Tankarna snurrar

Såg i en annan tråd att ni ska bosätta er i Canada. Var i landet, om det är ok att fråga?

Jag har själv bott där några månader och trivdes bra. Skulle nog påstå att Canada är ett land som det är lätt för svenskar att känna sig hemma i :)

halloj!!
Svarade precis om en liknande sak i en annan tråd...

Självklart förstår jag att du känner dej "utsatt" eftersom du lämnar det du har och flyttar..
Bli ju en separation från din familj/gamla liv o början på något nytt..
Tror att det är sunt att känna överhuvudtaget när det sker en stor förändring i ens liv, det är ju i sig att förbereda mentalt..
Jag har varit med min blivandei 8 år, 9 när vi gifter oss o har ALDRIG tvivlat på "oss", men nu när det är snart dags att gifta sig så har tvivel dykt upp, men jag VET att vi är rätt för varandra..
Tror det hör till med "kalla fötter" när man gifter sej, det tyder ju bara på att man tar giftemålet på allvar o blir eftertänksam..
Om inget är fel innan man gifter sej varför skulle det bli det bara för att man gör det??

Önska er all lycka till med ert "nya" liv:):):)!!!

Mitt tips ar att:

1. man vanjer sig vid (nastan) allt
2. (nastan) alltid kan angra sig

Jag ar sjalv en person som funderar mycket...altar...oroar mig. Trodde aldrig att jag skulle klara av att flytta till USA utan min familj och min pojkvan, men efter sju manader maste jag saga att det har gatt otroligt smidigt. Nu kanns det nastan "normalt" att ha ett distansforhallande och att bo i USA. :)

Det ordnar sig ska du se, och gor det det inte sa ordnar det sig anda sa smaningom! Allt handlar om vad du sjalv vill. :)

Har ni barn ihop? Det kanske skulle kännas som ett större steg att ta om de är inblandade(om ni nu inte skulle trivas menar jag) Annars får din man väl vara såpass förstående och flytta med hem igen. Sen förstår jag rädslan för att bli lämnad i det nya landet. Jag och min m2b ska ev byta stad och bara det får mig att få kalla fötter. Men där är min största rädsla att våra barn inte kommer att trivas. Eller att de kommer att trivas men inte jag och att de inte vill flytta därifrån!

Jag får liknande rädsla ibland! M2b är mkt passionerad och uppöveröronen kär i mig (som jag i honom) men jag blir livrädd att det ska ta slut en dag. Kanske till och med snart?? Hjälp! Kan man vara gullig mot varann jämt? Och pussas hela tiden som vi gör, även om 10 år? Ingen aning. Vi har varit ihop i 4 år (inklusive 3 dumpningar under den tiden men 2 år utan avbrott)

Men han KAN ju bli kär i nån annan??!! Vi bor utomlands och ska flytta hem till Sverige efter bröllopet och där kryllar det av vackra tjejer... Hjälp!! Och han kan absolut tröttna på mig & jag kan ta honom för given... Allt kan gå fel. Men så är det här i livet... Om man inte riskerar nåt vinner man heller inget.

Vet inte om du bott utomlands tidigare men kom ihåg en viktig sak: det är aldrig perfekt direkt. Det tar tid att trivas, räkna med nästan ett år. Det går upp o ner. Man ifrågasätter sitt val hela tiden... Man längtar hem. MEN! Man har massor att vinna också! Det är såå spännande och man lär sig massor och utvecklas som person o slipper svenska vintern och får vara med om så mkt. Så håll ut! Ge det tid. Bit ihop och tänk långsiktigt...