Göra slut?
Jag funderar efter 3 års förhållande och 2 år som gifta på att skilja mig. Mesta delen av tiden så bråkar jag och min man. Det är inte ofta det är bra emellan oss, och när det är det är det egentligen inte "bra" utan bara lugnt. Han har ett häftigt humör, och blir allt oftare arg av anledningar jag inte kan se. Det är väldigt ansträngande för mig att leva med det. Jag har förklarat det för honom, men han kontrar med att jag också är argsint. Vilket jag egentligen faktiskt inte är. Jag märker också att vad jag än gör hemma, lagar mat, städar, tvättar så blir han aldrig nöjd. Han hittar alltid nåt att klaga på.
Vi diskuterade skilsmässa för några dagar sen. Jag sa att det inte fungerar för mig det känns som om saker och ting bara blir värre. Han menade att det gjorde det för honom också och det hade gjort det länge. Vi bråkade och han sa många väldigt sårande saker och även jag. Han bedyrade att han lätt hittar nån annan han behöver inte mig, och jag sa att det gör ju jag med. Han sa att jag ska akta mig för att bråka så med honom, för nästa gång slänger han kanske ut mig. Dessutom sa han att jag ska vara väl medveten om att det är HAN som har kontrollen. Han har kontrollen över mig när det gäller mycket och det ska han fortsätta ha. Jag blev sårad och fick overklighetskänslor. Frågar mig ofta numera: Vem är han? Känner jag honom? Att leva med en människa som man inte längre tror man känner är väldigt otäckt. Jag kände mig hotad när jag skulle sova och la en kniv under kudden. Kanske det var överdrivet, men jag kände mig inte säker. Nästa morgon ringer han mig från jobbet och frågar: "Är vi fortfarande tillsammans?" Sedan sa han att han älskar mig och vi passar ihop osv. Jag tror inte ett dugg på det längre. Det spelar ingen roll hur mycket han säger att han älskar mig för det visar han ju inte! Och det har jag sagt till honom. Jag har älskat honom och kanske jag gör det än. Men jag blir alltmer sårad och då försvinner också känslor. Jag har bett honom att vi ska gå till familjerådgivningen men han vägrar. "Allt utom det..." Där har han chansen att visa att han älskar mig, men han vägrar!
Mitt eget beteende gör också att jag känner mig förvirrad. Jag blir ofta intresserad av andra män, och undrar hur det skulle vara att vara tillsammans med dem. Jag flörtar även rätt mycket och flera killar har tydligen trott att jag är intresserad. När de väl tar kontakt så mister jag nästan alltid intresset. Jag vet inte vad jag håller på med. Egentligen kanske jag vill göra slut men vågar inte?