• Kirk

    Hur viktig är egentligen "pompa och ståt"?

    Läste ett test för några år sen, där det framgick att man, om man var alltför begiven på festens och klänningens elegans och pampighet, inte var så intresserad av själva bröllopet egentligen, utan var mer "kär" i själva bröllopet.
    Åtminstone framgick det ganska tydligt att det var vad konsttruktören av testet ansåg :)

    Jag tror inte att det ena har ett dugg med det andra att göra, samtidigt som jag visst kan tänka mig att alternativet förekommer.(Men hur ofta då, liksom?)

    Bollar härmed över frågan till er.
    vad tror ni?
    *nyfiken*

    Måste eviga "prinsessdrömmar" om ett stort och maffigt bröllop nödvändigtvis tyda på att ceremonin i sig förlorat i innebörd, till förmån för flärdbegäret?
    Eller...?

    Sen är jag också aningen nyfiken på varför det ofta talas om att flickor drömmer om giftermål redan som små, men aldrig att pojkar skulle göra det?

    Varsågoda, ge mig nåt att gnaga på! :)

  • Svar på tråden Hur viktig är egentligen "pompa och ståt"?
  • Kirk

    PS.Okej, det blev ju liiiite fel där.

    "inte så intresserad av bröllopet som _kärleksceremoni", "utan mer kär i det som en allmän chans att glassa" skulle det ju var i början.
    Ungefär...

  • tebeve

    Vi hade inget pompa o ståt när vi gifte oss.
    jag tror att man måste hålla bröllopet på den "nivå" som man själv är på.
    Om man är en enkel människa, så tycker jag att man ska ha ett enkelt bröllop. Utan att för den sakens skull dra ner på det.
    Vi höll vårt bröllop vä'ldigt fint men enkelt.
    Vi åt mat som alla kan äta o satte fram ölflaskorna på bordet.
    Så gjorde vi i alla fall o alla gäster va nöjda...

  • Shakti

    Jag tror att de allra flesta i grund och botten vil tt bröllopet ska vara en stro kärleksceremoni, men att det är lätt att bli "kär! i själva bröllopet. Man börjar räkna på budget och inser att så mycket pengar kommer man sldrig mer lägga på en dag, sen är det igång. Man vill att allt ska vara perfekt och man själv ska få vara i centrum. Sen går man och tänker på det och förväntningarna ökar ännu mer.

    Jag är lite så själv. Från början skulle vårt bröllop vara jätteenkelt, jag skulle ha en blomma, fixa hår och smink själv, osv. Men sen dras man in i det, då vill man ha en bukett och unna sig att gå till frisören.

    Men det blir ju lite fel när själva dagen blir viktigare än det som kommer efter, äktenskapet. Man kan undra över vad det är alla, inklusive jag själv, räknar ner till... Till bröllopsdagen eller äktenskapet?????

  • Shakti

    Sen vad gäller varför man bara säger att flickor drömmer om den stora dagen, så är det väl en sak som förstärker sig själv. Man hör som liten flicka att flickor drömmer om bröllopsdagen, man börjar tänka på det. Sen leker man bröllop och klär ut sig, och alla tycker man är så söt. Pojkar som klär ut sig till brudgummar får inte samma respons... Samma gamla genus som förs vidare hela tiden...

  • Kirk

    tebeve:

    Ja, jag skulle nog tro att man trivs bäst i den typ av festlighet som man kan relatera till.
    En del skulle säkert anse det helt otänkbart att ställa ölflaskorna direkt på bordet, andra tycker det är direkt obekvämt med alltför mycket service och uppassning (jag, till exempel!:))
    Sen har jag självklart inga som helst invädningar kring hur folk väljer att förgylla sin dag.

    Shakti:

    Ja, det är just det! Blir festen större än ceremonin i sig, så är ju hela grejen förlorad, liksom!
    Jag har _gärna_ flärd och oerhörd elegans en dag som denna, men vet ändå vad som är viktigt, dvs känslorna.

    Din tolkning av vad som driver fram "princess-wannabe-genen" i många tjejer (mig också) låter rimlig!

  • Kirk

    ...Och som vanligt blir det en liten flirtis när man ska göra en slutparentes...!!
    jaja, den ser ju trevlig ut, i alla fall!

Svar på tråden Hur viktig är egentligen "pompa och ståt"?