Galna?
För drygt 6mån träffade jag denna underbara människa som tar fram det absolut bästa i mej.
Vi bor inte ihop. Jag har en 3åring från tidigare förhållande och trivs med vårt liv just nu. Han har aldrig bott ensam då han blev sambo direkt efter flytten från föräldrar och känner att han vill bo själv ett tag till. Däremot tillbringar vi tiden antingen hos mej eller hos honom.
MEN vi planerar vårt framtida liv med villa, volvo och fler barn ;)
Jag närmar mej 30, han några år yngre.
Mitt namn sitter redan tatuerat på hans fotled.
Vi älskar varandra över allt annat och igår natt blev det prat om framtiden.
Jag föll för mina känslor och frågade om han kunde tänka sej förlova sej med mej.. inte idag men imorron eller på lördag =)
Trots mörkret såg och kände jag att hela han utstrålade ett stort Ja.
Idag kikar vi på ringar men tänker inte skynda.
Är vi helt galna?
Känns lite bakvänt eftersom vi inte bor ihop först men samtidigt så VET jag att det här är han som jag vill dela resten av mitt liv med, samma känner han.
Åsikter?