ansvar för någon annans relation, speciellt som man faktiskt inte vet särskilt mycket om andras relationer - egentligen.

Att vara otrogen är alltid fel. Det är inte lag på att leva tvåsamt, klarar man inte av det måste man inte heller göra det. Jag känner många som väljer att se kärleksrelationer på ungefär samma sätt som vänskapsrelationer - att man kan ha många vänner/kärlekar och att det inte är ett problem eller källa till svartsjuka - och det tycker jag är ett alternativ som fler borde fundera på.

En god vän till mig brukar säga att det är ganska ointressant att veta om en person är singel eller upptagen.

Man kan vara singel och otillgänglig.
Man kan också vara upptagen och tillgänglig.

(Kanske ska föra till protokollet att min gode vän är både upptagen och trogen, dessutom den filosofiska typen. Det är dessutom en han )

Min definition på otrohet: sådant man inte skulle kunna göra när respektive är med. Var de gränserna sedan går är väldigt olika i olika relationer...

Intressant ämne det här, jag startade själv en tråd om att känna atraktion till någon annan än sin m2b för ett tag sedan...

Attraktion är en sak, men att fullfölja känslorna ngt helt annat..Jag kämpade själv med känslostormarna över den attraktionen jag kände till en annan man för någon månad sedan, tack å lov så fick jag tillbaka sansen i sista stund och var aldrig otrogen.. Nu såhär i efterhand är jag bara glad att det hände för jag fick mig en funderare hur mycket min blivande man betyder för mig...

Jag håller med Troll-P : tyvärr är nog otrohet väldigt vanligt. Och det har det nog alltid varit men idag kanske samhället tillåter oss att erkänna det mer?

Jag har just nu 3 tjejkompisar som är/var otrogna nyligen. Ett förhållande avslutades, de två andra fortsätter på som vanligt... Det var lite jobbigt för mig på nåt sätt... Här sitter jag med min älskling och planerar bröllop och det enda mina vänner pratar om är otrohet och "den andra killen" och jag tror m2b blev lite rädd att jag skulle påverkas av det här...

Jag har varit otrogen när jag var yngre med andra killar... Med de flesta killar jag haft tyvärr.

Jag kan lätt fokusera för mkt på det här med risken för otrohet. M2b o jag reser ofta själva och gör saker på egen hand. Det gäller för mig att helt släppa alla de där svartsjuka tankarna. Annars blir jag galen! Jag är alldeles för svartsjuk för mitt eget bästa...

Tattar-emma!
Anser du har helt fel! Ja om vederbörande person du har ett förhållande med ljuger för dig och inte erkänner att hon/eller han är gift eller har samboförhållande då är det inte dig att klanka på. Då blir även du förd bakom ljuset.MEN VET du att hon/han har familj är du JÄVLIGT SKYLDIG till att hjälpa att stjälpa en familj/förhållande i graven. Jag hade aldrig med rent samvete kunnat inleda en relation med en upptagen man.
Blä till båda, ingen är oskyldig även om den gifta bär det största ansvaret.

snöflake

Det förhållandet hade ingen chans ändå, så ser jag det.

Om barn är inblandade är det eventuellt en annan sak, men jag är tveksam...

Jag tycker otrohet är fruktansvärt fegt.
Det visar ju på en uppenbar brist. Otroheten
är inte problemet utan bara ett symptom.
Antingen är det fel på förhållandet (dålig
ursäkt, men tyvärr är det ofta så) eller så
är "den otrogne" bara inte redo att vara i ett
förhållande. Vederbörande borde leka av sig.
Varför inte se problemet istället för att
ägna sig åt symptomet. Måtte jag aldrig träffa
en så feg man att han inte kan dra fram problemet
i ljuset innan jag hittar honom i säng med en
annan i ett försök att "lösa" det. Ska förresten
gifta mig i vår med världens bästa man och jag
skulle aldrig kunna tänka mig att han skulle göra
något sånt mot mig. ;)

Man avslutar en relation först innan man inleder en ny. Vänder man på det -hade jag velat att min man kommer hem till vår säng när han precis varit med en annan kvinna? Tror inte många attraheras av den tanken. Varför då utsätta en annan kvinna för den situationen, oavsett hur deras relation ser ut. Kör vilt väl den andra relationen är över men var inte en bidragande orsak.

Tattar Emma
Menar du relationer med flera parter där alla vet om det? Om alla vet om det och är med på det och man har gjort klart det från början, är det en sak. men att gå bakom ryggen på någon, vad skälet än vara månde, som sagts tidigare, så är det inte rätt.
Även om jag tyvärr måste hålla med ts om att det nog är vanligare idag.

tattar-Emma skrev 2007-10-08 17:03:35 följande:

Jag håller helt och hållet med dig, jag är själv lyckligt lottad och har en underbarbar blivande make plus en lika underbar flickvän. Denna flickvän har i sin tur en egen m2b som hon lever tillsammans med. Våra m2b vet om våran relation och det förekommer ingen svartsjuka. ( Det är bara hon å jag, vi gör inga konstigheter som partnerbyte eller gruppsex)
Jag älskar min m2b och jag älskar henne precis lika mycket.

