När man inte trivs på jobbet?

Jag har en högskoleutbildning jag också och sitter på ett jobb som inte har så mycket med utbildningen att göra. Jag tror det är ganska vanligt idag. Jag är tok less på mitt jobb med, det är inte alls stimulerande utan snarare dö tråkigt och tär på mig mer och mer för varje dag. Jag söker aktivt andra jobb men det är svårt när man saknar erfarenhet. Nu har jag möjligheten att sluta om jag vill, det finns en person som kan ta över mitt jobb ganska snabbt, så nu söker jag ALLT, även sånt som ej är relaterat till utbildningen. Jag tror att om man mår dåligt pga sitt jobb så ska man byta, även om det inte direkt hjälper en uppåt så att säga. Ombyte förnöjer :)

Jag skulle inte säga upp mig om jag inte hade något annat jobb att gå till.

Inte jag heller.....sök jobba parallellt & så kan du ju byta när du hittat ett som är intressant !

Ett fast jobb är en fast inkomst !
Jag skulle aldrig våga säga upp mig utan att veta att jag har ett påskrivet avtal hos en annan arbetsgivare

Jag sitter i precis samma situation. Har läst 145 p på högskolan och kan titulera mig civilekonom. Ändå sitter jag sedan 1,5 år tillbaka som handläggare på en kundtjänst på ett pyttelitet försäkringsbolag.

Jag pratar med kunder i telefonen & registrerar ansökningar hela dagarna. En person som gått ut högstadiet skulle klara av mina uppgifter utan problem. Det känns verkligen värdelöst. Jag har absolut ingen nytta av min utbildning här och det finns absolut inga utvecklingsmöjligheter här heller. Vid rekryteringen pratade de naturligtvis pratade vitt & brett om alla utvecklingsmöjligheter, annars hade jag ALDRIG tagit jobbet. Men de möjligheterna är fullständigt obefintliga.

Om det inte vore för att man får 45 straffdagar på A-kassan när man säger upp sig själv så skulle jag säga upp mig idag. Men jag kan inte leva på 0 kr i 9 veckor, så det är inget alternativ.

Just nu håller jag på och försöker peppa upp mig själv & göra mig lite mer attraktiv på arbetsmarknaden genom att läsa en kurs i Modernt Personalarbete på Folkuniversitetet på kvällstid. Det gör att det känns som att jag är på väg någonstans i alla fall, och det tror jag är jätteviktigt för självförtroendet. När jag är på min kurs och på vägen hem därifrån så känner jag mig laddad och positivt inställd till hela min framtid. Och det är jätteskönt i kontrast till den lindriga depression & den panik jag drabbas av när jag kommer till kontoret varje morgon.

Åh vad deppigt det här blev, det var inte riktigt meningen. Ni får ursäkta mig. Jag ville bara tala om för er att ni inte är ensamma. Här finns en till akademiker-förlorare...

/ Elin

Hmmm, min sits är just nu lite annorlunda.

Jag har arbetat administrativt inom samma företag men på olika arbetsplatser och arbetsgrupper sedan 2000.

Min sista arbetsgrupp knäckte mig totalt och istället för att "gå in i väggen" så sökte jag ett friår - för att komma ifrån, upplevde inte att mina närmaste chefer uppfattade hur dåligt jag mådde. Jag är också säker på att jag inte vill ha dessa arbetsuppgifter "resten av livet".

Hur som helst har jag nyligen påbörjat ett universitetsprogram (3-4 år) och känner redan att det nog inte heller är detta jag vill... Summa summarum, hoppa av studierna, och börja arbeta igen, jo det kanske blir så, MEN jag vill ju egentligen inte gå tillbaka till företaget jag nu är anställd på då jag är orolig för att det ska bli på något liknande sätt. Och hur lätt är det att få ett nytt jobb!?

Jag känner just nu att jag verkligen vill ha mer "rörelse" omkring mig, jag är såååå JOBBSUGEN och att sitta själv och läsa hela dagarna känns jättemotigt - även fast det säkerligen leder till ett lönelyft - och studieskulder...

Så lilla-Angelina, och ni andra, jag förstår er precis men inte heller jag skulle rekommendera någon att gå från ett fast jobb utan något som väntar.

