Bröllop's dikt!!

De här är väldigt fina;

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut i den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt,
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter."

"Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten,
Inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande,
Inte självisk, den brusar inte upp,
Den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten,
Men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den,
Allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig"

"Älska varandra.
Men gör inte kärleken till en boja
Låt den hellre vara likt ett strömmande hav mellan era själars stränder
Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare
Ge era hjärtan, men inte i varandras förvar, ty endast
Livets hand förmår rymma era hjärtan"

"När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag --
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag --
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!"

Kärleken är som alla årstiderna, den är ständigt närvarande i våra liv.
Den är en helig svårplockad krydda, som smaksätter livet till det bästa.
Den är en gåva till två älskande själar, som bör vårdas ömt för att överleva.

Kärleken är som vårens alla floder, den är fylld av kraft och finner alltid egna vägar fram.
Den är lika färgstark som skogsdungens första blåsippor.
Den är också lika välkommen som solens värmande strålar är efter en mörk och frusen tid.

Kärleken är som sommarens ängar, alltid lika blommande och doftfylld.
Den är som ett morgondopp i spegelblank sjö, den är lika uppfriskande och renande.
Den ger också lika mycket näring till själen, som regnet ger till markens grödor.

Kärleken är som höstens rödmålade trädkronor, den är guldförgylld ut i yttersta grenen.
Den är som flyttfåglarnas inbyggda kompass, ty kärleken vet när och vart den skall landa.
Den är som ett grönsaksland, det man sått får man skörda.

Kärleken är som vinterns iskristaller, så komplicerat ihopsatta utan mönster.
Den är lika bländande och ljusstark som ett snötäckt landskap i solsken.
Den är också lika massiv i styrka som en framfusig ravin i bergen.

Ja, kärleken är som alla årstiderna, ständigt närvarande i våra liv.
Den är inte helt okomplicerad, men väl värd att kämpa för.
Den är också som livet och hela existensen
- ett mirakel att den finns till.

Kanske var det inte riktigt denna typ av dikt du sökte för att läsa på din dotters bröllop men den har dock mycket allvar i sig fast den har lite ?glimten i ögonvrån? samtidigt ..

Se på erat äktenskap som på ett vackert träd som ni nu skall ha ansvar för och vårda med kärlek och omsorg.
Själva stammen är erat äktenskap.
Själva är ni två starka självständiga grenar, som hämtar näring från stammen.
Näring som består av närhet, vänskap, öppenhet och respekt.
Ni kan inte leva igenom varandra men ni skall nu leva sida vid sida och dela både medgång som motgång med varandra.
Glöm inte bort era egna behov för att vara varandra till lags.
För att erat äktenskap skall få stadiga rötter behöver ni även ha ett eget liv.
Ett liv med egna vänner och intressen, där ni hämtar en del av den näring som erat träd behöver för att må bra på bästa sätt.
Men lika viktigt är det att ha gemensamma intressen och vänner och att kunna skratta tillsammans och finna stunder med guldkant mitt i vardagens alla måsten.
Så ta nu i mot denna vattenkanna (här sträcker du över en liten vacker vattenkanna) och se till att erat träd får lagom mycket näring för att det skall må bra på alla sätt och vis.

Min syster var tärna på vårat bröllop, hon läste den här i kyrkan. Jag tycker jättemycket om den och den var väldigt uppskattad över lag. Den är från filmen "Livet från den ljusa sidan":

Måhända är han den ende i världen
som tycker sig veta att hon är den underbaraste kvinnan på jorden.

Måhända är hon den ende som uppskattar hur fantastisk han är i varje liten sak han gör och i varje liten tanke.

De tycker sig höra en underton av godhet i allt vad den andre säger och tror att de flesta kanske missar det.

Och de förstår inte hur man kan passera den andre utan att förstå att man just passerat den finaste människan i världen.

Han har förstått, hon har förstått - därför är vi här idag.

Om äktenskapet

Almitra talade åter och sade:
"Vad säger du då om Äktenskapet, mästare?"

Han svarade och sade:

Ni föddes tillsammans och tillsammans skall ni alltid vara.
Ni skall vara tillsammans då dödens vita vingar skingrar era dagar.

Ja, även i det tysta minnet av Gud skall ni vara tillsammans.

Men låt det vara rymd i er samhörighet och låt himmelens vindar dansa mellan er.

Älska varandra, men gör icke kärleken till en boja.
Låt den hellre vara ett rörligt hav mellan era själars stränder.

Fyll varandras bägare, men drick inte ur samma bägare.

Giv varandra av ert bröd, men ät icke av samma stycke bröd.

Sjung och dansa tillsammans och var glada, men låt var och en av er vara ensam, liksom strängarna på en luta är ensamma fastän de vibrerar av samma musik.

Giv era hjärtan, men icke i varandras förvar,
ty endast Livets hand kan rymma era hjärtan.

Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära,
ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga.

Ur: Profeten av Gibran Khalil Gibran

Shakespeare sonett 116

Let me not to the marriage of true minds
Admit impediments. Love is not love
Which alters when it alteration finds
Or bends with the remover ti remove.
O no, it is an ever-fixed mark
That looks on tempests an is never shaken
It is the star to every wand'ring bark,
Whose worth's unknown, although his height be taken.
Love's not Time's fool, though rosy lips and cheeks
Within his bending sickle's compass come.
Love alters not with his brief hours and weeks,
But bears it out ti the edge of doom.
If this be error and upon me proved,
I never writ, nor no man ever loved.

Låt ej förbundet mellan sanna själar
erkänna hinder; kärleken är svag
om den tar skada när den ena grälar
och om förändring drabbar den en dag.
Nej, den ska lysa som en båk i natten
och se på stormarna, men aldrig skakas;
ska stå som stjärnan över mörka vatten
ge säker kurs, men aldrig utrannsakas;
Kärlek är inte Tidens narr; Hans skära
vill meja allt, men veckor, dagar, år
förnedrar inte kärleken vars ära
når bortom oss tills domen förestår.
Kan jag ha fel? Då skrev jag ingenting
och ingen älskade på jordens ring.

mer mer mer