är jag ensam?

Ska du bli med barn för att han ska stanna??
Jag Förtog inte riktigt...

haha! nej nej nej! =) vi har pratat om att skaffa barn...jag som hoppar över en massa i inlägget. Skulle jag nu bli det och han inte frågat innan dess så ska jag fråga annars så får jag väl vänta tills han känner sig mogen

Varför inte fria själv?

Kanske är det så att han inte kommer att fria till dig, eftersom det för honom inte är så viktigt att gifta sig, men om du skulle fria till honom kanske det skulle vara en annan sak.

Jag menar att det är ett sätt att tolka det han säger. Att varför frågar inte du mig om det är viktigt för dig?

Och vaddå att du inte vill att han skall förlova sig/gifta sig "bara" för att du vill? Om det nu är så att ni har lite olika sätt att se på det här så är det ju så att om ni skall fortsätta att leva tillsammans så måste ni kompromissa. Antingen så får du komma tillrätta med att ni inte behöver gifta er, för att det är det som han vill. Eller så får han "gå med på" att gifta sig, för att det är det du vill. Att leva tillsammans innebär ibland att man gör saker för att den andra vill, för att man älskar den personen.

Men jag kan förstå honom om han tycker att du kan fria till honom...om du vill gifta dig...ni älskar varandra...det är år 2007... om det är viktigt för dig, varför inte visa honom hur viktigt genom att faktiskt fria.

Jag hejar på dig

Du vill så gärna förlova dig, din sambo vill inte, han säger "varför frågar du mig inte" och då tycker du att det är _hans_ sak att fråga? Låter väldigt konstigt... Varför blir du sårad av hans ord? Det är nog dina egna känslor du ska ta itu med innan du börjar prata om att förlova sig.

Jag tröttnade på att vänta och friade spontant till min kille. Måste dock säga att jag i efterhand kände mig orolig över om han verkligen ville gifta sig eller bara sa ja för att jag frågade. Nu vet jag ju att han verkligen ville det.

Jag var också i samma sits som dig när vi skulle fölova oss. Men jag gjorde slag i saken och pratademed honom och berättade även för honom att jag inte behövde gifta mig direkt. Och vårat bröllop har dröjt 10 år, vi gifter oss i augusti.
Försök prata med honom igen eller fria direkt.
Lova att berätta hur det går!
Lycka till1

Jag förstår hur du känner. Jag drömmer själv om att förlova mig med min Älskling, men han tycker att det är onödigt och att vi inte behöver några ringar för att visa vår kärlek. Så min taktik har varit att försöka "gro några frön" inom honom, jag började med att på allvar prata om förlovning. Sedan har jag varit tyst, men ngn gång skickat en fin bild på en ring osv. Försökt påminna honom. Nu pratar han plötsligt om förlovning och sa för ngn dag sedan att vi borde börja spara för våra ringar. Precis som att han ville att det skulle vara hans idé från början (vilket han gärna få tro) :)

Så nu håller jag tummarna att det äntligen blir av! Hoppas!
Ibland är dom tröga...

Min sambo ska ungefär samma sak. Och jag vill inte fria när jag vet att han inte är redo. Då känns det ju som om man tvingar honom, han kan ju inte säga nej egentligen för då är det som om han inte vill fortsätta tillsammans. Jag hade tålamod och nu har han sagt att han är redo och kommer fria snart. Jag tror på tålamodet. Då kommer det kännas så mycket bättre när han väl gör det, mer på riktigt liksom. Tålamod tjejen!

Kanske läge att diskutera både barn och förlovning. Det verkar ju inte så konstigt om du vill förlova dig när ni nu planerar att skaffa barn. Kanske förklara för honom varför det är viktigt för dig.
Skaffa barn är ju en större händelse än att förlova sig ...

Jag tycker att du fria till honom. Det är alltid en massa snack om att killen ska göra det så romantiskt och ha ringar osv. Varför kan inte tjejerna fria och ta tag i saken?
Jag tror att han skulle uppskatta det, vilket jag tror att många killar skulle göra.

Killar är lite tröga när det kommer till förlovning och frieri. Dom förstorar upp stressen och blir lätt negativa när dom blir "pressade".

Så fria du. :)

Jag skulle personligen inte friat själv, då hade jag nog haft alldeles för mycket funderingar efteråt på om han egentligen ville... Jag gjorde istället som flickan skriver, antydde lite då och då att jag ville gifta mig, tills han hade hunnit tänka igenom saken och uppenbarligen kände att frieriet var hans egen idé.
Detta beror väl lite på vad man har för värderingar, jag är nog rätt gammaldags där, tycker att killen ska fria.
Apan82, i ditt läge hade jag tagit ett ordentligt snack med killen så att han förstod hur mycket detta betydde för mig, jag förstår inte riktigt vad som ska vara så farligt med att ge dig detta som är så betydelsefullt för dig.

