Förlovning på resa

Jo ni kan väl absolut bestämma en plats och tid, ni kan ju t.ex. bestämma att ni skall ta er till någon vacker plats, tag med en flaska vin och en filt och ha det romantiskt. Ni måste ju hur som helst packa med er ringarna (om ni inte köper det där) så lite planerande blir det nog.

Jag tog upp iden med pojkvännen min när jag skrivit inlägget (jag har nämnt förlovning på resan några gånger, så helt nytt var det inte för honom).
Vi kom då på att våran sista kväll i Sydney den 24 januari 2008 är våran 3½ års dag . Jag fick genast en fantasi om att åka med en restaurangbåt i skymningen och äta och dricka något gott, se Sydney från vattnet och vid något passande tillfälle byta ringar *ler*.
Fick ingen begeistrad respons från gubben, han var mer inne på det praktiska att inte tappa bort ringarna under de två veckorna vi är på resande fot innan vi kommer till Sydney

Antar att vi kan försöka planera något romantiskt, men att vara beredd på att det inte alls blir som vi tänkt. Det kan ju vara charmigt det med

Är det någon som varit i Sydney som har förslag på romantiska aktiviteter/ställen?

Hej josgirl!

Det är som om du skriv ner mina drömmar. Vi ska också ner till Australien i dec2007/jan2008 och vi fyller 4 år tillsammans då. Kan det bli nåt bättre tillfälle än så?
Jag drömmer att vi ska förlova oss på stranden i Sydney. Tänk dig - solnedgång, vi ritar ett stort hjärta i sanden och sen ett evighetstecken och ställer oss i var sitt ende av tecknet. Där står vi och säger våra löfte till varandra och byter ringar.

Visst låter det vackert? Synd bara att vi inte har pratat om förlovningen än. Får se hur det blir?

Lycka till!!

Hej Kidkoala, roligt att kunna göda dina drömmar

Om ni har varit tillsammans så länge som fyra år är det ju inte galet att ta upp ämnet förlovning. Säg vid ett mysigt tillfälle i soffan en vanlig vardagkväll att du har funderat på en sak och undrar vad han har att säga om det. Sedan berättar du att du tänkt tanken att du vill förlova dig, och att eran resa tillsammans skulle vara ett underbart, om inte perfekt, tillfälle.

Men gör det inte för sent, om din kille aldrig tänkt tanken "förlovning" så behöver han kanske lite tid att vänja sig. Men det kanske visar sig att han också har tänkt tanken och då är det väl underbart för er att kunna börja planera .

Vad säger du, lovar du mig att prata med honom!?

/Josgirl

Hej josgirl!

Mitt problem att jag vill att han ska komma med förslag om förlovning. Och än så länge har han inte sagt ett ord om det. En gång, när hans kompisar frågade honom om vi inte ska gifta oss, skojade han bort det och sa att det blir nog i Las Vegas. Jag drog slutsatsen att han ville gifta sig nån gång, men mer än så har han inte sagt nåt. Och jag vågar inte fråga, eftersom jag inte vill vara så mycket "på". Han är väldigt romantisk, men när det gäller oss vågar han inte. T ex, för tre veckor sedan bröt jag ihop eftersom jag inte visste om han ville ha barn eller ej. Han sa att det var klart att han ville, men jag ville att det var HAN som frågade mig. Han sa att om inte jag hade frågat hade han själv frågat mig innan årets slut. Om jag kunde vänta bara... Men det kan jag inte..
Iaf, när det gäller förlovning, vill jag att initiativet ska komma från honom, men hur länge jag ska vänta.. God only knows..

Hej Kidkoala, det är som om du skrev ner min vardag

Jag vill gärna ha barn NU, trots att jag är 8 år yngre än min pojkvän. Jag "tjatar" om bäbisar och säger att jag längtar, trots att det verkligen inte passar att skaffa barn som vårat liv ser ut nu. Jag blir också riktigt ledsen ibland för att jag alltid måste fråga om han vill ha barn. Jag vet ju att han vill det, men jag behöver höra honom säga det spontant... jag vill inte behöva fråga om hans tankar kring barn, och vad han längtar efter.
Det måste vara ett typiskt kvinnligt fenomen!!! Tror du inte!?

