Vad betyder äktenskap för Dig?

För oss betyder äktenskapet en offentlig bekräftelse på det som för oss redan var en realitet.

Att leva för och med varandra, stötta varandra, ställa upp för varandra, "att bära varandras bördor" som det står i Bibeln. Att ta hand om varandra i kärlek, respekt och vänskap och lojalitet. Att dela livet i med- och motgång. Att leka och växa med varandra. En livskamrat att skratta med och en livskamrat vars axel man får gråta ut mot.

Samhörighet!

Det är svårt att uttrycka i skrift vad det betyder, tycker jag.

Det är förstås den ultimata kärleksförklaringen och samhörigheten, att man offentligt visar att det är han och jag. Men det är också en slags trygghet.

Kanske lite naivt att tycka så men för mig känns det så skönt att veta att han, min make, inte kommer att svika mig i första taget. Kanske är det speciellt då jag har en kronisk sjukdom och inte har så många vänner. Då betyder nog hans vänskap, kärlek och trygghet så mycket mer kanske än för andra.

Petra

Vacker tradition där man samlar alla sina nära och kära och firar sin kärlek.
De vet ju redan att det är vi, men det känns ändå speciellt att de närvarar när vi svär varandra trohet osv.

Att det blir tryggare tror jag inte. Om han skulle vilja lämna mig, spelar det nog inte så stor roll om vi är gifta eller inte. Visst det tar längre tid, men annars spelar det inte så stor roll.

Det känns för oss som att äktenskapet kommer att ge oss mer samhörighet utåt, våra framtida barn kommer att ha samma efternamn som båda sina föräldrar osv.

Men mest för att det är romantiskt, vackert, och mysigt att få fira med alla som man inte kan samla så ofta.

Äktenskapet är för mig det ultimata beviset på att man är ett team, ett lag. Vi kämpar för "vårt lag" i allt vi gör, utan att för den delen förringa våra egna personer (för det är så klart inte heller bra för laget!)

Pernille,

det låter som om du pratar om bröllop, inte om äktenskap.

Själv håller jag med Petra, tycker trygghet är en stor del i det. Att ha någon att bry sig om och någon som bryr sig om en. Jag kan ibland nästan längta efter att få bli gammal tillsammans med min man, att gå och hålla handen även när vi är 80 år...

Jag reagerade lite på din rubrik, är det "bara" syrran eller fler som kritiserar? Klart att det känns ändå, men strunta i henne! Hon verkar vara väldigt olycklig. Din sambo (det är faktiskt hans syster, han borde ta diskussionen) kan ju fråga om hon vill komma på bröllopet alls, hon verkar så negativ till det hela.

Min syn på äktenskapet är att vi bekräftar vår kärlek till varandra för alla i vår omgivnig. Jag gifter mig för att jag älskar honom och för att han är den som stöttar mig när livet känns tungt. Han är den som jag vill bli gammal och rynkig ihop med. Tänk vilken lycka/ömhet och kunna se i min blivande mans ansiket om ca 30 år och veta hur/när alla rynkorna kring ögonen uppstått.
Tänk alla minnen som vi kommer ha tillsammans..fotoalbumen..vännerna som kommit och gått..barn..

Min syn på äktenskept har inget att göra med att bekräfta vad vi känner inför andra eller någon församling. För mig handlar det bara om oss två, vi vill ta ett steg vidare i vårt förhållande, visa för varandra hur mycket vi älskar och att vi numera är säkra på vår kärlek. Det har vi inte alltid varit, men efter två rejäla kriser som vi klarat oss helskinnade ur har vår kärlek till varnadra bara blivit starkare. En dag insåg vi båda att ett liv utan varandra var otänkbart och att vi ville fira detta. Då blir det giftermål sa vi och det kommer ske i sommar.

Jag ser ingen känslomässig skillnad mellan att vara gift och "bara" vara tillsammans.
Den stora skillnaden är den ekonomiska och juridiska unionen.

(Jag vet, jag är konstig...)

Hej

Jag ser det som ett sätt att säga till varandra att "nu är det vi som gäller, nu satsar vi verkligen på det här".

Men egentligen tycker jag inte att det är så viktigt med äktenskap, man kan ju lika gärna säga det till varandra utan att formellt gifta sig. Jag (vi) vill mest gifta oss för att vi tycker att det verkar kul med bröllop.

Jag har faktiskt lite svårt att förklara vad bröllopet betyder för mig, det är svårt att ta på det bara känns kanonbra!!

Äktenskapet för mig är att vi har tagit vårt förhållande till en högre nivå; vi har inför gud och våra familjer och vänner lovat att älska varandra i nöd och lust. Jag skulle kunna lägga till *i vardag som fest*. Att vara gift är för mig att leva i den påminnelsen; att älska varandra och vilja göra det bästa för varandra även när det är vardag och livet inte är så varsamt mot en. Givetvis kan man ha den viljan utan att vara gift men vi har verkligen sagt orden till varandra, att vi lovar varandra att alltid försöka leva ett gott liv ihop.

Äktenskapet är som gummibanden i en boxningsring- de ser till att de två i ringen studsar tillbaka in i ringen igen. Hade de inte funnits där hade det varit lättare att ibland ta sig därifrån i stället för att kämpa vidare... eller nåt sånt

Citronella, jag tyckte du gjorde en utmärkt liknelse! Kanonbra.

Tycker att det är en superhärlig känsla av att vara gift med den man älskar. Vi blev en liten familj känns det som (tyvärr dog vårt husdjur guldfisken Peppar i fredags men ändå).