Usch, jag ska gifta mig!

En rykande färsking på forumet, har läst många bra saker här ska ni veta..

Missförstå för allt i världen inte rubriken, jag är helt ÖVERLYCKLIG över att vara förlovad, jag fick ett total-romantiskt frieri och jag längtar så till att få bli fru! Det är resan dit som är påfrestande! Vi vet inte hur vi ska göra med vårt bröllop än och det är så frusterande. Vi är definitivt inget par som är förlovade en längre tid utan vi anser att om man förlovar sig så ska man gifta sig inom det närmsta. Så det tänkte vi göra... Men hur? Ska det vara stort eller litet? Kyrka eller någon annanstans? Bara familjen eller alla vänner också? I Sverige eller utomlands? (Om nu någon tänker i de ekonomiska banorna, så nej pengar är inte problemet här, det är inte för att vi är snåla som vi inte vill ha ett stort bröllop!!)

Som ni förstår är det ett enda virrvarr, har ni haft det likadant? Klarnar det efter en tid, eller hade alla brudar här på forumet klart för sig vad ni ville redan från början?

Jag tror att mycket av min ängslan beror på det ständiga behovet att vara alla till lags, jag vill inte såra någon genom att inte ha ett stort bröllop där alla får komma, många av mina äldre släktingar har ju sett framemot detta sedan jag var en liten flicka, det känns så dumt att göra dem ledsna om det bara blir ett litet bröllop med endast familjen. Hur ska man undvika besvikna släktingar och vänner? Samtidigt känner jag ju att de måste respektera vår vilja, usch svårt är det! Jag ser framemot mitt äktenskap mer än själva bröllopet, är det dumt?
Som ni kan läsa, jag är en smula förvirrad, önskar lite åsikter om detta, är det någon mer än jag som inte vet vilket ben man ska stå på?

Underbart forum!
Kram på er!