• *K A R R O*

    Galna?

    För drygt 6mån träffade jag denna underbara människa som tar fram det absolut bästa i mej.
    Vi bor inte ihop. Jag har en 3åring från tidigare förhållande och trivs med vårt liv just nu. Han har aldrig bott ensam då han blev sambo direkt efter flytten från föräldrar och känner att han vill bo själv ett tag till. Däremot tillbringar vi tiden antingen hos mej eller hos honom.
    MEN vi planerar vårt framtida liv med villa, volvo och fler barn ;)
    Jag närmar mej 30, han några år yngre.
    Mitt namn sitter redan tatuerat på hans fotled.
    Vi älskar varandra över allt annat och igår natt blev det prat om framtiden.
    Jag föll för mina känslor och frågade om han kunde tänka sej förlova sej med mej.. inte idag men imorron eller på lördag =)
    Trots mörkret såg och kände jag att hela han utstrålade ett stort Ja.
    Idag kikar vi på ringar men tänker inte skynda.

    Är vi helt galna?
    Känns lite bakvänt eftersom vi inte bor ihop först men samtidigt så VET jag att det här är han som jag vill dela resten av mitt liv med, samma känner han.

    Åsikter?

  • Svar på tråden Galna?
  • brud070615

    Hej du och grattis :) Tycker inte att du är galen och blir bara så glad när jag läser din inlägg. Känns det rätt så är det säkert rätt. Om jag hade varit du så hade jag bara njutit och försökt låta bli att ifrågasätta och överanalysera. Förstår hur du känner, ibland känns det för bra för att vara sann, vi visade att vi ville vara med varandra den första veckan vi dejtade och efter 2 månader var vi trolovade, utan några ringar alltså. Så njut, stråla och framför allt våga vara lycklig och göra din blivande lycklig
    kram

  • Anneleigh

    Jag träffade min underbara blivande man midsommar förra året. Vi förlovade oss i nov och ska gifta oss nu 1/9. Han bor fortfarande 60 mil från mig men planerar flytt upp innan bröllopet.
    Jag vet att många tycker att vi är galna som gör så här, men jag vet redan att han är mannen som jag föddes för. Jag vet att vi är menade för varandra och att han är rätt. Så det går jättebra att göra lite som man vill med det mesta.
    Kram

  • Blivande fru Mattsson

    Vi förlovade oss fast vi bodde 15 mil ifrån varann och verkligen hade ett pendlarförhållande. Men efter 1 år så flyttade han till mig, och nu 7 år efter förlovningen är vi nygifta!
    Så ni är inte alls knasiga. All lycka till er!

  • jessisca

    Nä, jag blir bara glad när jag ser att d finns folk som tror på kärleken även utan att ha bott ihop först! d e klart att d kan underlätta, men att d skulle va ett krav för att få d att funka tror jag inte alls på! Grattis o lycka till! :)

  • Lyckligt gift!

    Inte galna! Vi träffades på nätet, visste att vi älskade varandra innan vi ens setts irl!
    Förlovade oss 13 dagar efter första dejten. Gifte oss efter 16 månader, kör på!! Vet man att det är rätt så är det rätt! Strunta i vad folk kan tycka. Får ni inte deras stöd så vill ni inte ha deras åsikt heller, eller hur?

  • rosesarered

    Om du känner att det är rätt så är det rätt för dig.
    Men samtidigt kan jag tycka att det är nyttigt att bo ihop först och se hur det funkar i vardagen.

    ändå så tycker jag att det är väldigt bra att ni valt att vänta med att flytta ihop speciellt om han känner att han vill bo själv ett tag till.

    Så ja, det blev ett lite konstigt svar på din fråga:)

  • rosesarered

    Dessutom om ditt namn är tatuerat på hans fotled, ja det låter som att ni är säkra på er kärlek.
    En tatuering är ju evig.

  • Lyckligt gift!

    Glömde en sak i mitt inlägg....Min älskade make har mitt förnamn tatuerat på sin överarm...

Svar på tråden Galna?