Hjälp, bara 1 1/2 år kvar????

Tycker inte alls att det låter omöjligt. 1½ år är ganska lång tid så jag tycker inte du behöver känna dig stressad. Däremot är det väldigt sunt att göra en så stor viktminskning under en längre tid - det blir lättare för kroppen, och huden, att hinna anpassa sig då.

Lycka till - det här grejar du!

Det låter rimligt. Hade en diskussion kring detta dock. Och jag är av den åsikten att man måste ha lite bakgrundsinfo för att klara av att hålla sig borta från godis kakor och bullar. Det är nog inte att bara bestämma sig. Man måste självklart bestämma sig oxå för det är det första man måste göra för att få det att funka. Men sedan behöver man nog hjälp, SPECIELLT om det är många kilon som skall bort.

Men när det är så mycket övervikt är det inte fel att ta hjälp utifrån. Ett superbra företag är Itrim. Där får man "personlig" hjälp med att tänka och göra rätt. Kolla in deras hemsida. Kan kännas dyrt men för mig har det varit värt vartenda öre. (Har gått ner 25 kg på mindre än 1 år)

Lycka till hur som helst, och jag kan lova dig att kan jag klara mig ur godisträsket så kan vem som helst göra det!

*kram*

Kakan-07 Tack,jag hoppas verkligen huden hänger med...har ju ätit massa gotta så att magen har häng:( men men. Tack för peppningen

Burken Det låter bra med hjälp, men både jag och fästmannen pluggar utan studielån så det kan bli tajt...tack ändå

Okidok. Det är ju inte så mycket att göra åt då. Men varför inte kolla på biblioteket vad det finns för böcker? Tänkte i det närmaste på lite psykologisk inriktning. För det är ju rätt viktigt att man "tänker" rätt och lär sig varför man beter sig på ett visst sätt. OCH NÄR man beter sig på ett visst sätt för att på så sätt stoppa sig själv i sina egan tankebanor.

Har du funderat kring GI? Tror på den metoden, men läst på lite för det florerar så många olika varianter..

Men som sagt. Bestäm dig! Och tro inte att precis allt rör sig om vad du äter utan lika mycket om hur/när du äter och att i slutändan så är det trots allt så att energiuttaget in måste också ut i form av energi och under en viktminskning skall det givet vara övervikt mot uttaget. En annan tanke som är bra att ta till är just som du själv säger; Det är bara en "kort" period som man skall vara extra tanksam på vad man äter.

Vill bara tipsa om aftonbladets viktklubb. Jättebra sida faktiskt, kostar typ 100,- /månad att vara med. Man fyller i vad man har ätit och hur mycket man motinerat och får svart på vitt hur många kalorier man fått i sig. Även om det kan vara lite jobbigt att fylla i allt så är det toppen att lära sig vart fallgroparna finns.
Efter att ha bytt jobb från ett där jag rörde mig jättemycket till att sitta inomhus större delen av dagen har jag lagt på mig en del, usch vad snabbt det gick. Och nu ska jag vara tärna i sommar och vill se lite snyggare ut i klänningen

Ungbröllop09 - jag använder också Viktklubb och är himla nöjd hittills. Jag vägde 95 kg från början, 7 veckor senare väger jag 88 och första målet är 75 kg som ska klaras på 20 veckor totalt.

30 kg på 1,5 år borde inte vara några problem!!

Ungbröllop09:

Det går absolut, även jag har använt viktklubb.se, vilket ju i stort sätt är ett hjälpmedel att leva på precis det sättet som du beskriver.
Jag åt sunt, rörde lite på mig (men ingen extrem träning) och undvek att äta alltför mycket "skräp"
Jag gick ner 35 kilo på 14 månader så det är absolut ingen omöjlighet!
Ta det lugnt bara, bättre att gå ner sakta och långsiktigt än snabbt och kortsiktigt, eller hur? :)

*massor av pepp*

Bettina : Oj! 35 kg! GRATTIS!!

Hur känns det? Jag har gått ner 25 och precis insett att man kan gå till HM och handla kläder utan att få ångest. Konstig känsla. Mer så att jag gråter glädjetårar varje gång i omklädningsrummet,, där ingen ser mig.

Hur är det rent allmänt så där med allt runtomkring, ändrad livsstil, vänner och annat.

Ursäkta att jag snodde TS ämnet men ändå *nyfiken*

burken:

Underbart!
Att ha gått från 92 till 57 kilo, det är en sån enorm skillnad!
Bara det att kunna gå in i en affär och inse att jag faktiskt kan välja vilket plagg som helst och att det finns i rätt storlek. *lycka*
Att få tårar i ögonen av lycka istället för av ångest när man står i provhytten.

