Jag vill.....och han vill.....men sen

Hej alla glada :)

Första gången jag skriver här, men har läst det ni har skrivit till och från ett tag nu. Skulle vara glad om jag fick lite fedback från er. Kanske är jag "gammal" i förhållande till många här men kärleken är lika stark till min älskling. Jag blir 37 i är och han fyller 41.

Läget är så här, min älskling och jag firar två år i sommar. Vi bor 42 mil ifrån varandra men har pusslat ihop så vi kan träffas två-tre veckor varje månad. Vi vill flytta ihop men inte så lätt när han har fast jobb med hög lön och jag har två barn boende hos mig som har skola och allt. Han har också två barn sen tidigare men dom bor mest hos sin mamma. Men som vi funderar är iaf att jag ska flytta hit med mina pojkar så småningom om han inte mot förmodan hittar nåt jobb där jag bor.

Jag har haft lite problem med hans äldsta flicka hon är 15 år men ALLT har ordnat upp sig nu, det var inte lätt att få en en kvinna i pappas liv när hon var van att ha honom själv. Han talade allvar med henne och sa att det är inte någon dagsslända detta som han och jag har, och ska du vara så här när du är med oss så behöver du inte komma hit för hon var verkligen hemsk. Men hennes mamma skilde sig i samma veva som det blev allvar mellan mig och hennes pappa så det blev mkt på en gång för henne.

Jag vill så gärna att vi förlovar oss, han har själv sagt tidigare att han vill gå längre i relationen inte gifta sig men förlova sig. Men sen har det inte hänt nåt. Han har varit förlovad tidigare med sina barns mamma men det tog slut för tolv år sen och jag är skild sen drygt två år tillbaka. Vi kände med en gång att vi ville leva tillsammans, vi hade hittat vår själsfrände. Allt bara stämde mellan oss.

Har tagit upp förlovning nyss för jag har tittat på ringar och drömt mig bort. Så då frågade jag rakt ut om han helt har tagit bort tanken på förlovning men det hade han inte, men inte nu, det är för dyrt tycker han. Men det behöver det ju inte vara det sa jag det beror ju på ringen -precis sa han. Tror han vill kunna välja vilken ring han än vill utan att behöva tänka på vad den kostar bara att han gillar den. Sen sa han att -ska jag var ärlig så gillar jag inte att bära ringar, jag bär aldrig några ringar eller andra smycken... Men en förlovningsring är ju nåt speciellt tycker jag eller?? Är det nån kvinnlig åkomma.
Jag kan förstå att han kan tycka det är dyrt för han har haft vissa ekonomiska problem tidigare som han nu har klarat sig igenom och behöver lägga pengar på sånt som har fått stå tillbaka förr och inte vill lägga pengar på förlovningsringar just nu.
Jag har sagt vid ett tillfälle vet inte riktigt hur vi kom in på det,,,att när jag gifte mig med min fd man så fick jag köpa ringen själv och det tyckte min älskling var alldeles fel så det kan ju vara nåt sånt också. Att han vill känna att han klarar av att köpa det som behövs. Vad det än kostar, men vi är ju faktiskt två om det. Så enligt honom så vill han förlova sig men inte än, och han gillar inte att bära ringar. Så vad ska man tro i slutändan.

Vill inte "tjata" på honom, men blir ibland rädd tänk om han inte vill och inte säger det av rädsla för att göra mig ledsen. Men innerst inne vet jag att han säger allt till mig, fast än det sårar eller gör mig lesen för det har vi varit igenom emellanåt. Men det har alltid kommit nåt bra ut av det i slutändan. För vi har varit igenom mkt dom här två åren, men vi har klarat oss igenom det och kärleken har bara blivit starkare. Ingen av oss har nånsin känt så här för någon annan tidigare.

Jag skulle så gärna vilja visa världen att det är vi två, fast vi inte ens bor ihop än, för det kan dröja länge inna vi kan fytta ihop. Att vi är redo att tillbringa livet tillsammans.

Eller så är det bara så att jag får vänta till han tycker att han/vi har råd, för vi vet ju ändå var vi har varandra att det är vi två för alltid.

Oj oj det blev mkt skrivet :P. Men det var skönt att skriva av sig lite

Hoppas nån skriver nåt uppmuntrande till mig så jag behåller gnistan uppe ;)

Kramiz till alla