Ingen som har ett jobb i Västeråstrakten till en jobbsugen tjej?

lilla-Angelina
Det beror väl på vilket typ av företag du jobbar på. Finns det ingen möjlighet att göra nåt helt nytt inom samma företag?
Att säga upp sig innan man hittat nåt nytt är ingen bra ide. Leta annars paralellt och jag lovar, ditt drömjobb dyker upp förr eller senare. Visst kan jag hålla med om att trivs man inte på jobbet så trivs man inte med sig själv och sina nära och kära heller vilket kan vara mycket jobbigt.

Varför söker du inte en massa andra jobb som låter roligare och sen när du fått ett av dem tar du tjänstledigt ett år från ditt nuvarande arbete?

Då har du ju möjligheten att prova lite.

Stjärna
Får man verkligen ta tjänstledigt för att arbeta hos en annan arbetsgivare??? Tror inte det..?

Sedan tänkte jag bara säga; UPP med hakan tjejer och killar!!!!! Tänk positivt och var glada att ni har ett arbete att gå till idag!!! Och säg för guds skull inte upp er innan ni fått en annan sysselsättning för det är oooootroooooligt svårt att komma in i arbetsmarknaden igen.....

Be Happy!

Och en sak till: Ibland är inte gräset grönare på andra sidan. Byt inte för att fly från det jobb du har, utan byt för att du hittar ett jobb som är bättre.

Svårt att veta innan i och för sig och kanske ganska självklart men jag var själv beredd ett tag att ta vilket skitjobb som helst för att komma ifrån min arbetsplats. Nu hade jag tur och det som gjorde att jag vantrivdes "ordnade upp sig" och sen dess trivs jag.

LINA B
Den kursen verkar ju jätteintressant!Har kollat utbildningar tex fei men är så dyra...Folkuniversitetet skulle ju vara ett alternativ!Är den på 1termin eller?

nja asså jag var receptionschef några år och sedan sa jag upp mig för jag kom ingenstans och var lite lekstuga där så att säga..kan berätta om det på någon av våra BT träffar sedan var jag arbetslös över sommaren, sååå skönt!Men sedan sökte jag bara några enstaka jobb och blev erbjuden ett i reception på 5***** hotell i city..Jag tog det och har nu jobbat någon månad men känner att det är same same...Tror inte jag passar att stå en repa..Har eget ftg också på sidan om och det går ganska bra men har ju inte tid eller ork att utveckla det när jag jobbar

Tänkte bara påpeka att jag INTE tänker säga upp mig utan att ett nytt jobb dykt upp, inte så klokt och det vet jag också. Men sen måste jag säga att gräset kan mycket väl vara grönare på andra sidan. Alla är vi inte skapta för att klara av eller uppskatta alla eller samma jobb. Det som är fel för mig är perfekt för en annan. Mitt jobb bryter sakta ner mig och jag mår skit dåligt. Det är inget gnäll! Så är det bara.

Norrlandsbrud. Absolut, gräset kan mycket väl vara grönare på andra sidan, såg när jag läste mitt inlägg att det inte blev som jag tänkt mig, man ska absolut söka nytt arbete om man inte trivs, menar bara att man inte ska hoppa på "första bästa" i ren panik (om man inte har det riktigt kass där man är).

lilla-Angelina,
Kursen på Folkuniversitetet sträcker sig över 11 måndagkvällar (18-21.15) och 3 lördagar (10-16). Vi började 19 sept och sista gången är 5 dec.

Och det känns verkligen kanon. Lärarna är jättebra och gruppen består av helt olika människor, vilket gör att vi har väldigt bra diskussioner. "Grunderna i Modernt Personalarbete" som min kurs heter är Block 1 av 8, så om jag vill kan jag läsa ytterligare 7 block med olika inriktningar inom Personalområdet. Dessa block ingår i något som heter Personalakademin och som Folkuniversitetet ger i samarbete med Stockholms Universitet.

Enda minuset med kursen är att den är lite dyr... 11500 kr kostar den. Men jag resonerade så att det är dyrare om jag ska ta delvis tjänstledigt från jobbet för att hinna med en kurs på någon högskola. 11500 är inte så mycket om det kan leda till ett jobb som man trivs med. Men det är klart, om man inte har 11500 och måste börja spara ihop allt så är det ganska mycket pengar...

Har inte läst alla inlägg!

Säg inte upp dig. Det är lättare att få ett nytt arbete om du redan har en anställning.