Vi har tagit en "paus"...

Jadu...jag önskar jag kunde komma med nåt "bra" här eller tröstande men det är bara reguljära klyschor som "tiden läker alla sår" eller "är det menat så kommer ni klara krisen"...

Eftersom du låter ganska uppgiven så är det kanske bättre att gå vidare? Du är ju som du påpekat själv bara 22 år vilket i sammanhanget är ganska ungt. Det finns mängder med tjejer i din framtid och någon av dem vill säkert samma saker som du.

Tråkigt att höra! Men vill man inte samma saker så är det svårt att ha en relation länge. Känner du att du gjort vad du kunnat så kan du ju åtminstone stå för din egen roll i det hela. Någon annans känslor och handlingar kan man inte göra så mycket åt.

Och hur förhållanden "borde" se ut och utvecklas - tja, förmodligen finns det någon annan som du kan förverkliga den drömmen med. En relation formas ju av bägge personerna i den och man måste vara överens om relationens utveckling - säremot måste man inte utveckla den på samma sätt som alla andra gör eller på samma sätt jämnt.

Att vilja samma saker avgörs heller inte av ålder - och 26 är faktiskt ingenting för den biologiska klockan - jag är 33 och min har inte hörts av än! (fast jag är gift - men vi är särbo t ex - se där!)

Visst gör det ont att älska! Särskilt när man älskar någon man kanske inte kan få. Men som man kan se allt det där du talar om. Känner mig som en fakir vissa dagar. Min situation är kanske inte lik din men jag vet vad det är att älska och det gör ont!

Och nej, jag tycker att du verkar som en kille som är ovanligt mogen för din ålder och inte pervers.

Hammerman,

Det låter som att du inte trivs i din situation. Visst behöver inte relationer vara uppbyggda som normen av relationer men nyckeln är att båda ska trivas i relationen. Jag känner att du inte trivs alls i din relation, som hon valt att definiera den. Du bör nog överlägga huruvida din flickvän någonsin kan ge dig det du vill ha. Jag sitter lite i samma sits som dig just nu. Min kille har flyttat ifrån mig och jag gillar inte alls hur vår relation utvecklas just nu! Nu bor vi i skillda städer och jag ser inte riktigt hur jag får plats i hans liv. Jag är fortfarande ung (24) och har därför gått med på upplägget av vår relation, som han ville ha det. Men jag kommer bara fortsätta relationen tills dess att jag tröttnar. Om det blir så att jag vill ha mer än han kan ge mig så lämnar jag honom. Du borde nog tänka igenom din relation och se om den här kvinnan är värd det eller om du ska gå vidare med en kvinna som vill ha samma sak i livet som du. Du verkar vara en underbar man med mänskliga värderingar och sånna är det ont om! Så stå på dig och tänk igenom vad du vill ha. Om det inte är vad hon vill så skit i henne! Kärlek är svårt men du är ung och har allt tid att träffa en kvinna som uppskattar dig och vill samma sak i livet...
KRAM

en till grej Hammerman,
att bli sviken av den man älskar gör ont. frågan är bara hur länge man orkar låta den personen påverka ditt liv. Du är besviken på allt du gjort för henne och offrat för henne. Jag känner samma sak mot min kille just nu och jag sade det rakt ut till honom! Jag sa att jag kände att under de perioder han mått dåligt och krävt saker har jag ställt upp och haft det tufft men nu när han tyckte det var tufft i relationen så drar han. Tycker du ska säga som det är. Man ska inte bära på sånt inombords! Men känn efter och sen agera. Ofta känner man bara efter och agerar inte på det. Jag kommer inte tveka att dumpa min kille, trots att han är mannen jag vill gifta mig med, om det är så att vantrivs i relationen och vi står på olika blad i boken om livet...

Tittar jag tillbaka nu förstår jag inte hur jag överhuvudtaget kunde vara kvar i det där förhållandet så länge som jag var.

Hon hade väldigt mycket konstigheter för sig. Gav mig bland annat en hejdundrades utskällning när jag kom hem efter min morfars begravning eftersom jag inte ringt och sagt när jag skulle komma hem. Under en resa till England början av vår relation ville hon inte att de andra i gruppen vi reste med skulle få veta att vi var tillsammans, med förevändningen att det skulle bli sånt tjatter bland tjejerna - sen att en av killarna stötte på henne som en parningstokig orrtupp, det skulle jag tydligen bara acceptera och finna mig i. Hon jämförde mig med ex och insinuerade att jag var sämre än de. Hon var starkt troende kristen, vägrade ha sex utanför äktenskapet (med mig alltså, detta gällde tydligen inte hennes tidigare). Också vidare. Också vidare.

Herregud, när jag läser det jag just skrivit låter det helt sjukt. Har jag verkligen gått med på all denna förnedring? Som tur är är det slut nu. Jag har börjat komma tillbaks där jag var INNAN vi blev tillsammans, när jag hade självförtroende och trivdes med livet. Har börjat återuppta kontakten med en tjej jag hade en mycket god vänskaplig relation med tidigare. DET känns MYCKET bra! :)

Att man kan må så här bra av att ha gjort slut visste jag inte!

Hammerman - Grattis till ett klokt beslut!
Det var inga lindriga grejer denna donna tyckte att du skulle uthärda. Intressant sätt att bejaka Kristendomens kärleksbudskap på dessutom; en underlig utskällning när du sörjer, förnekande av er relation, noll förståelse för din reaktion över andras inviter gentemot henne och nedtryckning av din integritet.
Bah!

Det kan vara svårt att se en situation klart och tydligt när man befinner sig i den. Klandra dig inte för det. Men visst kan man i efterhand ibland undra vad man egentligen höll på med...

Jag hoppas du får lycka i din nästa relation! Kram, S.o.t.N.

Det du beskriver tycker jag att man ofta läser i olika sammanhang och på olika ställen, men då ofta med omvända roller. En tjej som ställer upp, anpassar sig och är foglig i hopp om att det snart ska bli annorlunda, att han snart ska visa hela världen hur kära de är, sluta gnälla, börja hjälpa till hemma osv osv. Ett omjämlikt förhållande där den ena har varit mycket mer känslomässigt engagerad än den andra och där den personen helt enkelt utnyttjat det hela i väntan på något bättre.

Så det låter klokt att du tar steget och lämnar henne. Hon verkar inte ha varit speciellt engagerad känslomässigt sett och om hon nu ändå var det, tja då visar hon det på ett för mig djälvigt mysko sätt som jag inte tycker du ska stå ut med.

Förhållanden ska bygga på en ömsesidig syn på liv och hur det gemensamma livet ska utveckla sig. Det behöver inte vara gemensamt boende, ringar och kyrka och barn, men man ska vara överens om det. Du har det nog bättre med någon annan, någon som du säkert kommer finna snart.

Visst Hammerman kan man få perspektiv på saker i efterhand. Det viktiga är att inte göra samma misstag igen! Kom ihåg att du är värd mer och glöm inte bort det!! Härligt att höra att du mår bra iaf. KRAMAR

Viss är det skönt att kunna resa sig på "andra sidan" och känna att man vuxit och lärt sig något. För det är det du måste göra. Du är 22 år och du kommer att träffa någon med samma tankar om ett förhållande som du har. Som vill samma sak. Där grunden i förhållandet bygger på samma stenar. Sedan bygger ni.....

Lycka till!!!

Hammerman ta detta på rätt sätt! Du verkar vara en pärla ett kap för den somhittar det. Och så är du ung huj vad du ska hitta rätt med tiden!