Han sa nej, eller, förstod han inte?

Har ni pratat med varandra om vad vigslen och äktenskapet står för var och en för er? För en del är vigseln en viktig symbolhandling, för ändra inte. Och sen tillkommer de juridiska bitarna förstås. Men prata och lyssna på vad den andre säger förutsättningslöst, det tror jag är bästa sättet oavsett slutresultat.

jag vet inte, men jag friade till min sambo å han blev glad å sa ja så de spelar nog ingen roll vem som friar...

men kanske e han gammeldags ¨å ville fria till dig men inte vågar?

hoppas det löser sig för dej
kramen

Jag har aldrig velat gifta mig.. Först för ca 1 år sedan jag började tänka om. Sambon hade diskuterat tusen gånger med att vi skulle gifta oss och jag sade bara blankt NÄ!!!

Han vågade knappt fria till mig nu i våras då han var rädd att jag skulle säga nej. HAn tog iväg mig på en överraskning med hotell o spa och han ville först fria i restaurangen men vågade så han gjorde det på hotellrummet innan vi skulle ner...

Självklart svarade jag Ja... Så man kan ändra sig...

Jag vet inte vad han tycker att ett äktenskap "är" och allt vad det innebär. Det är ju ingen kul sak man bara gör utan för mig betyder det mkt mer. Speciellt trygghet för barnet som kommer snart.

Vi har redan gemensam ekonomi och skulle någon av oss gå bort så kommer sparpengarna gå till den andra.

Ingen planerar väl att dö, men man vet aldrig om den man möter på vägen är påverkad eller somnar t.ex.

Kanske (förhoppningsvis) är han lite gammeldags och vill fria, men jag förstår inte vad han ska vara rädd för? Han behöver ju inte direkt komma ridande på en vit häst och gå ner på knä!

jerseyko, men prata med honom om det! Jag har så många exempel på där man faktiskt tänker lika om relationen men olika om just vad äktenskapet är/innebär. Och då hjälper det att formulera sig -inte för att övertala den andre utan för att förklara sig själv. För annars tar känslor och spekulationer över och det är aldrig bra. Jag tror på kommunikation

Min m2b var väldigt svårtfriad och skulle nog aldrig fria själv heller. Tog man upp bröllop osv så blev han mest irriterad, nervös kanske?!

Men nu har vi bestämt att gifta oss iallafall. Jag hoppas det löser sej för dej också.

Du ska se. När du minst anar det så kommer det...

Ett tips... Fråga om han vill gifta sig, eller om han vill sitta hos soc och heligt bedyra att han anser sig vara far till ert barn...

Fast jag tror inte vi hinner gifta oss innan bebisen kommer om 2 månader, även om det skulle vara det bästa. Tänk OM olyckan skulle vara framme på förlossningen? Jag har läst skräckhistorier där det tagit upp till 1 år innan pappan
fått vårdnaden för barnet, och bara tanken att missa hela 1a året får mig att må illa.

Jag har allt klart i huvudet redan, ringar, cermonin, festen....

Jerseyko: Jag vill bara berätta att jag har varit i precis omvänd situation för några år sedan.
Min pojkvän frågade mig om jag ville gifta mig. Vi hade 2 barn, hus och varit tillsammans ganska många år. Men just då hade vi en lite tuff period tillsammans med 2 små barn och min pojkvän jobbade borta under veckorna. Så jag kände att nää just nu är inget bra läge. Jag visste att jag älskade honom och han mig och att jag ville dela mitt liv med honom. Men just då var ingen bra tid för bröllop. Jag ville vänta en tid tills vi kom in i en lite mer harmonisk tid. Han förstod detta och friade igen efter några år, och då svarade jag med stor glädje Ja på hans fråga. Sen dröjde det ytterligare 2 år innan vi gifte oss.

Kanske är det likadant för din pojkvän, du säger att ni ska ha ert första barn snart och att ni strax ska köpa hus. Han kanske behöver få lite perspektiv på allt annat som händer just nu och kunna njuta av fulla drag av ett bröllop tillsammans med dig.

Så jag tycker inte att du ska oroa dig för mycket. Ta hand om dig, barnet och er kärlek!