han gjorde slut...varför?

Oj,oj:(

Ge honom space, även om det är svårt....tror han kannske behöver det

Åh, jag känner med dig. Förstår att du har det jätte jobbigt just nu och inte vet hur du ska vända dig.
Jag förstår att du ville gå lugnt fram efter ett tidigare förhållande.
Nu när ni kommit en bit från den första förälskelsefasen har din särbo börjat fundera om det verkligen var det här han ville. "Kärleken gör en blind" och kanske är det det han är rädd för. Han börjar kanske mer tänka med hjärnan än hjärtat vad allt detta innebär. Kanske han ser dina tidigare långsammare kliv framåt som bakslag och kanske som svar att du inte älskar honom lika mycket som han gör dig. Det är ju inte kul att behöva känna så.
Det är jätte svårt att råda. Det viktiga är nog att du verkligen funderar över vad du vill ha. Väntar du för länge och gör dig osynlig, tror jag det bekräftar hans tanke att det inte var meningen trotts allt. Samtidigt som ni båda behöver tänka. Men tänk med hjärtat inte med din rädsla, känns det här som en framtid? Vad är du beredd att "offra" som att flytta osv
Jag hoppas det löser sig till det bästa. Som min mormor alltid sa, det som händer är meningen. När livet känns tufft försök tänka på att en ljusning väntar runt hörnet. Men vänta inte bara utan tänk inåt och agera efter det svaret.

Jag tycker du ska gå vidare. Låter kanske hårt men jag tycker så. Han har ju ganska tydligt, enligt mig,sagt vad han vill och även uttryckt att du ska gå vidare. Du måste naturligtvis göra som du känner, och vad som känns rätt för dig. Lycka till!

Tack för era råd
han ville träffas när jag sa att vi måste väl ge tillbaka nycklar. Jag sa att jag inte var beredd att träffas än...han sa vill du inte eller känner att du orkar är det bara att du skickar mina nycklar... Min syster tyckte att det är ju lätt för honom att träffas...om han nu redan gjort sitt val och gått vidare och desto svårare för dig, du ska kanske skicka iväg hans grejor med post. Mem jag är inte beredd att göra något just nu...väntar jag för länge blir det fel...är jag för påstridig förlorar jag honom även som vän..ja hur svårt måste det bli? Jag får ta och titta inåt och fundera vilket som känns rätt

Gör klart för honom att du vill att det ska bli ni två .. bara så han vet var du står .. sen lämna honom ifred.
Kanske bestäm att träffas om några veckor. Då har ni båda fått tid att tänka. När ni träffas, så var tydlig med vad du vill förmedla ... och lysssa ordentligt på vad han har att säga ...

Otydlig
Jag tycker du ska träffa honom!Vänta 1 vecka så allt får lugna ner sig. Bestäm dag och tid och säg att ni kan ta en kaffe ihop också. Även om han inte vill att ni ska vara tillsammans så MÅSTE DU FÅ ETT AVSLUT!För DIN skull!

Allt känns jobbigt nu men det blir bättre jag lovar!Hur det än går!Håller tummarna för dig!

Jag tror att du måste förstå att du har haft tur(låter inte kul att höra just nu, kan jag tänka mig) att ni inte hann gifta er eller bli sambo...., för ditt ex är ostabil och väldigt omogen.

Jag tycker du ska vara mer arg än ledsen, han har lurat dig (och dina barn).
Skicka nycklarna, lägg ingen energi på honom länge, utan på dig och hur du ska komma vidare. Du är fortf kär i honom, och det kommer troligen bara riva mer sår i dig ifall du träffar honom. För du vill att ni ska kunna forts, han kanske nappar på det, men för hur länge denna gång???

Vän!???!!!
vill du verkligen ha honom som vän??
oj, du har då ett stort hjärta, akta bara för att du inte ger dig mer besvikelse/krossning än glädje.

Tycker helt klart detta låter som om det beror mycket på dig själv *det säger jag ärligt, utan att försöka vara elak eller något* men allt började ju med att du velade när han sa något som kan ha varit ärligt menat, men då du inte visste hur du skulle svara skämtade han bort det. Din osäkerhet fick hans osäkerhet att gro och växa sig stark det är jag nästan helt säker på- och det konstigaste av allt är att överallt i ditt ts så är det han som gör saker för dig, inte tvärtom. Vad gör du för att bevisa hur viktig han är i ditt liv? Har du berättat om livet du vill ha med HONOM? Och i så fall: Varför blev du så paff/chockad ifrån första början? Vad är det du är så osäker på? Är du lättad eller ledsen? Var det så att du var osäker av en anledning? Tror detta är tunga frågor du får ställa dig själv. Det är ju ingen ide att gå tillbaka till någon bara för sakens skull...

P.S. Efter att ha läst ditt inlägg i tråden: Vill du ha tillbaka honom är inte det rätt steg att inte ens vilja träffa honom... Låt i så fall INTE dina vänner styra, de är ju på din sida och är de riktiga vänner skulle de väl aldrig stötta honom? De vill ju innerst inne bara att du ska bli lycklig men man tar ju sida när sådana här saker händer. Tror oavsett utgång att ni behöver sätta er ner och prata om allt på typ ett cafe där ingen kan ställa till med en scen. Utan bara berätta om förhoppningar och tankar om det hela. Även om ni bestämmer er för att det är slut är det det mogna sättet att ta itu med nyckelbyten osv.

Och alla som vill att ts ska låta det hela vara: Var det bara jag som tyckte det lät som om hon ångrade sig i ts och önskade att hon sagt ja på hans frieri? Och tyckte om det faktum att de aldrig bråkat?