Man kan kanske jämföra det som om man skaffar fler barn, inte sjutton älskar man det första barnet mindre då?

Däremot som jag skrivit i tidigare inlägg blev jag för ett tag sedan attraherad av en annan man, å det var ett big no no. Jag tror största anledningen till att det hände var mina bröllopsnerver å då funderade jag väldigt mycket över om min m2b verkligen är den rätta. Jag var aldrig otrogen eftersom jag inte tycker att det är schysst att gå bakom ryggen på någon, men jag är ändå glad att jag fick möjligheten att fundera igenom min relation. Idag är jag säkrare än någonsin på att min m2b är den enda mannen för mig..

tågjäntan

Håller med om att det är fel att vara otrogen, men den andra partern är inte skyldig så länge han/hon inte är kompis med den bedragna. Det går inte att veta vad den andra har för relationer så därför är det inte ens ansvar att ta hänsyn till dem heller. Även om man faktiskt vet att X har en flickvän så vet man inte vilket avtal de har, det får X hålla reda på själv.

Jag blir mörkrädd när jag hör vissas tankar.
Okej om BÅDA väljer att leva i så kallat "öppna relationer", helt okej. Men jag tvivlar att de allra flesta människor fixar sådana relationer. Det funkar ju inte heller att den ena lever så bakom ryggen på den andra. "Hoppsan älskling glömde jag berätta att jag är bisexuell och har två extra pojkvänner sidan av, efter 10 års äktenskap. Nej det skulle inte de flesta fixa.

Om jag vill ha en relation med en man så utgår jag från att han, om han visar intresse för mig dvs, att han är singel. Skulle han inte vara det är det ju lurendrejenri från hans sida. Har jag en one-nightstand då kan jag omöjligt veta om karln är gift eller ej. Jag har aldrig kollat upp ngns civiltillstånd samma kväll, eller efteråt för den delen.
Men har man en längre sexuell relation borde det ju ganska snart komma fram till om han är upptagen/gift. Och nej -jag hade inte haft samvete att fortsätta. Människan borde ta tag i sin relation där hemma och reda upp den. Du är då utan skuld men fortsätter ni båda som om att det inte finns ngn annan är ni båda skyldiga till otrohetsaffären. Man skadar och sårar en oskyldig människa, dvs den bedragna.

Det enda som skulle kunna försvara era tankegångar om "otroheten" är OM BÅDA i förhållandet är öppna för flera partners.
Men isåfall skulle jag innan jag ger mig in i en sexuell relation med honom vilja vara säker på att sambon gett sitt godkännande.

Och nej jag håller inte med dig om att det går att jämföra att älska mina två barn och att ha två älskare oavsett kön. För mig är det två helt olika typer av kärlek.

Tur vi är olika!
Lycka till med era relationer och livet!

Otrohet suger.

Och visst verkar det finnas en större acceptans bland vissa för tillfälliga relationer på sidan av, men jag skulle inte påstå att det är en generell acceptans som på ett rättvist och ärligt sätt reflekterar det samhälle vi lever i just idag. Av någon anledning så tror jag att de flesta fortfarande väljer att vara vara trogna.

En sak som förbryllar mig extra i den här frågan är det totala bortseendet från risken att dra hem könssjkdomar till den andra hälften. Därom kan man nog säga att folk generellt inte funderar så mycket, men det kan rimligtvis inte vara särskilt kul att plötsligt finna sig sittandes med en mer eller mindre svårbotad åkomma och i samma veva inse att den har man fått för att ens partner inte kunnat hålla gylfen stängd utanför hemmets väggar.
Men även om den otrogne skyddar sig (och sin äkta hälft) i sina utomäktenskapliga utsvävningar så är ju otroheten i sig ett svek som jag har svårt att förstå hur man vill utsätta någon för.

Apropå vem som är skyldig till vad; ja, vet man inte om att den man tar hem är upptagen så vet man förstås inte. Men om man _vet_ så tycker jag att man har skyldighet att hålla fingrarna borta. Bara för att relationen kanske är "dömd" ändå, så varför ska man vara med och dansa på det sjunkande skeppet? Jag tycker det är fel.

Jag tycker de är så fel, för man kan verkligen såra varann så, Jag skulle aldrig kunna va otrogen. Jag vet hur jag kände mig när mitt ex va de mot mig och jag skulle aldrig vilja ge den känslan till min man.

Men tyvärr så får man höra fler och fler som är otrogna..