Wow! Det sitter en ring på mitt finger!

Vi vaknade upp en ledig fredag för ett par veckor sedan, ska man vara helt specifik så var det den 3:e november. Sambon frågade om vi skulle hitta på något speciellt på förmiddagen av vår lediga dag och jag svarade skämtsamt "Vi kan gå och titta på förlovningsringar"

Till saken hör att min sambo varit väldigt avig till både förlovning samt giftemål av lite olika personliga skäl. Så vi har väl mer eller mindre sagt att när vi skaffat barn och så, då är det dags att göra sånt och här är inga barn planerade riktigt än.

Men sambon bara log och svarade "Det kan vi göra!" Så i total förvirring/chock gick vi ner till guldbutiken i centrum. Började titta lite förstrött på ringarna och fnissade ikapp (Eller så var det bara jag som fnissade.. Jag minns inte riktigt om jag ska vara ärlig... ;))

När vi sitter där och tittar på ringar så frågar sambon "Älskling, vill du förlova dig med mig?" (Just då var det bara jag som fnissade, så mycket minns jag!) Men på nått sätt så sa jag i allt fnissande "Ja, det vill jag!"

Vi valde ut de ringarna vi tyckte var finast och som passade oss bäst, beställde dem med självklart den dagens datum (den 3:e alltså)för det var ju just då, inne på guldbutiken som vi förlovade oss *skrattar*

En vecka senare kom ringarna, samt jag fyllde år i samma veva så hela släkten samt flertalet vänner kom på besök och fick upptäcka ringarna på våra fingrar allt eftersom. :)

Nu sitter jag här på BT med en ring på fingret och har lusläst de allra flesta inläggen de senaste dagarna. Har sakta börjat inse att även jag är en av dem som kommer att gifta sig i framtiden..! Det snurrar i huvudet hela tiden, "Kyrka! Klänning! Blommor! Ringar! Inbjudan!" Oj, att det finns så mycket att tänka på.........

Iiih så pirrigt det kan kännas! =)