• Hallonsylt

    Förvirrad och trött på mig själv

    Hoppas att något orkar läsa hela texten, för jag hade verkligen behövt ett par goda råd.

    Jag känner mig så trött på mig själv.

    Sedan cirka ett halvår tillbaka så mår jag uselt. Jag har fått diagnosen depression och panikångest och äter 40mg citalopram mot det.

    Men det som är mitt egentliga probelm är att jag har börjat ifrågasätta mitt förhållande med min sambo. vi har varit tillsammans i 3,5 hår och har bott tillsammans i ca 3. Vi har alltid haft det otroligt bra, jag har ständigt känt mig nyförälskad och vi har haft jättebra kommunikation. Men så i januari så som en blixt från klar himmel en dag så får jag för mig "tänk om jag inte älskar min sambo mer?" Denna tanke har sedan eskalerat och stundvis gett mig panikångestattacker.

    I december så tog min projektanställning slut och sedan dess är jag hemma och arbetslös/sjukskriven lite om vart annat. Min sambo jobbar hemifrån så vi lever ju i princip på varandra.

    Jag vill helst av allat att allt ska kännas som det gjorde förut och att vi ska fortsätta leva tillsammans, men det ständiga tvivlet gör mig galen. Men sedan tänker jag att jag vet ju inte riktigt vad som är sjukdomen och vad som är jag.

    Kanske är det bara det att vi lever så nära varandra som gör att den där pirrande känslan har avtagit, eller är det sjukdomen, eller en 3-års kris?

    I januari så friade han till mig och jag sa ja, men bara ett par dagar senare så sa jag att jag behövde tänka på det. Kalla fötter?? Jag är 25 år gammal och kanske inte redo att gifta mig. Kan det ha ökat min ångest? Innan han frågade har jag inte önskat mig något annat än att få gifta mig med honom

    Jag tänker också att om jag har tänkt på det här vaje dag i flera månader och jag kan inte hitta något fel i vårt förhållande, han är perfekt!

    Snälla hjälp mig att tänka, tror ni att det här är slutet, eller bara början på något nytt?
    Har ni några bra tips på hur jag ska liva upp kärleken igen?

    stort tack till alla som har orkat läsa enda hit.

  • Svar på tråden Förvirrad och trött på mig själv
  • Tant Pernilla

    Hm...knepigt. Det är nog bara du som kan svara på dina egna frågor... Det låter ju som om båda anledningarna kan vara möjliga (att det antingen beror på sjukdomen eller att det beror på att ert förhållande slocknat lite).

    För att inte slita så mycket på varandra hela dagarna, kan du inte hitta på något att göra på dagarna? JAg förstår att det kanske kan vara svårt att ta itu med såna aktiviteter när du är deprimerad, men kanske skulle det funka.

    Får du prata med nån professionell - kurator, psykolog eller så?

    Att man får kalla fötter är nog inte så ovanligt. Sen beror det lite på hur kalla de är, är de som isbitar eller är det bara så att du behöver ett par extra sockor, så att säga? Om det är det senare är det kanske så att du bara ska försöka hitta de där "extra sockorna" i ert förhållande. Om tårna är isbitar, så kanske det enda rätta är att gå vidare. För det kan vara rätt beslut även om man älskar sin partner och även om han förefaller vara perfekt.

    Det viktiga är ju att inte fatta förhastade beslut. Och sen att prata med din fästman/pojkvän.

  • Texas

    Tycker att du kanske ska vänta med giftemålet tills att du känner att du kommit på fötter och mår bättre. Då kan du ta ställning till om det var omständigheterna som gjorde att du började tvivla på förhållandet eller om du verkligen känner att du inte vill gifta dig med din sambo. Ni behöver kanske inte gifta er med en gång även om din sambo redan friat.Hoppas det löser sig och att du snart mår bättre.

  • Hallonsylt

    Jag ska snart få börja få gå i kognitiv terapi, det är ju lite väntetid för det. Men om ett par veckor tror jag att det är min tur.

    Åhh jag vill inget hellre än att allt ska kännas helt bra igen. När jag tänker på en framtid med honom så känns allt underbart, det är bara här och nu som jag kan känna mig apatisk. Blir så trött på mig själv.

    Oftast så känns det bra men så ibland så kommer den där kalla klumpen i magen. Men jag tycker så mycket om att vara med honom och han gör mig glad.

    Jag försöker hitta på saker på dagarna men iblend är det svårt, det känns så påhittat, som att jag vet att det inte är riktiga arbetsuppgifter utan saker jag har hittat på. Men jag ska ta ett ryck med det igen.

  • Tant Pernilla

    Om du tycker om att vara med honom och han gör dig glad, så tycker jag att det låter som något som är värt att satsa på!

    Men, som sagt, ta det lugnt, gå igenom den terapi du ska få, den kan göra stor nytta.

    När det gäller att hitta på nåt på dagarna kanske det finns någon ideell förening du kan engagera dig i? Röda korset, Amnesty, lokala fotbollsklubben, 4H... När man jobbar ideellt är det ingen som kräver så mycket av en, utan man gör det man kan utifrån sin egen förmåga. Kanske värt att testa, om du orkar, vill säga?

    Lycka till, det låter som om du är på god väg!

  • Stjärna

    Tror precis som du säger att dina tvivel kan ha att göra med din depression man ställer sig gärna frågor som typ, är jag verkligen värd att älska? Kan han älska mig? Kan jag få älska honom? Kan det verkligen vara vi i all evighet? osv.

    Sen tror jag också att det är lätt att gå varandra på nerverna när man lever hela dagarna tätt inpå varandra. Försök hitta på saker som gör att dagarna får rutiner och som gör att ni är borta några timmar från varandra då och då.

    Skönt att du ska få terapi, hoppas det blir roligt!

Svar på tråden Förvirrad och trött på mig själv