Blir ni ibland trötta och less på ert vardagsliv och vanliga rutiner? Man jobbar, handlar, kommer hem och tittar lite på tv och går och lägger sig och gör samma sak igen dagen därpå. Helgerna är inte så mycket bättre heller. Förväntar jag mig för mycket av livet eller?
Jag kanske är dum, men efter snart tio år ihop har vi fortfarande inga rutiner, och jag är så avundsjuk på alla som har vardagslunket. Min dröm är att komma hem på kvällen laga middag ihop, göra nåt, gå och lägga sig samtidigt, osv. Min sambo har ett jobb där man aldrig vet vad som kommer hända. Jag kan fråga på torsdagskvällen vad vi ska göra på helgen, då tittar min sambo och säger, "i helgen, det är ju jääääätte långt kvar dit, det kan jag inte svara på nu, jag kanske måste jobba". Det är väl okej ibland, men blir rätt tröttsamt i längden! Nej fram för mer vardagslunk!
Visst kan man bli less ibland på allt. Men då är det ju bara att hitta på något utöver det vanliga, det behöver inte vara någon jättegrej. Tyvärr så har man ju förmågan att inte uppskatta det man har utan bara skrika efter annat, sådana är väl de flesta. Sedan får man ju ångest när man hör alla andras intressanta liv, men ärligt.... är de mycket mer intressanta än en annans? Ja jag tror att man har för höga krav på livet och inte uppskattar det man har mer. Sedan säger jag inte att man skall nöja sig med minsta lilla.....
;)
Jag är otroligt trött på min vardagslunk för tillfället. Alla dagar ser nästan likadana ut. Tror att jag ska försöka göra någonting åt det genom att aktivera mig lite mer på fritiden om jag hinner, ska bara komma på något som känns spännande först. :D
Visst ibland men kanske inte direkt på vardagsrutinerna utan kanske på att man ville göra nått annorlunda en helg, barar rå sig själv eller så.
men det är nog stor skillnad om man har barn eller inte, vi har 4 barn varav 2 tonåringar så här händer ganska mkt varje dag.
Min sambo jobbar skift så varannan vecka får jag ro mej själv när de små somnat 
Ammars är jag så nöjd med de liv vi skapas oss och sormtrivs att vara hemma med min familj, hade man råd skulle jag inte jobba alls utan bara lyxhustru 
annki72: Ja lyxhustru hade jag gärna velat vara. Trivs bra hemma. När jag jobbar som jag gör (timanställd inom vården) vet man ju aldrig när man ska jobba, går hemma rätt mycket och stormtrivs med det. Tyvärr är det ju inte lönsamt i längden.....
Jag och min sambo är duktiga på att försöka aktivera oss. Dels jobbar vi en hel del, men vi försöker träna några dagar i veckan. Ibland så kan vi oplanerat ta en promenad in till stan och äta lite god mat istället för att ställa oss vid spisen. Riktigt mysigt att gå ut och äta fast det inte är helg! Jag tror att det är väldigt viktigt att göra saker som kanske inte är så planerade utan rycka upp sig och ibland kanske tvinga sig att göra saker så man inte blir en "soffpotatis".
chiqitita:
Ja, vad förväntar du dig egentligen? Ibland kan det vara bra att sätta sig ned och fundera över livet, om det blivit som man ville - och om inte - vad man kan göra för att förändra det. Det kan göra underverk att komma iväg på bio en vanlig vardagkväll, gå en rolig kurs eller bara åka iväg en weekend någonstans.
Helt klart är att man måste jobba på sitt förhållande - hela tiden. Även om man har varit tillsammans länge. Det är nog allra viktigast då!
Lycka till och hoppas du kommer på något roligt som kan ge dig och er ett lyft!
Vi är aktiva i en förening, vi går ut och dricker öl, går på fester, bio, tränar med mera. Man får se till att göra nåt av livet!
chiqitita, vad menar du med att "jobba på sitt förhållande", hur gör man det?
Jag har förstås hört uttrycket förut, men tycker att det låter ganska abstrakt och mest som "fina ord" eftersom människor sällan säger på vilket sätt man ska göra det.
Förlåt! Mitt senaste inlägg är menat till "stockhomsbrud i Dalarna".
Men det är ju det som är så underbart att dela vardagen med varandra!!!
Som småbarnsförälder hinner jag inte riktigt lessna på vardagslunken. Barn är ju även bra på att föra in ljusglimtar eller oväntade händelser i vardagen.
Innan jag fick barn tror jag att jag kände så mer - mina krav på tillvaron har liksom förändrats: om alla är friska, om barnen somnar in bra, om vi har barnvakt någon gång då och då så är jag lycklig. Dessutom gillar jag varadagen. Jag tror att anledningen till att vår realtion fungerar är att vi trivs tillsammans i just varadagen och är ett bra team. Att gilla varandra under festligare omständigheter är ju så mycket enklare...
