• Miha

    Han vill fria.............

    Hej. Lite råd, tack. Alla här inne verkar så förståndiga och jag känner mig just nu totalt oförståndig!!! Jag har varit vän med en kille i nästan tre år och vi har alltid trivts. Sen i januari/februari i år så har vi varit ett offentligt par, det klickade till en dag och vi öste ur oss vad vi verkligen kände för varandra. Sen dess är allt toppen. Vi har båda haft jobbiga förhållanden och lärt oss av det. Vi vet hur vi vill ha det. MEN............... han vill nu att vi förlovar oss på midsommar afton. Han vill visa mig och för alla att han älskar mig och att det ska vara vi. Jag blev jätteglad, men samtidigt livrädd. Är det inte för tidigt? Även om vi känt varann länge och vet mycket om varandra och vi vet att vi tänker försöka fortsätta ett liv ihop. Är jag bara feg? Jag vill,,men är väl alltid orolig för "alla andra" ska tycka. Kram till er alla.

  • Svar på tråden Han vill fria.............
  • Talulah

    Skit i vad andra tycker!

    Känns det bra i din mage så räcker det!!

    Lycka till!

  • Joleen

    Precis, lyssna till magkänslan! Vi vet inte vad som händer i framtiden, man kan bara ta beslut efter hur det känns idag!

  • Mrs H (fd 4:e Maj)

    Kann efter ordentligt och gor sen vad som kanns bast, strunta i vad andra har att saga. En forlovning betyder just inte att man behover gifta sig pa momangen (inte i Sverige iallafall).

  • A:s wife

    ja gå på din magkänsla och strunta i vad andra tycker, det är inte dom det handlar om utan er!
    och bara för man förlovar sej innebär det inte att man måste gifta sej inom ett år, även om många gör så. vi väntade 3,5år med att gifta oss efter vi förlovat oss på vår 7-månadersdag =)

    Lycka till med kärleken!

  • föralltidhans

    Jag håller med. Känns det bra så kör på. Ni känner ju varandra. Det är ju inte så att det är en person du träffade för en månad sedan och inte vet något om.
    Kör på bara!

  • *ingrid*

    åh jag känner igen min såååå väl! vi var bästa kompisar innan vi efter några struliga månader tillsist blev ett par (för 1,5 år sen).

    vi pratar om giftemål, hus och våra framtida barn, men ibland kan ja få nojiga attacker. är inte så orolig för vad andra tycker, men man har ju inte direkt skillsmässostatistiken på sin sida, vi är båda ganska unga och oerfarna... för det mesta så känns allt jättebra, men ibland får jag sådanahär svackor o blir så rädd... har till och med sagt nej när han friade till mig förra sommaren, vilket känns väldigt tungt....

    vet inte riktigt vart jag ville komma, mer än att du inte är ensam. i slutändan är det ju bara ditt val. men om kärlekn finns där och man har bestämt sig och jobbar för det, så tror jag att man kan lyckas hålla kärleken levande hela livet, oavsett när man tar steget till förlovning/giftemål/samboskap...

    strunta i alla andra. men för din egen del kanske det är skönast att avvakta lite till "livräddkänslorna" har lagt sig....

    lycka till till er!!

  • Brud i Thailand....

    Jag håller med de andra här. Det är ingen annan än du som känner magkänslan. Jag och min m2b har haft det jobbigt emellan och har haft en paus men nu med 6 år tillsammans o paus kände vi båda samtidigt. JA.. nu vill vi!
    Visst kan man känna en fjäril som fladdrar förbi men du har ju inget att förlora eller hur!?!
    Och skit i vad andra tycker, det är ni som känner om och att ni vill satsa.

  • blivandefruandersson0?

    kör för det om ni känt varandra länge så men inte varit tillsammans så vet ni ändå på ca hur den andra fungerar så kör på om din magkänsla tycker det

  • jagärsåkär

    Om du frågar mig så ÄR det för tidigt.

    Vänta med förlovning!! Vi gjorde det (han friade flera gånger och jag sa nej) och en dag när han friade kändes det sååååå rätt och fantastiskt och så självklart! Men behövdes några år för att komma dit.

    Nu är vi hemligt förlovade och jag spricker av glädje och känner ett rus av kärlek inför honom och vår framtid. Vänta du också tills du känner det här. Don´t settle with anything less!

    Ni behöver ju också njuta av att vara pojkvän-flickvän några år, det har sin charm också. Skippa inte det.

  • jessisca

    "Han vill visa mig och för alla att han älskar mig och att det ska vara vi"

    Grattis! Här har du ju helt klart en kille som vill förlova sig av rätt anledning! Jag och m2b hade känt varann i ca 3 månader när vi förlovade oss, och kommer inte ens ha känt varann i 1 år när vi gifter oss... Tokigt kan tyckas, men vi vet att d e rätt o då ser vi ingen anledning att vänta!

    Om du känner att du vill och är redo att förlova dig me honom, så skit i vad andra tycker, d e trots allt ert liv d handlar om! (Däremot kan man tolka din osäkerhet inför vad andra tycker som att du kanske inte e helt hundra, men d behöver ju verkligen inte va så, svårt att avgöra via ett internetforum...)

  • Mrs. 170307

    Vad andra tycker... Det är så ointressant för i slutändan är det DU som lever DITT liv, med allt vad det innebär. När min man friade hade vi känt varandra i 5 månader, vi gifte oss på vår 1 års-dag (men så är man ju inte 16 längre och vet vad man vill / förväntar sig ).

    Bry dig inte om vad andra tycker, känn efter hur du står till det hela. Känns det bra, är det det du vill - kör på!

  • Miha

    TACK alla ni som svarat. Vi är inga ungdomar längre och har båda barn och vet en del om livet. Jag har väl alltid varit en sån där som lyssnar till vad andra tycker. Men efter era inlägg här så känner jag verkligen nu att jag tänker skita i vad alla andra tycker. Jag älskar denna man och vill vidare med honom. Så.................nu har vi beställt ringar. På midsommarafton blir det. Känns så bra vill jag att ni ska veta. TACK alla ärliga , härliga ni och lycka till med era kärlekar. Miha.

  • blivandefruandersson0?

    Miha grattis

  • lilltass

    Hej!

    Läste din text och ville bara säga att jag var i samma situation förra sommaren. Jag har haft långa och jobbiga förhållanden innan jag träffade min kille. När jag träffade honom kändes allt bara rätt och jag visste att det var honom jag var menad att vara tillsammans med.

    Så förra juli friar han när vi hade varit tillsammans i fem månader. Jag reagerade inte alls som jag hade föreställt mig. Jag blev illamående, skakig och jätteförvirrad. Men när allt hade lagt sig så kunde jag unna mig att vara lycklig.
    Det var ju så mycket tankar om vad vi borde göra och hur det skulle gå för oss.

    Allt är fortfarande superbra mellan oss och jag kan känna att det är lika bra att göra sådana saker när man känner för det istället för att vänta. Vänta på vad liksom???

Svar på tråden Han vill fria.............