Är det vanligt med partnerbyte?

Jag har ingen statistik men tror inte det är vanligt alls. Det snackas bara så mycket.
Tycker personligen det är PERVERST.
Alla kan tycka olika men själv anser jag att det finns en klar skillnad mellan sex och älskog. Med min blivande man är det kärlek. Skulle aldig kunna tänka mig att vara med en annan och absolut inte heller se honom med någon annan.

ser inget perverst i det, just det faktum att sex och kärlek inte är samma sak gör ju att det skerligen fungerar för många.

personligen så finner jag det inte lockande alls, men att kalla det perverst känns ju både fördmsfullt och nedlåtande.

tycker inte heller att det är perverst.är inte själv ett dugg sugen på att prova men har en nära vän som är väldigt inne på det här. hon tycker det e superbra.
själv vill jag bara " vara " med min sambo. skulle aldrig kunna se varken mig själv eller honom med någon annan..
:)

Jag jag gjorde en TV-dokumentär om swinging för ett par år sen och intervjuade en hel massa par som sysslar med sådant, allt ifrån gummiklädda sextioåringar till väna universitetsstuderanden. Och ändå får jag intrycket att det är oerhört mycket vanligare i Frankrike, USA och andra länder med en etablerad parklubbskultur. Lite hårddraget kan man nog säga att många i Sverige ofta utåt sätt är väldigt fördömande mot allt utom missionärsställningen inom förhållandet, tre gånger i veckan (ja, ganska exakt som MhjärtaJ:s inlägg). Efter tio år är man så uttråkad att man håller på och dö, så då går man och gör en massa saker bakom ryggen på sin partner istället. Trist.

Det där var nog det absolut dummaste jag hört. Att gå så långt som att ha sex med andra än den man är gift med tycker jag inte ha något med att göra om man har ett tråkigt sexliv i sitt förhållande.
Finns väl många andra sätt att "pigga upp" sitt sexliv!!?!
Jag har väl aldrig sagt att missionären 3 ggr i veckan är det enda rätta?? Har man inte mer fantasi än så måste man vara bra tråkig.

En av mina narmaste vanner har i USA ar en swinger, och lyckligt gift. Om det funkar for dem so go for it, tycker jag, men det ar absolut inget for mig. For mig racker min man :)

Gemma, jag såg också den där dokumentären och fann den skrämmande - för att det var så naturligt för dem och så främmande för mig. Det är mycket man inte vet och ibland känner jag mig glad för det. Med tanke på hur mycket jag ser på TV så måste dokumentären ha varit bra eftersom jag kommer ihåg den, dvs den speglade bägge sidor och inte bara tog ställning "för" eller "emot".

Jag uppfattar det som att det snackas mycket men är lite verkstad, i vart fall här i Sverige som är min referensram. Jag har inte stött på någon som faktiskt varit med om det - och berättat om det, kanske jag ska tillägga.

Personligen lockar det mig inte alls, men var och en blir ju lyckliga på sitt och så länge man inte gör någon annan olycklig eller illa så är det väl ok.

Jag läste en artikel om det för lite drygt ett år sedan i Magasinet som är helgbilagan till Dagbladet(bor i norge). Där verkade det som om det inte var helt ovanligt och att det fanns en väl definierad miljö för partnerbyte. Jag tycker det verkar spännande och skrämmande på samma gång. Tror att jag har ett mer öppet sinne än min partner mot just detta men rädslan för svartsjuka tycker jag verkar vara den mest bromsande delen. Liksom inte helt beredd att offra ett sunnt förhållande för lite spänning om man ska dra på sig tvivel, avundsjuka och annat som är jobbigt att hantera.

Summa sumarum är väl att man inte ska "ställa upp" på det om man själv inte vill och inte heller vara pådrivande om ens partner är osäker. Då kan det bara gå illa, tror jag.

Själv respekterar jag alla former av förhållanden så länge personerna i det är lyckliga.

Skulle dock aldrig vilja vara med om det själv, vill ha min plutt för mig själv