Usch nu har vi bråkat igen...

Tråkigt för er att det har blivit på detta vis. Ni måste prata igenom det lugnt en kväll, var och en ger sin åsikt och sen får ni se om något behövs ändras på.

Du är arbetslös, nyinflyttad (verkar det som) och känner ingen. Alltså, det enda du tänker på hela dan är att din sambo ska komma hem så ni kan umgås.
Han kanske är trött då och behöver vara för sig själv en stund. Det behöver inte betyda att han inte älskar dig.
Har varit i din situation och nu efteråt förstod jag att det var jag som behövde komma ut om dagarna och träffa folk eller göra nåt.

Kan du inte hitta någon ny bekantskap via BT?
Lycka till med varandra!

Jag tycker att jag och min sambo bråkar alltför ofta om obetydliga saker åxå. Och precis som du e det oftast jag som blir sur/ledsen, men alltid pga nåt han sagt.

Dom senaste dagarna har jag fått höra att jag e "dum i huvudet" av olika anledningar, bl a för att jag är väldigt glömsk och tankspridd eller för att jag har en annan åsikt än vad han har.

Nu e jag ju ingen ängel själv heller, men jag försöker att alltid respektera honom, och tycker att han borde göra samma sak mot mej.

Tyvärr har jag nog inget tips jag kan ge dej, annat än att försöka hålla dej lugn och oberörd så gott du kan, det har jag börjat försöka. Men det funkar inte så bra, för jag har så kort stubin och hett temperament...

Lycka till iaf, hoppas det reder upp sej!

hallå, vi bråkar också en del om "småsaker" vilket egentligen är onödigt och känns trist. Om ni ofta bråkar om samma saker har jag och min sambo kommit på ett knep: var och en skriver en lapp med tex tre eller fem (eller valfritt antal) grejer som man irriterar sig på som den andra gör. Man få tänka till så att det verkligen är de saker man irriterar sig mest på.

Vad gäller sakerna på listan sen får man diskutera igenom och se om man kan lösa det. Tex jag är ganska stökig av mig och sprider mina grejer runt om i lägenheten vilket min sambo irritera sig på. ja, då får jag helt enkelt ta och skärpa mig på den punkten. Det är lättare att ändra på sådana ovanor när man har begränsat dem till tex tre då, så att det inte känns som att man kritiseras för ALLT man gör hela tiden.

Andra "mindre allvarliga" saker får man helt enkelt släppa, alltå inse att det kanske inte är så farligt och jobba på att sluta irritera sig över dem.

Vet inte om detta är till någon hjälp men kanske värt ett försök?

lolabe

Ja det var ett bra tips. På sistone har jag gått runt och känt mig som en riktig argbigga. Förut grät jag alltid när jag blev arg men nu bara skäller jag ut honom och är jättesur. Jag har ingen stubin längre. Förstår inte det för jag har alltid varit en snäll, glad och rolig människa.

Istället har jag bölat nu hela förmiddagen när han inte var hemma för jag tänkte på allt han sa igårkväll. Vad jobbigt när jag inte själv förstår varför jag blir så arg hela tiden. Det går ca en vecka då allt känns bra och sen förstörs stämningen för att vi bråkar.

Han orkar inte hålla på så för det tar på krafterna och så får man "börja om" hela tiden och jag vill ju bara att allt ska vara bra egentligen. :/

Confetti

Jag tror, precis som de andra, att ditt humör kan bero på att du är arbetssökande och att du går hemma hela dagarna. Så kan det vara, det är jobbigt, men det går över!

Samtidigt tror jag också att det är bra att kolla upp ev p-piller, då vissa sorter kan göra dig på VÄLDIGT dåligt humör! Jag bytte sort och min korta stubin växte flera meter...

Hej ja visst är det svårt när man har kort stubin. Jag är själv en med kort stubin. Men jag tror att det också beror på hur den andra personens uppförande är mot den som har kort stubin. Min sambo pratar i mun på mig när jag ska säga något om vad jag tycker i en diskussion, han bortförklarar saker "att så är det inte". Eller klassikern "ska du bestämma vad jag ska göra och säga, kanske".Och jag blir argare och argare och rösten blir högre och högre. Jag har konstaterat att vi kan inte prata. Är det något man retar sig på så är det lika bra att stoppa ner det i tårna. Men ibland är det omöjligt att lägga band på sig och då VILL man reda ut en sak men det är helt hopplöst att vi ska kunna klara av det.Man känner sig elak och uppgiven. Vi är ju alla olika så om man vet att någon har kort stubin då bör man ju inte reta den mer tycker jag. Han säger aldrig till mig att han förstår hur jag tänker utan han tiger och det ska jag tolka som han förstår vad jag menar. Men jag tycker man säger det också "att man förstår hur någon menar". Har jag fel?( oj vad långt det blev, förlåt)
Jag hoppas att det reder ut sig för dig Confetti och att ni kommer på god fot med varandra igen.

Visst är det lättare tappa humöret, brusa upp och bete sig på ett sätt man inte riktigt själv kan förstå när man är instabil t.ex. pga arbetslöshet. Det tär ju på nåt enormt om man inte mår bra!

Jag tycker, oavsett hur mycket man bråkar och oavsett hur förbannad man är, att det finns vissa regler som är absolut förbjudna. T.ex. så får man aldrig, aldrig hota med att skilja sig, vara otrogen, säga att man ska göra slut pga du är så himla jobbig nuförtiden eller andra drastiska saker som man inte menar men som ändå sår ett frö av osäkerhet och otrygghet hos den andra.

Det är fult och nåt man efteråt ska be om ursäkt för och aldrig mer upprepa (om det hänt) Så jag tycker din pojkvän ska ha dåligt samvete för detta och inse att det var ett slag under bältet som du inte behöver höra nu när du redan är så osäker och har dåligt självförtroende pga arbetslöshet.

Santa Fe

Jag håller med. Sådant ska man verkligen inte säga. I stundens hetta är det lätt att vräka ur sig saker som man sedan ångrar, och som kan vara väldigt sårande för den det är riktat till.

Att hota med att göra slut, skilja sig, osv vid ett gräl är aldrig bra!

När man gråter, kallar den andra för "dum i huvudet" och mest är gnällig är det nog hög tid att antingen bli vuxen eller fundera på om man verkligen skall leva ihop. Man ska inte göra livet till en pina för varrandra - det är det för kort för!

MTT Jag håller med dig presis. Det finns andra saken man kan roa sig med än ohc bråka. Visst kan man bli oense om saker nån gån, men bråkar man ständigt är man nog inte lämpade för varandra.