Vet inte om jag kan sätta stopp...

Jag tycker det låter bra att du tänker i dessa banor, det innebär att du är medveten om att det är/kan bli ett problem. Jag tror verkligen inte att det gör något om du ökar till 1000 kcal/dag, det är fortfarande väldigt lite! Om du ska äta mer är mitt råd att det du äter fortfarande är nyttigt, d.v.s. låt den extra energin komma från nyttiga livsmedel såsom magert kött (t.ex. kyckling), frukt och grönsaker. Om du ökar intaget lite åt gången märker du ju också om du börjar gå upp igen. Det finns nog en viss risk för det eftersom du levt på "svältnivå" de senaste veckorna.

Jag är ingen expert men det är mitt råd! Lycka till!

Hm, som du (antagligen) vet, så ligger du _alldeles_ för lågt i kaloriintag!! Både 800 och 1000 kcal/dag är på tok för lite, även om du inte tränar alls. För att räkna ut din basalmetabolism (det du behöver för att överleva i långa loppet, om du aldrig rör dig) tar du din vikt*24. Om du tex väger 55 kg så kan då äta 1320 kcal/dygn och fortfarande gå ner i vikt. Visserligen finns det såkallade (VLCD=Very Low Calory Diet) som ligger så lågt, men det är en pulverdiet som är väl sammansatt och som man max ska hålla på med några veckor! Din kropp har def ställt in sig på svält, och när du börjar äta mer normalt igen (för det måste du förr eller senare) så kommer du gå upp lite eftersom kroppen "paniklagrar".
Ett mycket sundare sätt att gå ner de sista kilona vore att lägga dig på kanske 1500-2000 per dag och sen träna 2-3 ggr i veckan. Du skulle då både gå ner i vikt, och din kropp skulle få chans att bygga lite muskler (just nu bryts dina muskler ner..)

Lycka till!
Anna

känner helt och hållet igen mig i dig. precis sådär höll jag på.

hade jättesvårt att unna mig saker även bara någon gång i veckan. liksom.. det kändes bara slösigt på nåt sätt att äta saker med flera hundra extra kalorier helt i onödan. liksom "bryta" min annars perfekta dag eller vecka.

och tack vare hälsovakten visste jag ju (tyvärr) precis exakt hur mycket kalorier det var i allt. så till den milda grad att jag hellre valde apelsin än äpple eftersom det var kanske.. 10(?) kalorier mer i ett äpple, totalt undvek avokado och allt med det i, och till och med plockade bort dom svarta oliverna om jag fick det i nån sallad.

var jag ute och åt kunde hela min dag rasa ifall jag tyckte att jag fick för mycket dressing på salladen t.ex. och hemma kunde jag inte ens typ använda en kniv som någon skurit t.ex. ost med. eller ens smaka en sked av nån sås.

mataffärsbesöken blev tre gånger så långa eftersom jag sprang runt å läste kalorier på allting och jämförde och middagarna och luncherna var som en tävling i att äta så kalorifattigt som möjligt. det kunde bli bara en halv burk tonfisk och lite spenat typ (jag älskade sådan med jättelite kalorier i för då kunde man äta mycket av det därtill hörde spenat, gurka å isbergssallad).

jag hade ett helr klart förvridet förhållande till mat men som tur var fick jag hjälp av en psykolog och en läkare som förklarade för mig att allt inte alls handlar om kalorier och att man verkligen inte behöver hålla på och räkna. hur gör andra liksom? dom går ju på instinkt och dom flesta i sverige är faktiskt inte särskilt tjocka.

jag började äta ordentlig frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, mellanmål och fritt med godis och sånt på helgen, från att bara ätit jättelite mat och inget godis alls. och tro det eller ej men jag gick ner ca 2 kilo. för mig var det inte så bra med tanke på att jag redan vägde för lite men iaf.

jag förbannar att jag någonsin började ta reda på hur mycke kalorier det är i saker, det har bara gjort livet jobbigare. tror jag hade vunnit mycket på att bara dra ner lite på godiset å så istället, vanligt vett liksom. önskar verkligen att jag kunde glömma sakers kalorimängd men det är svårt..

men nu äter jag säkert minst 3000 kalorier om dagen lr nåt tss.. men jag äter bra grejer (mest) och väger faktiskt fortfarande lite för lite.

frågar du mig ligger du helt klart i farozonen. kanske inte lika extremt som jag gjorde men var försiktig.

Vad snälla ni är som tar er tid. Jag känner mig som en bortskämd brat som inte lägger tid på större saker, men denna skiten har stigit mig åt huvudet! Jag håller med om att jag aldrig skulle ha börjat ta reda på kcal från allra första början. Precis som evelina skriver så kan nog hälsovakten stjälpa mer än hjälpa i vissa fall. I mitt fall är det så att jag har haft ett dåligt förhållande till mat alltid, istort sett levt på choklad (ca 300 g/dag minst!!) och eftersom jag inte blivit tjock av det så har jag liksom aldrig tagit tag i att sluta. Detta året har det dock vänt och jag blev mot slutet lite rundare än förr. Ville ha bort magen och tänkte skaffa mig bättre vanor på köpet. Inte trodde jag att JAG skulle fastna såhär! Enligt hälsovakten så ska jag äta 1300 kcal per dag för att stanna i min nuvarande vikt och det stämmer ju inte med det som AnnaZ skriver, dock har jag hört dina argument förr och jag är benägen att tro mer på dig än HV. Jag vill verkligen ha en avslappnad relation till mat, men jag vill verkligen gå ner de sista 2 kilona oxå. Bör jag äta mer än 1000kcal eller ska jag trappa upp långsamt? Det jag äter är i regel mycket nyttigt och välfördelat mellan fett-protein-kolhydrater (det kan jag åtminstone tacka HV för ;)).
Jag hoppas att när jag väl börjar dansa så kommer jag ändå bränna så mycket att jag inte behöver tänka på vad jag stoppar i mig, brukar det kunna vara så?

