Bröstförstorning, varför?

Visst är det sorgligt att många unga flickor känner att dom inte duger som dom är och dessutom tror att dom blir lyckligare och mer framgångsrika osv. bara för att dom opererar brösten. Tyvärr lägger ju en del av dom dessutom in ganska stora implantat.

Själv opererade jag mig efter att ha önskat det i ca 20 års tid och sparat pengar i många år. Graviditet och amning hade ingen större påverkan på mina bröst, men jag hade alltid velat ha lite fylligare. Gjorde det veckorna innan jag fyllde 43 och är mycket nöjd med resultatet. Det är även min man, som inte alls tyckte detta var nödvändigt, men han har hela tiden känt till min önskan. Han sade att det är ditt beslut, du är medicinskt utbildad och mycket påläst i ämnet så det där bestämmer du själv. Jag har inte förstorat brösten för att på något sätt visa upp mig. Tvärtom har jag bara berättat för man, barn, bästa väninnorna och ett par jämnåriga släktingar vi umgås med jämt. Kolleger, föräldrar och andra vet inget. Jag försöker inte hemlighålla det, skulle någon fråga så svarar jag ärligt. Har bara valt att göra det här för min egen skull och tycker inte att jag behöver låta alla veta det. Alla vi som opererat oss vet ju att risken är mycket stor att bli ifrågasatt och påhoppad. Allt kring operationen gick mycket bra och nu har det gått några år och jag trivs ännu bättre med mig själv och är så glad att det äntligen blev av!
En väninna som är drygt 45 år opererade sig nyligen. Jag visste inte att hon önskade sig det och blev jätteöverraskad. Hon tyckte det var skönt att få fylla ut sina 'tomma påsar' och har inte heller berättat för mer än några få. Ännu.

Jag op mig när jag var 23 år. Jag hade INGA bröst innan, fyllde inte ens ut en 70 AA. Varje sommar på stranden innan op var en plåga. Liksom fester när man ville ha urringat och inte kunde få "klyfta" hur man än kämpade med push up och inlägg i behån. Jag tog risken och opererade mig och det gick bra och nu känner jag mig äntligen som en snygg kvinna. Det förtjänar jag.

Jag försåt er båda två, Swing och martinibruden. Tack för att ni berättade :) Jag tycker ändå att det är lustigt att det krävs perfekta bröst för att vara "kvinna". Tro inte att jag har västa bomberna nu, jag har en liten B kupa, som är väldigt behändig att ha och göra med ;)

Såg på Outsiders när en transexuell kvinna (fd. man) var med. Hon sa att oavsett hur stora han kunde operera sina bröst, så satt ändå hans kvinlighet i huvudet. (Hmm.. Undrar varför hon hade opererat sig för 20000 dollars då..)

jag säger så här: hade jag fyllt ut en a-kupa så hade jag inte opererat mig. Jag gick ändå i 5 års tid och funderade om jag verkligen skulle göra ingreppet. Små bröst är ju aldrig i vägen och man kan sova på magen. Så de flickor/kvinnor som redan har en del bröst har jag också svårt att förstå att de väljer att operera sig.

hej, jag hoppas att du inte är här inne för att samla info för skriva nåt rapport eller skvaller,,,!?
Hade jag fyllt ut en 70AA när jag var tillräkligt smal för att ha 70, eller 75AA om detta fanns här i sverige (finns utomlands)
hade jag nog inte opererat mig. Att fylla en bh med vadd funkade inte eftersom jag hade inget att pusha upp.
Jag kämpade med Brava systemet i eller i dygtt ett år och fick kanske 25-30g (dl) fyllnad.
Jag opererade mig i februari i år, och fylld 43 i sept. Jämnfört med många naturliga bröst ha jag fortfarande en liten byst.. men jag har .. äntligen.. en byst.
Jag har fundrat på om det skulle bli av sedan jag var 13år.
En kvinna som har en liten byst kommer aldrig att förstå hur det är att vara lika platt som en man. min före detta hade större bröst än jag!!

ps kolla på www.brava.com

famousfairy

Haha.. nää jag är varken journalist eller forskare :) Jag är bara nyfiken!

jag instämmer med famous fairy. Jag hade mindre bröst än mitt ex jag med.

JOhannaringer: Du ska inte tro att vi som operarar oss gör det för att andra vill de. Du skriver tex: jag tycker ändå att det är lustigt att det krävs perfekta bröst för att vara "kvinna".

Vad jag och vad du och vad någonannan anses vara kvinnligt är ju individuellt. För mig är bröst en del av kvinnligheten och krävdes för att jag skulle bli nöjd med min kropp. För dig räcker tydligen en b-kupa. Och det är väl jättebra!! Men tycker ditt ursprungliga inlägg är lustigt. Varför undrar du?? Du vet väl lika väl som alla andra att vi alla e olika?? Vi gillar olika saker när det gäller allt. Varför skulle det vara annorlunda när det gäller små/stora bröst??

Det är få som opererat sig som får "perfekta bröst" efteråt. Störst är chansen för de unga och platta. Vi som 'varit med ett tag' och/eller varit gravida och ammat har ju ofta andra förutsättningar och mer hud att fylla ut. Men vi brukar bli nöjda i alla fall, även om vi inte är perfekta, för det blev i alla fall bättre

alexaa

Jag menar inte att hoppa på någon, alla gör precis som de själva vill med sina egna kroppar. Det är idealet jag tycker är sjukt, detta att tjejer känner sig okvinnliga för att de inte har några bröst.. Jag tycker att det är tråkigt, inte fel eller äckligt eller nåt annat.

