Har verkligen alla en fantastisk bröllopsdag?!

Jag tror inte att precis alla får en perfekt dag, men det kanske inte är lika många som skriver om det i efterhand i det fallet. Det händer ju även här att man läser om dåliga upplevelser, och det är ju trist, men det är kanske mer troligt att man berättar om det som gått bra. Är själv jättenervös för hur det ska gå! Samtidigt tror jag också att det beror lite på vilka förväntningar man har. Vissa kanske ser små saker som går fel som bara en liten del av en annars perfekt dag, medan andra ser hela dan som förstörd om nåt går lite fel. Usch, blir nervös bara av att tänka på grejer som kan gå snett... Men man får försöka slappna av

Vi hade vårt drömbröllop. Allt gick precis som det skulle och om jag skulle göra om det skulle ingenting ändras!!

Jag kan tänka mig att det varierar. Men för mig var dagen bättre än jag drömt om. Jag hade förvätnat mig en trevlig och högtidlig dag. Visst blev det också det, men framförallt så blev den kärlek som jag känner för min man så oerhört stor. Festen blev underordnad mina känslor för honom. Det var saker som gick snett men det var väldigt oväsenligt för det som jag såg. Dagen bekräftade att vi valde väg tillsammans. Det var (och är) mycket stort!

Att vara bröllopsgäst och bröllopsföremål är helt olika saker. Jag gillar att festa på bröllop men den här dagen var det en hel annan fest som ägde rum i mitt hjärta.

Man hoppas ju att allt ska bli perfekt. Och kanske är det så, med facit i hand, att det som inte blev preciiiis som man tänkt, går att leva med utan större problem. Att det stora hela, var så fantastiskt som man ville.

Ja, de senaste dagarna har jag läst om 50% av de inbjudna gästerna som inte ens svarar på inbjudan, bröllopsfester som bara rinner ut i sanden och är tråkiga osv, osv. Märker att det finns mycket mer att oroa sig över än vad jag tidigare gjort. Kravet på att bröllopsdagen ska vara det mest fantastiska som någonsin skådats kommer jag inte riktigt undan...

Smow

Tja svårt att säga om alla får det men jag är oerhört lycklig över att jag och min man fick det!!! Jag kan helt sanningsenligt säga att det är den lyckligaste och mest fantastiska dagen i mitt liv :) och det önskar jag er alla som ska gifta er.

Vi hade en fantastisk dag! under middagen oroade jag mig för att gästerna inte hade trevligt, helt i onödan tydligen, men ändå. Vi hade glömt en tårta hemma så vi fick skära upp tårtan i pyttesmå bitar, kändes snålt och stressade upp mig väldigt av någon anledning. Våra barn var lite tjatiga ett tag (de blev lite uttråkade vid middagen) men de lämnade festen ca 21:00 och då kunde jag koppla av igen. Så summan av kardemumman var att det var SUPERHÄFTIGT!

Det är ju inte så ofta man hör att någon varit missnöjd men som någon skrev innan, de kanske inte vill berätta om det...

När jag gifte mig första gången hade jag en väldigt stor förväntan att det här skulle bli en alldeles väldigt speciellt dag. Den var mycket trevlig och bra på alla sätt, men jag vet att jag tänkte "Var det bara så här" när vi hade bytt ringar. Det vågade jag dock aldrig erkänna, utan funderade mycket på vad det var för fel på mig.

I somras gifte jag mig för andra gången och hade helt andra förväntningar.Det blev också en mycket trevlig och fin dag, men med ett annat lugn, en annan högtidlighet mot första gången. Mitt livs lyckligaste dag var det dock inte. den hade jag när min son föddes. Ingenting kan någonsin ge mer glädje än när han kom till världen.

Jag hade en lyckad bröllopsdag. Det bästa var vigsel. Trotts att den började 13 minuter försent för att fotografen inte hittade, men det skrattade man bara åt. Vi var jättenervösa och inget spelade roll för vi var så kära.

Dock var jag arg och upprörd dagarna innan. Mina föräldrar la sig i och bestämde typ hela festen, de ändrade bordsplaneringen, vi fick inte bestämma menyn, vi fick inte skåla i det vi bestämt utan de bytte bakom vår rygg, de höll pinsamma tal som ingen fattade ngt av, slickade tallrikarna!!! och var allmänt jobbiga. De respekterade inte våra åsikter. De sa till och med att det var deras fest för att de bjöd! Jag hade aldrig bett dem bjuda utan de hade tjat sig till det för de inte tyckte om det vi planerade. Och jag blev glad till en början men ändrade mig sen. Kan dock inte säga detta till mina föräldrar för man vill inte göra dom besvikna för de slössade massor av pengar på ngnt som inte representerade brudparet utan dom. Jag är inte materialist utan ville ha det litet och enkelt. Nu bliv det litet och överdrivet dyrt. Trots allt var det lysande god mat, och under själva bröllopsdagen brydde jag mig inte ett dugg. För det kändes inte vktigt att slösa energi på groll. Jag bara njöt av min kära. Gästerna hade trevligt. Några få pinsamma tystnader precis i början sen förlöpte det fint.

Mkt nöjd med det som jag och min man fixade själva. Och vi var strålande vackra.

Jag tror att man får se på det som att det är dagen man gifter sig och att den blir som den blir. Det viktiga är att man blir gift. Ha förväntningar på rätt nivå. Min man sprang omkring när jag blev sminkad och fixad. Han blir inte hänför utav överaskningsmomnent utan behöver titta och känna innan han vet vad han tycker. Nu efteråt säger han att jag alltid är den finnaste och sötaste men att på bröllopsdagen var jag hänförande vacker. Och då var det han som godkände hår och smink och var med och valde klänning! (fast han hade inte sett den färdig och på)

Jag är nöjd och glad att jag är gift. Att vi gifte oss för att vi älskade varandra och vill dela våra liv med varandra och ha barn med varandra.

Usch vad sentimental jag blev. Ville bara försöka förklara att fastan jag blev besviken på mina föräldrar så hade jag en otroligt lyckad bröllopsdag och att jag gick runt som i ett litet rosa moln och bara var glad. Bröllopsresan hade vi i alla fall planerat och fixat själva och den blev helt underbar!!!