Jag tror att du och jag måste rycka upp och inte fixera oss vid framtiden utan tänka mer på här och nu. Jag tycker ändå att du ska prata med din pojkvän, men istället för att kanske säga " Skulle inte vi kunna förlova oss i Australien?" så säg istället "Älskling, jag skulle vilja förlova dig med mig när vi är i Australien". Var sedan beredd på att inte få ett ordentligt svar, utan konstatera bara faktum att DU vill förlova dig med honom... sen får du ju acceptera hans svar sedan (när det kommer).

Dina känslor fär honom förändras förhoppningsvis inte om han skulle säga att han inte vill.

Det här kanske låter flummigt, men förstår du hur jag tänker! (gud vad lätt att säga hur alla andra ska göra )

Josgirl,

Jepp, det där med att prata om barn spontant måste vara typiskt kvinnligt fenomen!:) det är sant!

Det är helt uteslutet för mig att säga till honom att jag vill förlova mig med honom. Då blir det ingen överraskning och dessutom så blir det ändå jag som ställer frågan först. Det blir typ min initiativ.

Jag tror inte att mina känslor kommer att förändras även om han säger att han inte vill gifta sig eller förlova sig. Det är ju ändå honom jag älskar och inte ringen. Det är bara så att jag vill visa för alla andra att det är VI som hör ihop nu och att det är på allvar (det är inte så att folk inte tror att det är på allvar mellan oss, men ändå..).
När jag t ex berättar på skoj att nån försökte flörta med mig i affären eller dyl., säger han ofta att de inte får göra så för att jag är hans (?du är min?). Då frågar jag honom: ?Hur vet du det? Står det nånstans?? och då skojar han bort det och säger att det står i pannan på mig. Åhja, han kommer aldrig fatta såna hints?

Men hur går det för dig? Har ni bestämt nåt? Blir det på stranden i Sydney?

*Hihi* Åh vad jag känner igen mig i det i ni skriver! Jag ville heller inte ta "initiativet" till förlovning, har alltid drömt om att han ska börja prata om det. Efter snart 5 år tillsammans insåg jag plötsligt att jag kanske måste fråga bara OM han tror att han vill gifta sig med mig innan vi skaffar barn (barn pratar han nämligen om) och då säger han helt allvarligt att han vill gifta sig med mig och föreslog nästan till och med när! =) Så ibland tror jag faktiskt att killar behöver hjälp på traven!
Så nu blev det ju liksom egentligen inte jag som tog upp förlovning, utan egentligen var vi liksom eniga om det! Och på ett sätt tycker jag att det är bra, känns supermysigt att planera förlovningen tillsammans, det blir på vår Motorcykelsemester i sommar det sker! *längta*

Kidkoala, här kommer ett långt och flummigt svar...

Jag förstår att du verkligen önskar att han ska ta första steget, att han spontant ska förklara sin kärlek för dig osv osv Jag önskar också att det kunde ske!
Men samtidigt är det sakerna man gör för varandra i vardagen som visar att man älskar varandra och hör ihop. Jag själv är alldeles för dålig på att se allt han gör för mig, utan jag fokuserar allt för ofta på det han INTE gör...

Du kan bara skapa din egen lycka, och du kan bara lita till dig själv att få saker som du vill. Man har hela tiden ett val, i ditt fall kanske såhär; Exempel 1: Du säger inget till din kille om att du vill förlova dig med honom, utan väljer istället att vänta tills han tar tag i det. Exempel 2: Du berättar för honom att du vill förlova dig med honom, oavsett vad han vill. Gör det som ett konstaterande, inte en fråga. Om du gör det som ett konstaterande är det inget tvång på att svara, och sedan är det upp till honom att välja, att agera på det du sagt eller inte...

Om du kör på exempel 2 så kommer du kanske överanalysera saker han säger, och du kommer kanske hoppas att "NU har han planerat det!!!" fast han inte har det... men så kanske det redan är!? Att du hoppas hela tiden? Eller kommer du börja må dåligt av att ha sagt att du vill förlova dig?

Min kille och jag har inte bestämt något än, jag måste ta det i omgångar med honom. Det går inte att tjata fram ett beslut på några dagar, det handlar om veckor/månader av nötning att få ett svar ur honom

Hoppas du inte tycker att jag låter för hård!

//Josgirl

Hej, Josgirl!