MEN så kortsynt av din sambo! Det förändrar faktiskt ALLT!
Jag menar inte i förhå¨llandet, utan i lagens mening.
Om det skulle hända nåt idag, som ogifta då, så skulle era "svärföräldrar" få allt som kan bgetraktas som den andres.
JÄttekul när man varit ihop SÅ länge och har massor av gemensamma grejer.

GIftemål är en laglig historia, har INGET att göra med hur länge man ska var ihop!

Blir så arg när folk använder vigsel för att rädda äktenskap (döfött: 50% skiljer sig) eller för att lova varandra trohet - det har man väl redan lovat, eller hur? När det eg är till för att rädda kvarvarande makes hem och bohag!

Vi har också varit ett par i 7 år nu.
Jag håller visserligen med din sambo om att jag inte ser någon mening med att förlova sig, men jag har velat gifta mig i ett par år. Han har dock inte velat. Sagt att han vill i framtiden, men inte nu etc. Jag har dock velat göra det före vi får barn. Han har inte sett någon poäng med det.

Jag har också velat att han tillslut skulle fria ändå. Men tiden går ju och jag insåg i höstas att vi förmodligen kommer att försöka bli gravida hösten 2008 (jag är inte så ung och kan inte vänta mycket längre). Så då tänkte jag såhär: vilket är viktigast - att det är han som friar, eller att vi gifter oss innan vi får barn?

För mig var svart självklart, även om jag HELST velat att han skulle fria. Så jag "föreslog" i oktober att vi skulle gifta oss till sommaren. Han tog 6 veckor på sig att tänka, men så sade han ja och nu planerar vi för fullt!

Det verkar också som även du får välja - vill du gifta dig så får du fria och annars får du acceptera att inte göra det.

tack snälla för alla era svar och att ni delar med er av era erfarenheter, tankar och händelser!

det här med frieri är ju visst en känslig fråga.
jag vill bara förlova mig och det vet han om, vi får väl se vad som händer i framtiden...en förlovning känns rätt avlägsen trots att jag hintar så fort jag får tillfälle.

återigen, tack snälla ni! =)

En förlovning ändrar ju inget - i lagens namn. Däremot ändrar den ju era avsikter gentemot varandra; att ni väljer att "paxa" varandra för en framtid ihop...

Jag förstår att det inte känns ett dugg kul att få slängt i ansiktet att man ska "göra nåt åt saken själv" när det kommer till något man ju faktiskt är två om! Ska du gå och förlova dig enbart eller? Nej den här killen behöver sitta ner och diskutera igenom VARFÖR han har en så stark ovilja inför en förlovning.
Om ni inte kan enas om en förlovning så är ett barn en ganska dålig idé.

Förlovning o giftemål i all ära men barn är väl det starkaste band två människor kan ha mellan varandra....

Hmmm... Ärligt talat så tycker jag att DU ska fria. Med tanke på att du verkar ha ganska bestämda åsikter om förlovning etc (bl.a att det "är hans sak att fria") så kanske han är rädd att han inte ska göra "rätt" och så låter han hellre bli, än att fria på ett sätt som inte är så som du vill ha det...
Jag vet att JAG hade fått prestationsångest om någon antytt att det var MIN sak att fixa den biten. Vad säger man, vad gör man... Etc.

Nä - tajma in en mysig middag och fria du, istället - det vill han ju upperbarligen, eftersom han sagt "varför frågar du mig inte".

...och det är väl MINST lika romantiskt som att bli friad till?

Jag friade faktiskt till min sambo för några veckor sedan. Han var helt ovetande om att jag planerade dett även om vi pratat om det några gåger men inte så alvarligt.
När han kom hem från träningen den 12 feb stod jag i klänning och tog emot honom. I köket hade jag dukat upp fint med rosor och god middag, på hans sida stod även ett kuvert och ett litet paket. Han blev mycket förvånad men sa med ett jätteleende JA!!!! Klart jag vill förlova mig med dig.

Jag tycker att du ska ta mod till dig och fria till honom!

Ett tips är att tänka ut ett antal anledningar till varför du vill förlova och gifta dig, på så sätt så är det lättare att motivera en ovillig person. jag vill t ex inte förlova och gifta mig för att man "ska" göra det eller att alla andra gör det, för mig är det ett bevis på att man är på väg åt samma håll, att man strävar mot samma mål och verkligen menar allvar med relationen! Sen tycker jag att det är sååå läckert att se en ring på min m2b´s finger!