•  ~carpe diem~

    Nära sammanbrott.........

    Jag måste bara få skriva av mig lite, sammanbrottet är nära.
    Jag tillhör kategorin ständig bantare sen arton år tillbaka, upp och ner hela tiden.
    Jag har förstört min förbränning helt och hållet sen flera år tillbaka pga detta,måste alltså kämpa hårdare för varje gång jag ska gå ner, två månader är det längsta jag stått still i vikt på dessa arton år.
    Som ni kanske förstår så tar detta på krafterna,och nu har det hänt igen.
    Sista två veckorna har jag nog gått upp fem kilo fast jag ätit skapligt och rört på mig,kroppen har helt enkelt sagt stopp.
    Hur jag överhuvudtaget ska kunna visa mig när vi ska iväg på semestern är för mig ett frågetecken, hatar verkligen mig själv!!
    Dessutom glider jag in i min sk självdestruktiva straffätningsperiod fast jag vet att det är fel, kan inte stoppa det bara.
    Jag har fått tid på psyk imorgon för att börja reda i vad detta kan ha för orsaker, men just nu känns det som om det är för sent på något sätt.
    Skriver av mig här för det verkar som om man kan få mycket stöd från en massa kloka människor.

    //Den självdestruktives ansikte

  • Svar på tråden Nära sammanbrott.........
  • Fresan

    Lycka till hos psyk imorgon. Det är aldrig för sent!

  • Jonnes brud

    Jag vet inte vad jag ska skriva egentligen. Hata inte dig själv, det yttre är ju egentligen ganska ointressant (men mår inte den fysiska kroppen bra så är det svårt när man råkar ut för såna bakslag som du har gjort). Hur mycket övervikt anser du att du har? Vad säger din läkare, tycker han att du är lika överviktig som du själv upplever det? Ibland får man en felaktig kroppsuppfattning när man går upp och ner hela tiden. Är det möjligt med operation, även om det kanske är det allra sista man tar till. Du ska åka på semester med någon, din man? Vad säger han? Älskar inte han dig oavett hur du ser ut?

  •  ~carpe diem~

    Tack för att ni engagerar er, jag lider inte av sjuklig övervikt, nu är det ca 73-75kg till 166 cm, har pendlat mellan 62 och 100 kg.
    Jag har verkligen försökt bli bättre,slutade tex väga mig för tre år sen,men är ju så medveten om vikten ändå efter alla år.
    Har försökt banka in i huvudet att utseendet inte spelar någon roll men det går bara inte,vill verkligen ur denna nedåtgående spiral.........

  • Victory

    Jag tycker det är jättebra att du söker hjälp! Se det absolut inte som att det är försent, tänk istället att du nu har tagit ett jättestort steg på vägen mot att bli bra, att detta är början på ditt nya liv. Lägg tidigare misslyckanden bakom dig! Jag tror inte det handlar så mycket om övervikt utan om ett beteende/tankesätt som är svårt att komma ur. Men det går! Jag tror på dig!! Jag önskar dig verkligen lycka till idag! KRAM!

  • Filippa_K_

    Hej hej
    Hur gick det? Hoppas du snart mår bättre. Vet inte riktigt vad jag ska skriva... Kan det inte vara så att du kanske äter för lite då? Kroppen står på svält?Kram

  • virrpannan

    Jag kan förstå att du lider och att det är jobbigt för dig. Jag förmodar att alla tankar om vikt, mat, kalorier och förbränning upptar en stor del av din vakna tid. Och i självaverket är det inte vikten som är ett problem utan tankarna du har om din vikt och kroppsuppfattning. Hur gör man då för att förändra tankar?
    Ett sätt kan vara att försöka fokusera på positiva saker. Att varje dag skriva ner tre saker som man är tacksam för eller som gjort en glad t.ex. en komplimang, ett roligt mail, alla trevliga inlägg etc. Ett annat sätt att omprogramera hjärnan kan vara att rabbla en positiv ramsa för sig själv (affirmation) t.ex. jag är vacker och bra, jag mår toppen idag!!

    Gör saker du gillar, umgås med vänner du tycker om, unna dig att köpa saker du vill ha och försök att njuta mer av livet. Jag vet att det kan verka svårt när livet känns botten men det är värt ett försök. I mitt jobb träffar jag så många människor som mår dåligt och som inte har något självförtroende men det jag ser är en människa full av outtnyttjade resurser oftast med ett hjärta va guld. Men tyvärr kan de inte själva se allt gott de gör och all kärlek de både ger och får.

    Har du frågor eller vill ha lite tips och råd, så får du gärna skriva igen.

  •  ~carpe diem~

    Jag var på första besöket på psyk igår, det var ett så kallat bedömningssamtal.
    Först fick jag ösa ur mig allt elände jag kände, sen fick jag sitta och lyssna när de andra tre pratade om mig och vad de trodde att jag skulle behöva för hjälp, mycket märklig känsla.
    Jag kommer att få gå på kognitiv beteendeterapi för att gå djupare in på kroppsuppfattning, självbild och självkänsla.
    Det kändes jättebra men dessvärre kan det ta upp till åtta månader innan vi kan starta, en tanke som får mig ledsen, skulle ju vilja ha hjälp nu på en gång men vad har jag för val.
    Kanske använder detta forum som lite terapi så länge, ni har ju så mycket kloka saker att komma med, tack för att det finns medmänniskor som bryr sig när man själv känner sig helt hopplöst värdelös.

  • Nike

    Jag tror som någon tidigare har sagt, att du faktiskt äter för lite så kroppen har gått in på svält. Ät ofta men lite. Själv äter jag 5-6 måltider med mycket frukt emellan. Många måltider jämnar ut blodsockerhalten och man blir mindre sugen = mindre småätande. Skriv gärna dagbok över hur du äter så får man svart på vitt. Om du motionerar och bygger muskler (små, inga bodybuilders) så ökar förbränningen i kroppen. Sluta att väga dig i samband med ökad motion och istället mäta dig. Muskler väger nämligen mer än fett så det kan tänkas att du faktiskt går upp i vikt istället vilket är väldigt knäckande. Unvik detta genom att mäta dig istället.

  • Cybermamman

    Carpe diem, det finns en bra bok som heter "Att leva ett liv,inte vinna ett krig" Om acceptans av Anna Kåver. Rekommenderar den varmt. Läs den under tiden som du väntar. Troligen har du plöjt igenom den på en dag för man vill läsa hela på en gång

    Du kanske hittar recensioner om du googlar lite så du får ett hum om vad den handlar om. Jag beställde den på nätet, blev billigare så.

    Bra att du iaf kommit så långt att det finns en plan för dig. Lycka till!!

  • Mollie

    säger bara en sak; släng vågen!!

Svar på tråden Nära sammanbrott.........