ot-vad är det för fel på min gubbe?

Mitt tips är att ringa sjukvårdsupplysningen och prata med dem och höra vad de säger. Hoppas det blir bättre!

Det ar nog aldrig en bra ide att ga till BT for diagnos, ring sjukvardsupplysningen istallet.

Först vill jag skicka en stor kram till dig! Det är aldrig lätt när någon anhörig är sjuk.
Tycker nog att han snarast ska gå till läkare; tänk om han är på väg att få en hjärtattack? I bästa fall är det "endast" influensan, men det är alltid bäst att ha en diagnos. Ha koll så att han inte får ont i vänstra armen; dte brukar vara ett tecken på hjärtattack.

Kramar till dig och din sambo!

Ojojoj detta är INTE rätt forum. Kontakta läkare/sjukvårdsupplysningen så blir det inte fel. Och gör det nu. Råd kan du alltid ringa om!
Kram

tack för era snabba svar!
Jo, har tänkt ordna en läkartid, ska se hur han känner sej när han kommer hem idag!

i armen har han inte haft ont, däremot i bröstmuskeln. Men det var på högra sidan, och han säger att det började när han slängde sej ner på sängen lite för våldsamt. Han sträckte sej antagligen.

tack igen!

kan tillägga också att han fick dom här känslorna igår efter att vi hade varit till huset de håller på att bygga.

Det är väl inte konstigt om han mår dåligt med det schemat!
Hoppas han kan varva ner lite, han skulle nog må mycket bättre då.

jo, det är precis vad jag har försökt säga honom väldigt länge nu. Hans problem är att han blir väldigt rastlös om han måste sitta hemma och ta det lungt en kväll.

Hej ninjan,

Din sambo måste dra ner på tempot! Be honom söka läkare om symptomen kvarstår. Detta är tydliga symptom på utbrändhet, vilket drabbade min sambo för ett par år sedan. Det är verkligen en svår sjukdom som tar lång tid att tillfriskna från. Ju tidigare man kan sjukskriva sig och påbörja behandling (mediciner och/eller terapi) desto snabbare går det att komma tillbaka. Det är lätt att säga "det går nog över", men vänta inte!!! Hoppas allt går bra! Kramar!

Det låter ju misstänkt som utbrändhet, men som sagts tidigare bör ni söka "riktigt" vård för det för att få en diagnos och korrekt behandling. I vilket fall bör det bli en väckarklocka för honom att dra ner på tempot!

tack för era svar, MadameX och anne på grönkulla!

MadameX
Hur visade sej de första tecknen för din sambo? Jobbade han också mycket? Hur lång tid tog det innan han kände sej frisk igen?

Jag instämmer med de andra, ring sjukvårdsupplysningen och se till att han kommer till läkaren.

Jag är själv utbränd, det var ett år sedan jag gick in i väggen och jag börjar komma tillbaka lite smått nu som först. Har gått i terapi och äter anti-depressiva samt magsårs-medicin, utan det hade jag inte klarat mig igenom.

Det är en av de jobbigaste situationerna jag varit med om, man vill så gärna bli frisk och tycker att man kan ta sig i kragen men det går inte. Läste för några månader sedan att en utbränd person kan ta sig i kragen ungefär lika lätt som en person med brutet ben kan hoppa tre-steg... Det stämmer verkligen (tyvärr).

Se till att han drar ner på tempot och sök vård, tror han behöver hjälp av läkare.

Varm kram!

tack för svaret, skogstigern!
Usch, verkar inte lätt det här med utbrändhet! Hoppas verkligen inte att han har råkat ut för det..även om jag har varit lite förberedd på det.
Lycka till med ditt tillfrisknande! *kram*

Nej, det är inte kul alls med utbrändhet. Ofta är det högpresterande människor som drabbas, såna som aldrig säger nej och gör sitt yttersta jämt. När man får diagnosen så känner man sig värdelös, och under behandlingen så tvivlar man på sig själv många gånger om.

Om han får diagnosen så är det jätteviktigt att du står på hans sida. Låt honom sova när han behöver, prata prata prata med honom och försök gå ut och gå tillsammans. Boka av saker, jag orkade inte ens med släktbesök en tid. Det tar jättelång tid (man brukar säga att det tar lika lång tid att ta sig till väggen som att ta sig därifrån) att bli bra igen men med rätt stöd blir det lite lättare.

Jag har haft otroligt bra stöd av min sambo, han gick i väggen ungefär en månad före mig men har haft kortare återgångstid. Han kunde jobba 25% redan efter några månader och har hållit igång sedan dess. Idag jobbar han 75% och känner sig ganska frisk, tack och lov!

Ropa på mig här på BT om du vill ha mer info framöver!

Kram!

Min sambo hade ett stort projekt på jobbet med en deadline som han kände att han var tvungen att hålla. Det i kombination med inkompetenta medarbetare och stora krav på sig själv gjorde att han inte orkade till slut... De första tecknen var panikångestattacker, oro, sömnlöshet, hjärtklappning. Han som annars alltid har varit en kolugn klippa att luta sig mot. Han stretade emot, men jag fick tvinga honom att söka hjälp och vi fick, som tur är, bra hjälp av sjukvården. Han var sjukskriven på heltid något år och deltid ytterligare 7-8 månader, men är nu relativt återställd. Oron kommer dock tillbaka ibland och stresskänslor också, men man vet lite mer hur man skall hantera dem idag. Kanske blir man dock aldrig helt som man var förut, det får man vara beredd på.

Det är givetvis inte meningen att skrämma dig, men det är verkligen viktigt att få hjälp i tid. Har hört om många andra utbrända som fortfarande efter 7-8 år inte kan arbeta...

Tycker också att det låter som utbrändhet men det kan vara symptom på diabetes också, min sambo blir så där darrig och har hjärtklappning när han har känning, när han först blev sjuk så var han tydligen jättetrött, törstig och kissnödig.

Men med din sambos schema så låter det verkligen som att han borde börja ta det lite lugnt, oavsett vad det är för fel på honom. hoppas att han blir bättre och att det itne är något allvarligt.

återigen, tack för era svar :)

Min sambo har också svårt att säga nej. Det är iofs ingen som säger att han måste vara vid husbygget, men när han väl har påbörjat en sak så har han svårt att ge sej innan det är klart. Han åkte ikväll också, fast han var trött. Han hade i allafall inte känt sej skakig idag. Får se hur det är när han kommer hem senare ikväll. I alla fall har han bestämt sej för att åka därifrån ett par timmar tidigare än normalt.

Han är en sån som vägrar inse att han är sjuk eller behöver hjälp. Läkare undviker han så gott det går. Så det blir nog svårt för mej att få honom till en läkare om det går så långt att det behövs.