*Tsss* Ja vad ska jag säga...? Jag e lycklig! *Ler*

Hej alla!

Kände bara sådär att jag behövde skriva av mig lite. Sitter här i min ensamhet på andra sidan jordklotet å räknar ner veckorna tills jag får sätta mig på flyget å komma hem igen... För första gången på 6 MÅNADER!!

Å så e det ju en till liten detalj med som väntar... vi ska nämligen förlova oss 1/7!!

Gjorde ont i mig när jag landade på Nya Zeeland och verkligheten slog mig i anstiktet. Att vara här, helt ensam, utan att få se nära å kära på ett kommande halvår. Och känslan när jag ensam kröp ner i sängen första natten... den var vedervärdig! Först då förstod jag hur mkt jag verkligen älskar karln min. Kännde bara att jag ville hem och gifta mig på studs. Men så har både han å jag sagt att vi skulle vänta många många år innan ens en förlovning kom på tal, eftersom att vi båda varit det på var sitt håll innan (förlovade "bara") och det vart total -missar för oss båda... Så mellan tårarna skickade jag ett litet försynt sms till min älskade där jag bara berätta hur mkt jag älskar honom och saknar honom, frågade lite försiktigt om han någon gång i framtiden skulle vilja gifta sig med mig. Inte fria utan bara kolla läget liksom.(Han har innan sagt att han inte vet om han vill gifta sig alls längre...) Rodnade när jag skickat det och väntade spännt på svar.
Tillbaka fick jag att "ja, men vi kan väll börja med att förlova oss? Vi kan väll kolla på ringar när du kommer hem? ok hjärtat?" Så på den vägen e det...

Nu kunde jag inte vänta tills jag kom hem med å kolla ringar... Å vi har inte riktigt ekonomi just nu att köpa de vi igentligen vill ha, så vi har bestämt oss för ett par fina som vi hittade på nätet som vi ska ha "så länge" tills han får för sig att fria på "riktigt" och vi byter ut dem.

Ser verkligen fram emot det här... ville bara säga det!!

kram på er alla!