Det var många bra synpunkter och det verkar nog som om man ska försöka att vara mer tacksam för dom små sakerna i livet kanske. Men ibland känns allt som ett enda hjul och att man gör samma sak varje dag och ännu en dag har rullat iväg alldeles för fort. Helt plötsligt har en vecka rullat förbi....
Det gäller kanske att hitta små saker i vardagen som man kan se fram emot. Att göra saker man tycker är kul. Börja med någon hobby, gå på bio, teater ect. Boka någon resa som man kan se fram emot osv. Åka iväg på någon weekend med sin älskling. Göra nåt för att på något sätt bryta upp vardagen ibland och få in något festligare.
Att få vara närvarande mitt i vardagen med man och två härliga busungar är en ynnest Jag uppskattar verkligen den kärlek som jag får av min familj.
Jag lever inte för de där stora milstolparna i livet, nej det som verkligen är livet är att få vara tillsammans med sin familj, se reaktionen på barnen när ett flygplan flyger högt däruppe, en katt som fångar deras intresse, en vattenpöl som de bara måste få plaska i 
Kärlek, skratt, bus och lek gör min vardag meningsfull, trots att alla vardagens alla sysslor ska skötas om. Inser faktiskt hur mycket jag har att vara tacksam över.
hej!
småbarnsförälder här med!! och jag gillar vardagen med för rutinen får en att uppskatta både de små ljusglimtarna som sina barns godnattpussar eller förmånen att få somna i sin älskades armar och de festliga tillfällena.
Tror även att just i dessa tider innan våren kommit så är det så lätt att fastna. Man har tagit sig förbi julens alla fester och det är långt till nästa vid påsk.. är nog ingen som känner att vardagen är trist efter sommaren, då längtar nog många efter vardag och att få sitta ned i mörkret på kvällen dricka te och mysa med tända ljus. livet går i olika faser och vi styrs av årstiderna mer än vi tror och den här tiden är nog en tid då alla, natur, djur och människa väntar på att vakna till!! hoppas ni förstår vad jag menar.
skogstösen.. att jobba för sitt förhållande..javisst låter det abstrakt. Men enligt mig är det att hela tiden vara medveten om den gåva man fått att vara älskad av nån man älskar. då tar man inte nåt förgivet och då omedvetet uppvaktar man och känner sig uppvaktad, sker automatiskt eftersom man då blir glad när man är tillsammans. fast man grälar ibland . och det är nog det som är viktigt...ja så tänker jag ialla fall..men alla är ju olika... fast lika ändå... hmmmmmm
Om ni oroar er för vardagslunk och att nöta på varandra, se nedan:
Vi jobbar ihop, på samma avdelning, vilket betyder att vi börjar och slutar samtidigt. Vi bor ihop och vi har nästan enbart gemensamma vänner som vi umgås med på fritiden. Så i princip "umgås" vi 24 timmar om dygnet.
Visst kan det bli lite grinigt ibland, för man känner ju varandra rätt väl vid det här laget, men jag skulle aldrig drömma om att byta bort det vi har mot någonting annat. Har man hittat rätt så ser man till att behålla det.
I ärlighetens namn är jag och min man rätt slappa emellanåt. Mycket tv-tittande och mys i soffan. Ibland får vi ryck och tokrenoverar ett par veckor men annars har vi en rätt stilla lunk. Och jag älskar det!
Tror aldrig jag kommer tröttna på vardagen med honom, det krävs så oerhört lite för att lyfta en kväll eller en dag. Vi hittar på något större lite då och då, har ofta vänner på middag på helgerna och på somrarna blir det en del golf. Vi har inga barn än och jag reonerar som så, att det är bäst att passa på att unna sig lata dagar och massa mystid ihop, jag förväntar mig att det kommer att bli en himla massa aktiviteter, spring och jobb (och massa hräliga stunder oxå förstås) när det väl kommer kottar.
Heja mysig vanlig vardag!
Min man och jag är särbo (jag bor utomlands i jobbet) och biland när vi ses är det jätteskönt att göra ingenting ihop. Samtidigt så vill vi också passa på att göra saker när vi är tillsammans - så det blir lätt intensivt de perioder vi ses.
Inte vet jag om det hjälper TS men kanske beskriver detta motsatsen till vad du upplever? Min erfarenhet av vårt liv är att det är viktigt att vara tydliga med vad vi förväntar oss av tid tillsammans. Annars är risken att någon blir besviken alltför stor. Kanske är det en lärdom att ta till sig också om man ses dagligen?