Sen är jag mycket piggare och gladare överlag. Jag är mer social eftersom jag trivs bättre med mig själv, jag är mer aktiv eftersom jag orkar så mycket mer.
Jag tror inte att man blir lycklig av att vara smal, men jag tror att man blir lyckligare av att trivas med sig själv, och det gör jag nu. :)

Just nu jobbar jag med mina hjärnspöken, för det tar ett tag för huvudet att inse att jag gått ner i vikt, och för tillfället försöker jag acceptera att det går uppåt igen, är gravid i 28:e veckan så det är ju helt normalt, men jag får ändå jobba med att tillåta mig att inse det.

Oj det blev en hel uppsats dethär. :p

Det höll jag på att glömma, trots att jag var gravid i 20:e veckan (och hade gått upp några kilo pga det) när jag gifte mig kände jag mig jättefin på mitt bröllop, och DET VAR UNDERBART!

Och ett stort grattis själv, 25 kilo är kanon!

Jisses!
Det är precis det jag också vill...nu när jag och fästmannen har bestämt datum så trodde jag att det skulle hjälpa mig på traven och peppa mig ännu mer, men det känss som att jag bara äter med och blir stressad över att behöva gå ner så mycket. Är det konstigt? Även om jag ligger fortfarande på plus minus noll så har jag nog ändrat min kroppsform. Funderar på att mäta mig nu. Jag kan nu börja gå över till en klädstorlek mindre...känns jättebra!

Hejsan

Har inte läst de andra svaren nu men.. Det som jag tycker är solklart är att du ska börja TRÄNA och lägga om kosten! Vill du ha resultat räcker det inte med några promenader bara. Bli medlem på ett gym. Träna i grupp tex spinning eller body step, finns hur mycket som helst att välja på. Även hur många "maskiner" som helst att använda när du hellre vill träna individuellt. Brukar väl kosta runt 400 i månaden. Och man kan alltid ta sig tid, allt handlar om prioritering. En timme per dag/varannan dag kan vem som helst offra. Tog ett tag för mig att inse det men nu så hehe.

Fast nu måste jag faktiskt få säga emot vioola lite.
Självklart, träna är jättebra, men då ska man verkligen vara motiverad och jag kan säga att det SISTA jag skulle velat utsätta mig för när jag var överviktig var att gå in i ett gym, jag fick ångest av bara tanken. Jag har köpt ett antal gymkort tidigare, för att vara jättepeppad i några veckor och sen tappat lusten totalt!
Och det går faktiskt alldeles utmärkt att gå ner mycket i vikt med "bara" promenader och vettig kost.
Hellre att det tar lite tid än att motivationen tryter efter en månad.
Men absolut, är man motiverad att börja träna på gym - go for it!

Har man svårt att stå emot frestelser som jag tex :) så tror jag ändå att träna är det bästa alternativet. Om man få ett resultatet relativt snabbt då. Jag äter pizza minst 2 ggr i veckan, äter brieost, dricker vin, äter chokladglass (just nu tom haha)å allt annat onyttigt gott. Kan inte hålla mig borta. Ändå lägger jag inte på mig för att jag tränar ca 2 ggr i veckan. Får väl tillägga att jag även äter bra mellan varven. Ni som skäms får allt ta er i kragen och tuffa till er lite. Tänk bara på resultatet!

vioola:
Ja men det beror nog lite på vad man prioriterar i så fall, själv äter jag hellre vettigt än att ta mig till gymmet. Tycker promenader ger mycket mer och jag lyckades i alla fall gå ner 35 kilo på det sättet så nog går det att bli nöjd med resultatet ändå. :)
Skulle för övrigt inte gå till gymmet för allt i världen nu när jag väger normalt heller, tycker det är apa!
Men huvudsaken är ju att man hittar något som passar in i ens eget liv. :)

Håller med föregående talare. Träning av någotn slag är att föredra. Vad det sedan blir spelar kanske inte så stor roll, huvudsaken är att man gör det kontinuerligt.

Och varför inte utmana sig själv att göra något som man säger sig inte tycka om?

Jag brukar springa i skogen, och det är absolut det värsta jag vet. HATAR verkligen det, men efter att ha läst någon kommentar typ " hatar att springa i skogen men efteråt, den känslan älskar jag" så kom jag på tjusningen med det. Det tar ju faktiskt inte så lång tid av en liv att ta ett varv.

Ps träningen direkt efter jobbet är smart, svårare att slippa undan på något sätt och man piggnar på som fasen inför kvällen.