Här kommer mitt flummiga svar?Vi har det trevligt du och jag här! ;) Äntligen finns det nån som förstår vad jag menar och kommer med kloka förslag och resonemang! *creds*

Vi har varit på liten resa här och det var mycket romantiskt och kärleksfult. Och han frågade mig många gånger om jag verkligen var kär i honom och han sa själv några gånger att han älskar mig. Han sa det såhär väldigt meningsfult. Det är klart att jag älskar honom och jag fattar inte varför kan inte vi ta ett steg till i vårt förhållande?

Det där med att berätta för honom som att konstaterande att jag vill förlova mig med honom är en jättebra idé! Det gäller bara att hitta rätt tillfälle. Problemet är att det är ett sånt känsloladdat ämne för mig, så jag är rädd att det inte blir naturligt för mig att prata om det. Och återigen vill jag att det är han som tar upp förlovningen..

Tack för att du ser på saken så positivt iaf. Det är klart att han visar sin kärlek till mig och jag till honom genom att göra små saker för varandra i vardagen. Det uppskattar jag väldigt mycket och hoppas att det alltid blir såhär. Det är bara att jag vill att vi ska visa för alla andra att det är VI nu och det är det som gäller.

Jag har lovat mig själv att jag ska hinta honom fram till sommarsemester, sen berättar jag för honom vad jag vill då har vi några månader kvar innan vi åker till Australien. Då har han gott om tid att smälta allting! ;)

Hur går det för dig? Ser han positivt på förlovning i Australien? Jag vet att det är bästa att man inte tjatar för mycket, men har ni bestämt nåt?

Kidkoala *suck, hade i princip svarat klart på ditt inlägg när något hände med datorn så allt försvann! *

Skönt i alla fall att du inte missuppfattade vad jag skrev, var rädd att mycket av det kunde misstolkas som negativt. Tack för det!

Som jag skrev tidigare någon gång så är det bara du som kan styra ditt liv. Tänk på kaptenen som styr sitt skepp vartän vinden blåser!

Om du mentalt förbereder dig och vänjer dig vid tanken på att ta upp förlovning, blir det kanske inte lika läskigt när det väl sker. Vem vet, det kanske dyker upp ett perfekt tillfälle när du minst anar det, håll ögonen och öronen öppna! (kanske om det kommer reklam från Guldfynd eller något, då brukar det finnas en massa ringar på förstasidorna, men de heter olika saker och i alla fall jag har svårt att förstå skillnaden på dessa ringar... du kanske kan fråga honom om han vet vad termerna betyder *haha, det kanske var ett dåligt förslag*)

Det låter spännande att din kille frågade dig om du verkligen är kär i honom osv. Han kanske mentalt förbereder sig för att Du är Kvinnan i hans liv, men vill vara 100 % på dina känslor för honom innan han vågar öppna sitt hjärta helt och fullt för dig.

Pratade med min pojkvän igår och lade fram ett förslag som går ut på att vi skaffar förlovningsringar och tar med dem på resan. När ett mysigt tillfälle infinner sig tar vi helt enkelt på oss dem och säger några fina ord. Eller så planerar vi en middag på en båt som åker genom Sydneys hamn och byter ringar under natthimlen. Han är inte negativt inställt till något av förslagen verkar det som, men än så länge inte heller överexalterad. Det är så pass lång tid kvar att han har svårt att greppa det tror jag! Det är som med barn, det ligger för långt fram för honom, fast jobb för mig, resan, eventuellt nytt jobb för honom och sedan hus.... SEN kommer barn

Nu har jag skrivkramp, och jag vågar inte riskera att inlägget försvinner igen så nu får det vara slut för den här gången!!!

Får jag fråga hur gamla ni är? Var bor ni?

Hej, josgirl!

Synd att du fick skriva mejlet två gånger men jag kan säga att det var det värt. Det är kul att "höra" dina åsikter och känna igen sig inte bara i vår "förlovnings diskussion" utan även i volvo-villa-vovve och hela den biten. ;)

Du får visst ställa frågor. Vi är 25 (jag) och snart 26 (han) och vi bor inte långt ifrån Göteborg. Iom att det har mer eller mindre blivit "vår" tråd :) får du gärna skriva till mitt mejl golotan@yahoo.com.