Varm kram till alla som bryr sig.. det värmer.

Alltså kalorimässigt menade jag i slutet, självklart ska jag ändå äta nyttigt!

1300 stämmer väl _ganska_ bra. om du väger 55 kg och inte alls motionerar. Så fort du tränar måste du ju äta mer.

Om du ska börja träna, så måste du komma upp i en högre kalorinivå innan du börjar, annars (om du dessutom är nästan helt otränad) kommer du känna dig matt och inte orka prestera nåt på träningen.
Jag skulle satsa på att äta kanske 1500 kcal först bara för att testa vad som händer med vikten (om du inte ska börja träna nu direkt), men fortsätt att äta nyttigt, bara öka mängden.
Sen om du tränar en massa kommer du kunna äta (nästan) hur mycket du vill (+unna dig lite "skräp") utan att gå upp, det är det som är så bra med träning tycker jag

Jodå, jag räknar alltid in träningen. Den siffran jag nämnt i tidigare inlägg är utan aktivitet, men det blir lite extra varje dag då jag cyklar till jobbet, städar där också vidare. Då kankse jag är på hyfsat rätt spår ändå. Ska försöka slappna av mer och njuta av annat (vad som helst som inte är choklad) som kärlek och andra glädjeämnen. Får se hur det går. Jag försöker ju alltid tänka positivt, det hjälper ofta. Sen undrar jag över grejen med "vadsomhelst-endagiveckan"? Är det bra ur förbränningsvinkel som så många påstår?

Kram

Kom på en sak. Börja inte äta _massor_ direkt när du börjar träna (dvs onyttigheter). Ibörjan bränner man tyvärr inte så mycket som man kanske skulle önska. Men ät dig definitivt mätt o se till att få idig tillräckligt med energi, annars kan du inte bygga några muskler alls.

Nädå, jag ska ta det lugnt. Vågar mig inte på nån stor förändring. Har varit så glad de senaste veckorna då jag sett resultat. Vill dock inte stå på 'svältnivå', låter inte bra alls. Jag tror att 1000 kcal kan vara bra att börja med så ökar jag sen när jag börjar dansa. Går det bra med en syndardag i veckan?

asså.. egentligen är mitt bästa råd att genast sluta räkna kalorier. det är knappast nåt man orkar göra hela livet och det är nog mest bara ångestframkallande.

det är inte så enkelt som att bara räkna med siffror sådär. ett tal liksom. kroppen kan inte räkna siffror direkt. den är mycket mer komplex än så. satsa istället på att äta lite mer (i mängd av mat, inte uträknade kalorier) det tror jag är bättre. lita på dig själv istället för hälsovakten. (du vet ju vad som är nyttigt liksom) och se hur det går med vikten.

det är inte farligt. du som jag måste avdramatisera dehär med maten. och vikten. du dör inte även om du går upp nåt kilo.

jag förstår om du vill gå ner. och det är okej. du kan gå ner. men det kan inte vara så viktigt med två ynka kilon att det ska vara värt att må psykiskt och fysiskt dåligt för att du vill gå ner dom så snabbt som möjligt.

ät ordentligt.

rör på dig.

du kommer att gå ner om du så bara kontrollerar ditt intag lite.
som sagt. tänk på andra. dom sitter knappast och räknar siffror. jag räknar inte siffror. och ändå vägar (t.ex.) jag lite.
hur många har egentligen så bra koll som du har? även om du släpper lite på dina "regler" så äter du säkerligen bättre än dom flesta. varför skulle just du bli tjock av att äta normalt mycket mat?

hur åt du förut t.ex.? det var väl chokladen du gick upp av? varför då äta mindre MAT nu än då? varför inte bara se till att skippa chokladen i veckorna å äta på bara t.ex. lördagar? jag tror det räcker långt.

ge det en chans åtminstonde.

jag märker ju att du vill få äta mer.
du vill få unna dig.
du önskar att du när du börjar träna ska du slippa tänka och räkna allt du äter.
ska jag säga dig en sak?

du får äta normalt nu också.
du får äta dig mätt.
du får unna dig.
du behöver inte räkna.

det är bra om du väljer nyttig mat.
se det så.
det är bra för kroppen.
och det är bra för kroppen att få tillräckligt med mat.
och det är bra om du rör på dig.
det är bra för kroppen att få motion.
det är det det ska handla om.
det som är bra för din kropp.
som du mår bra av.
mår du bra nu?

mat är något vi behöver för att överleva. inget vi ska göra oss förtjänta av genom att träna. inget vi inte ska få äta oss mätta på om vi inte tränar.