Hejsan
Killen och jag har börjat prata om att skaffa barn, eller rättare sagt är killen min väldigt sugen. själv är jag lite rädd. Jag vet inte om jag är konstig med jag är rädd för förändringarna med kroppen, om de kommer gå bra med födseln, kommer de göra ont? Hur va de för er och hur viste ni att ni va redo?
Hur lång tid kan de ta innan man blir gravid från det man slutat med p. piller?
Hur lång tid tog de för er?
Nej det är inte konstigt att du är rädd för det, det är ju stora förändringar och en stor händelse. Om du tänker bort förlossning och graviditet, hur tänker du inför att ha barn?
Lena+Mattias=sant
Att ha barn skulle va härligt.Men de är bara den första biten jag tänker och oroar mig för.
jag och min man har försökt att skaffa barn i 1½ år utan att lyckas, och det finns andra som lyckades månaden efter att ha slutat med p-pillren så det kan vara olika.. man kan också gå en föräldra-kurs som MVC brukar ordna till de blivande föräldrar, läs många böcker så du får kunskap om allt möjligt kring det du funderar på och dessutom är graviditer/förlossningar olika för olika personer.. Lycka till med de beslut ni har framför er!
Rainred
Tack
(långt)
ingen graviditet är den andra lik, och heller ingen förlossning.
Jag har 2barn, första barnet var väldigt efterlängtat, kom efter en lång utredning. de tog tid att bli gravida. anledningen till de är att jag helt enkelt har extremt få ägglossningar, om jag har de en gång om året är de inte illa.
och de gäller att pricka då. och de lyckades vi tydligen göra 2gånger med. andra gången så sa vi bara att blir de så blir de och de är 19mån mellan mina barn så de gick ju relativt snabbt ändå efter första barnet föddes.
de är klart att du är rädd, funderingar har man i massor. inför första barnet funderade jag om jag var redo, hur vi skulle fixa de mm, inför andra var mer, kommer vi klara de, hur får man kärleken och tiden att räcka åt två små barn mm.
Fin första graviditet var enkel, förlossningen var enkel och jag var beredd att göra om de på en gång om så skulle vara.
Andra graviditetn var inte alls lika lätt, men jag förlorade oxå ett barn av två, jag mådde illa mm, sörjde de som andra bara sa: Vad skönt att de var två för då gjorde de ju inget att du förlorade ett, du har ju ett kvar. Jag kan fortfarande inte tänka så. men jag har ju 2 underbara flickor även om jag kunde ha haft ett barn till.
Förlossningen (ett kejsarsnitt) var inte heller nå vidare. jag är livrädd för att ev föda med snitt igen. Men kan mycket väl tänka mig att gå igenom en ny graviditet och en ny vaginal förlossning.
Skivbaren.nu
Vet inte vad jag ska säga. Du är stark.
Jag och killen får väl prata igenom och se vad som händer. tack för att du delade med dig.
