Jag har alltid varit väldigt smal - är 160 cm lång och min normalvikt var länge mellan 44 och 47 kg, nu när man blivit lite äldre står det 58 på vågen. Har gått från a-kupa till b-kupa och det är jag nöjd med 
men tycker ändå att det är några kilon för mkt. Skulle vilja gå ner till 54 i alla fall, för min egen skull, men något som stör mig rejält är att min mamma menar att jag är tjock nu. Det kan man väl ändå inte säga!? Hon säger det på allvar.
Jag tycker inte att du är tjock om du väger 58kg till 160cm!! Never.
Jag tycker det låter väldigt märkligt. Vad hon skulle tycka om min vikt törs jag inte ens tänka på! Fundera själv på vad du trivs med - även om jag förstår att det är svårt att bortse från såna kommentarer - särskilt när de kommer från ens egen mamma! 
Din mamma har nog en lite snedvriden uppfattning.
Men, vikten säger mycket lite om hur man ser ut. Jag vet folk som är närmare 1,70 och som väger runt 60 som ändå är lite runda på sina ställen. Är man otränad ser man lätt mullig ut, även om vågen inte visar på någon övervikt. Har du "bilringar" runt magen och "sladdriga" partier på kroppen bär du kanske runt på för mycket fett. Men med hjälp av träning kommer du snart i form igen. Om det nu är så? Mitt tips är att inte stirra på vågen. Satsa på bra mat och träning (Kondition för fettförbränning och styrka för att bygga muskler och öka förbränningen under vila.)
Känner igen mig i din situation.
Under större delen av min uppväxt fick jag höra av omgivningen att de ansåg att jag var för mager. Jag började tänka mer på hur jag klädde mig för att försöka dölja mina pinnsmala ben & armar...
Men plötsligt, när jag var ca 16 år, så gick jag upp 20 kg på 2 år. Från ca 54 till 74 kg. Till mina 173 cm gjorde viktuppgången att mitt utseende förändrades drastiskt. Min mor, som i vanliga fall tänker sig för innan hon säger saker, fällde kommentarer om att jag började bli tjock. Även min far försökte "varna" mig för att gå upp mer pga. att de var rädda för att jag skulle fortsätta uppåt.
Så här i efterhand vet jag ju att de ville mitt bästa. Troligen reagerade de så starkt för att omställningen för människorna omkring mig blev stor och inte för att jag skulle ha blivit tjock... Om jag hade gått upp de 20 kilona på 10 år hade de nog inte sagt lika mycket. Men de var ju som sagt så vana vid att jag skulle se ut på ett visst sätt.
Ta inte till dig vad din mor sagt! Det leder nog bara till viktfixering och besvär. Du är absolut inte tjock! Men om du inte trivs så ska du givet vis tänka på att äta mindre onödigt (godis, kakor, feta ostar, korv m.m.) och mer frukt & grönt, lätta mejerivaror samt fullkornsprod. Om du inte rör på dig kan det ju vara idé att börja träna några ggr i veckan. Men det där med kost & motion kan du säkert redan. :)
Det gäller att bli vän med vikten och träningen.
Lycka till!
Och jag som tycker att jag har blivit smal nu när jag väger 60 kg till mina 160 cm. Allt är relativt...
håller med missQ; allt är verkligen relativt! jag är 167 cm och har just gått ner till 67,2 kg och känner mig jättesmal och fräsch ;) har varit rena h-e att få ner vågen till under 70 kg så jag är då nöjd. titta dig i spegeln och titta på kroppen och känn efter själv, några kilo hit eller dit har inte så stor betydelse. lyssna på dig själv! förstår det är jobbigt att höra sånt av sin mamma. jag har oxå alltid fått höra att jag är "kurvig" och det sätter sina spår! men jag har tagit som nyårslöfte att sluta bry mig om vad andra tycker när det gäller min kropp- och att börja tycka om mig själv!! lättare sagt än gjort,
För din längd så kan du väga 65kilo utan att ha övervikt enligt BMIkurvan. Du ligger snarare i underkant av normalvikt enligt BMI.
Vill du göra något för att förändra din kropp så kan du träna (men tänk på att muskler också väger och att det är möjligt att du går upp av utökad muskelmassa!) men banta ka du definitivt inte göra!
