Delad eller gemensam vid ihopflytt?

Vi hade gemensam ekonomi redan från början, även om vi av snålhet väntade med att göra om kontona tills det var dags att betala på betalkorten igen...

Vi delar på gemensamma räkningar, typ el, telefon(den fasta)allt som vi använder oss av bägge två så att säga.

Men jag har mindre ekonomi än min sambo, så han betalar bilarna själv.

Våra egna överskott disponerar vi själva och handlar mat/kläder/nöjen/sparar med.
Vi räknar inte ören utan den som har betalar.

Vi har ett gemensamt konto, delar på alla kostnader och har gemensamt sparande. Dock äger min sambo bilen och jag lägenheten, vi har gjort så att vi renoverat lägenheten och det har jag betalat, han lägger motsvarande belopp på bilen. Vi har även egna sparkonton och nöjeskassor.

Delad ekonomi, delar på gemensamma utgifter och matkostnader. Har kort i mataffären där vi sätter in pengar i förväg, delar resten av räknningarna lika mellan oss. Har inte varit något problem än!

Vi har haft gemensam ända från början, vi har ju gemensamma utgifter och eftersom vi tänkt leva tillsammans resten av livet så är allt som kommer in vårt, oavsett vem som drar in mest! :) Så kommer vi fortsätta ha det trots att våra löner i framtiden kommer skilja sig rätt mycket.

Vi har levt efter devisen "alla pengar är våra pengar" sedan dag 1.

Vi betalar räkningar med de pengar som finns, äter för resten och om det finns utrymme så försöker vi se till att den som behöver handla något till sig själv får göra det.

Ena månaden har han inkomst andra månaden har jag. Det fungerar inte att sitta och gneta över att jag kanske haft 500kr mera inkomst än han ena månaden eller tvärtom.

Om jag levde med någon som jag kände bara slösade bort pengar, eller inte gjorde sitt för att dra in några, så skulle jag självklart se vitsen med en delad ekonomi. men en sådan person skulle jag inte kunna leva med ändå..

Vi har alltid haft gemensam ekonomi. Det har varit den enda möjliga lösningen för oss.

Att ha gemensam ekonomi tycker jag nog är mer självklart när man får barn tillsammans. Däremot har jag märkt att en del kan bli trixigt för de som kommer in i förhållandet och redan har barn... då har jag förstått det som att det ibland är bättre med andra varianter på gemensam ekonomi t.ex.

en liten reflektion jag gjort vad gäller vår bekantskapskrets är att de förhållanden där det har petimetrats och delats upp ekonomiskt och där man inte ägt saker gemensamt... där har förhållandet nästan alltid spruckit till slut. Jag har funderat på om det handlat om att dessa människor kanske inte vågat satsa 100 procent på sina förhållanden och därmed byggt in en separation i det från början.

Vi har gemensam ekonomi, men med två separata konton. Brukar göra så att vi kör in alla räkningar från mitt konto och sen brukar vi leva på pengarna från hans konto.

Så skönt så slipper man be honom att sätta över 4642kr och femtio öre.. underbart!

Vi får mer och mer gemensam ekonomi allt eftersom. I början när vi bodde ihop köpte vi saker var för sig (han köpte tvn, jag dvdn osv), men nu köper vi det mesta gemensamt. Vi har ett konto som vi sätter in lika mycket pengar på varje månad (vi tjänar hyfsat lika) och sen dras räkningar därifrån. Vi har även varsitt kort knutet till det kontot som vi använder för att betala mat, möbler och annat.
De pengarna man har kvar på sitt konto är ens egna.

Fungerar väldigt bra för oss. :)

Vi har gemensam ekonomi och har alltid haft det. Vi lever ju under samma tak som en familj och då tycker vi att det är självklart att vi lever på samma villkor oavsett vem som tjänar mest så länge vi båda gör vad vi kan för att bidra till försörjningen.

Vi slår ihop alla pengarna, betalar alla räkningar och sätter undan pengar till mat. Det som blir över delar vi på 50/50 och sätter in på varsitt konto. Sen ibland så behöver jag mer pengar och ibland han, och då för vi bara över mellan varandra. Men det är skönt att båda har lika mycket "kvar".