Och varför jag undrar..? Tjaa. Jag undrar mycket. Som sagt, jag tvingar ingen att varesig läsa eller skriva i den här tråden. Det är ditt val, liksom allt annat.

Hallå hallå

Jag förstorade brösten för att jag tycker det är snyggast med stora bröst. Med stora menar jag runt 75C/70D. Och det är precis vad jag har nu ;) Har alltid tittat på tjejer/kvinnor med bröst och alltid velat ha så själv. Sen jag var runt 10 år kanske...

Så jag skaffade det jag ville ha helt enkelt;). Men om jag hade haft en stor B el liten C innan vet jag inte om jag skulle gjort det. Kanske, kanske inte...

Kramis

Intressant tråd

Jag opererade mig för snart två år sedan och var då 22 år. Tidigare hade jag storlek 70 a och hatade det rent ut! Jag är lång och naturligt smal och ständigt kom folk med kommentarer att jag borde äta mer jag som är så smal och guuuud så smal jag, - du är väl inte sjuk, jag var ett spinko och allt annat man kallar smala människor för... (varför det nu tydligen är allmänt godkänt att påpeka för en smal person att hon är smal...) Jag tröttnade, jag åt och åt och åt men gick aldrig upp något i vikt. (och nej det är INGET lyxproblem som vissa tror!) Jag trodde att om jag gick upp ett par kilo så skulle det möjligtvis sätta sig på brösten och på så sätt så skulle jag se lite fylligare ut.
Till slut beslöt jag mig för efter många års önskan och efterforskning om bröstförstoring att jag skulle operera mig. Mitt mål med stoleken var kort och gott: det skulle se naturligt ut, det skulle kännas naturligt och de skulle falla som ett par naturliga bröst! Med andra ord, mina bröst skulle vara i proportion med min kropp.

Jag bestämde mig för ett par droppformade gelehallon som de kallas för i muntligt tal med 350 grams fyllning. Resultatet kunde faktiskt inte bli bättre. Det SER nautligt ut, nu efter snart två år FALLER de naturligt och de börjar dessutom KÄNNAS naturligt ut nu också.

Det är inte många som vet om att jag har opererat mig. Min familj vet inte, dom tror att jag äntligen har lyckats gått upp mina åtråvärda kilon och "lyckliga mig" så har allt satt sig på tuttarna. (det har det ju i och för sig också :)) Storleken efter operationen blev 70 d, men det ser inte stort ut utan återigen enbart propertioneligt ut i förhållande till restan av kroppen.

Det är ingen hemlighet att jag har gjort en operation och frågar någon, ja då svarar jag ärligt. Däremot är det ingenting jag går och pratar om.
Jag vill inte bli placerad i ett fack som jag tror att många skulle göra. Jag är trött på alla fördomar som finns, antingen om man har operarat sig, är smal eller tjock, svart, röd, vit eller gul hy. Varför dömer vi inte varandra efter våra personligheter istället för hur vi ser ut?

Efter min operation har inget kommit med en kommentar om hur smal jag är. Jag har inte fått höra att jag är spinkig och jag har defentivt inte fått höra något mer att jag borde äta upp mig. (tänk senariot om en okänd skulle komma fram till en kraftigare person och säga till dom att de ska sluta äta... det skulle ju inte hända.)

Det är några av anledningar tillvarför jag gjorde det och det är bland det bästa beslut jag har tagit! Jag kan inte påstå att det handlar om att jag känner mig som en kvinna men däremot känner jag mig hel och helt enkelt förbannat snygg! ;)

WOW! Vilket härligt tal tjejen, jag kunde inte sagt det bättre själv! Kram från en annan spinkis som går i bröstförstoringstankar.

jag har opererat mina bröst och är 20 år, gjorde dom när jag var 19. det är det bästa jag har gjort, värt varenda krona. allting har g¨tt jätte bra o inga komplikationer, men jag var beredd på riskerna. tyckte att jag hade för små bröst, och har väldigt utstickande revben och ville inte att revbenen skulle se lika stora ut som brösten... desutom tycker ja att det är väldigt fint me störe bröst

Hej ts och alla andra!

Jag är 34 år och op:ade mig i somras. Jag har också alltid varit liten och smal med små små bröst. Eftersom jag är 65cm runt om så har jag aldrig kunna ha bh, för det finns oftast inte 65...men jag tror att jag var en 65B lr 70A innan op. Jag har i många år drömt om att få ha bröst (sen jag var runt 15 år), men någon op har inte blivit av.

När jag kom över 20-års-strecket började jag väl så smått förlika mig med mina pyttebröst. Jag var långt ifrån nöjd, men tänkte jaja, jag får väl vara nöjd ändå, eller nå't.

När jag var 32 år blev jag gravid och mina bröst svällde och då insåg jag att jag var allt ifrån nöjd med mina tidigare pyttebröst. Jag älskade min gravida kropp. Former och bröst! Vilken lycka!

Efter graviditet och amning försvann mina underbara bröst för att bli ännu mindre än de var innan (detta var möjligt pga att de mist sin fyllning totalt). Jag talade om för min man att jag ville inte se ut så här längre, jag ville ha bröst! Och han svarade, om det får dig att må bättre så tycker jag du ska göra en op. Vi diskuterade länge och väl om storlekar och vilken kirurg som jag skulle välja.

Valet blev runda geléhallon 280cc framför muskeln utfört av Dr Gylbert på Sophiahemmet!

Jag är så nöjd! Äntligen sitter kläderna snyggt och jag känner mig så fin. Jag mår bra med min kropp och känner mig sexig (min man klagar inte ).

Jag har inte haft några komplikationer (ännu). Mina bröst är nu 4 1/2 månader gamla.