Min osäkerhet började faktiskt ganska tidigt eftersom han gjort slut med alla tjejer han träffat trots att det varit bra tjejer enligt honom. Han har varit väldigt ärlig och i början var jag stark och accepterade att vi inte kunde flytta ihop eftersom mitt yngsta barn mådde dåligt när mitt ex flyttat ihop med sin tjej. I deras hem uppstod många konflikter. Jag blev ledsen när min pojkvän drog sig undan..men samtidigt sa jag att jag inte ville lägga det här problemet på hans axlar. Vi hade pratat om att flytta ihop...skaffa hus, men nu fick vi lägga våra planer på is för mitt barns skull. Jag vet att vi inte har pratat ut helt och fullt om det här. Jag vet inte om det ändrar något om jag i efterhand säger vad jag vill och har för önskningar...han kunde inte säga att han älskade mig...när jag sa att jag älskade honom fortfarande och ville fortsätta.

Låter som det är rätt kört för din del, men för att få ett avslut behöver ni nog träffas ändå. Ta som sagt en fika på stan.

Trist att höra men också bra att få veta. Det krävs två för attt skapa en relation, och om den ene inte vill, ja, då finns det inget du kan göra åt det. Det låter som föräslkelsefasen tog slut, och att ni inte byggde uipp kärleksfasen som kommer efter (och det är den som varar livet ut) .

Jag tror inte du föst iväg honom genom att inte säga "ja tack" till giftermål. Det var i stället förälskelsen som tog slut. Gå helelr inte omkring och tror att "ni var menade för varnara" och "ödet förde er ihop, och komemr göra det igen". Så är det inte. Istället möter man människor, umgås/älskar en tid och drar vidare. Jag tror det åtminstone ute världen finsn säkert 100 killar som är bättre än vad han varit för dig. Så häng inte upp dig på en tror att det här var enda gången i livet som du hade din chans, och nu har tåget gått. Det funkar inte så.

Du ska inte se honom som en vän i framtiden. Vänner är sådana personer som man delar förtroende och livets svåra saker med. Gamala ex-pojkvänner/flickvänner har inte den rollen. Men visst kan ni vara kamrater och kompisar. Men vänskap? Nä, det tror jag inte kommer göra att du finner någon ny att leva tillsammans med. Tvärtom.

Jag håller med mrs. n - Skicka nycklarna med posten. Om ni blir ihop igen i framtiden kan du få tilbaka nycklarna. Men jsut nu spelar det ingen roll. Du förstör inget genom att skicka tillbaka nycklarna.

Om han om en vecka, månad, halvår, säger att nu vill han återvända, så kommer det dröja länge innan du litear på honom. Kanske aldrig. Så avsluta realtionen nu. Och låt framtiden bära med sig sina överraskningar.

Jag förstår att det är tufft nu. Men det blir bättre, varje dag, lite, lite bättre. Och det finns andra spännande män som väntar på att få möte dig!

hmmm, jag tycker som Marlean, det lät som att du var hård mot honom.
Om solen skiner ute , allt e underbart å jag e lycklig som fan å vill ringa min älskling å skrika;VI RYMMER TILL PARIS BABY!! så skulle jag bli ledsen om han ba; suck, då måste jag ju ta leeedigt från jobbet å boka resa å kolla upp allt, näääe vi har inte tid nu.
Jag vill ju att han ska ha glimten i ögat å skrtika tillbaka : KLART VI SKA ÄLSKLING, ! SLÄNG PÅ DIG BASKERN.!
å sen kanske vi har picknick på vardagsrumsgolvet med baugetter istället för att åka dit men man kan inte bara trycka ner nåns drömmar och spontanitet för då tror jag att man tröttnar i längden om en ska va så "förnuftig" hela tiden...

mrs. n

instabil och omogen?
hr resonerar du nu?

otydlig? ..
kärleken kan ta många omvägar och många hinder kan man stöta på men när jag läser dina rader får jag en känsla av att ni två har mött den person som ni hoppads få dela framtiden med .. så låt han få lite andrum och under tiden så funderar du på hur du vill gå vidare i en relation med denna man och så skriver du ett brev med dina tankar och funderingar som du om någon vecka sänder till honom och som du avslutar med att tala om att du älskar honom och att du vill låta framtiden visa er vägen.
Men undvik ordet Varför i ditt brev .. tids nog får du kanske reda på orsaken till hans tveksamhet.
Sedan är det upp till honom att avgöra vart han står i detta.
Men samtidigt är det lite konstigt att han inte kan säga att han älskar dig .. är det så att han gör slut för att förhindra att det är han som blir övergiven och då säger sig inte kunna säga dessa ord som du så hett längtar efter att få höra?

Men att bli vänner efter att ha haft en kärleksrelation .. ja du det är inte lätt.
Någon kommer oftast alltid ha mer känslor än den andre och då är risken ganska så stor att bli sårad.

Jag skickade ett brev i onsdags och skrev ner allt jag kännt och kände...avslutade med att säga att han betydde mycket för mig/oss.Att vi kanske kunde fika någon gång när jag orkade det..usch där lät jag som ett offer..men jag känner ju så nu...
Vill inte att han ska sitta där och tycka synd om mig.
Han svarade idag..att han var rörd och att han inte alls tyckt att jag varit otydlig. Han tyckte vi var underbara...så jag antar att han helt enkelt inte älskar mig och det är därför han går...jag har gjort vad jag kunnat..och han ger mig inga mer svar...Jag får helt enkelt gå vidare i mitt liv.
Tack alla för era råd! Ni är underbara...glad att jag fått älta mina funderingar med er
Kram kram