Hur stora distanser har ni emellan varandra?
Emellan mig och min särbo/delsbo så är det ca 40mil och för en annan kompis är det över 1500mil, Sverige och Bolivia.
Är det en nackdel eller fördel för er?
Jag trivs helt och hållet med det förhållande jag lever i, inget gnatande på varandra och vi kan båda leva våra liv utan att förlora vänner/jobb.
Just nu lever jag och min sambo cirka 15 mil ifrån varandra, pga att han gör exjobb på annan ort. Det funkar dock bra eftersom vi ses på helgerna, och det är på sitt sätt bra att vara ifrån varandra lite så tar man inte varandra för givet. Vi har faktiskt båda sagt att sedan han flyttade har vi lagt mer krut på att verkligen ta vara på de dagar vi träffas, det blir inte bara vardag jämt som det tyvärr lätt kan bli när man bor ihop. Jag skulle dock inte vilja ha ett långdistans förhållande under en längre tid.
Jag hade ett distansförhållande i 2 år. Jag bodde i Sverige och han i Bryssel. Nu bor vi dock tillsammans och det är mycket bättre.
När vi inte bodde ihop träffades vi två ggr i månaden. Det var ju också roligt men jag föredrar att ha honom nära.
Distansförhållanden funkar helt klart om man bara vill och litar på varandra, jag bodde 30 mil ifrån min älskade i 3 år, sen flyttade vi ihop, vilken lycka, att aldrig behöva känna en tom säng utan ha han alltid brevid sig! Nu har vi snart bott ihop i 2 år, men man minns tiden, när han väl skulle åka hem, mycket gråt och saknad.
Jag lever i ett distansförhållande nu och jag måste säga att det är jobbigt. När vi väl träffas är allt helt underbart, det kan inte bli bättre. Men när vi är ifrån varandra så kan vi bli sura på varandra utan orsak, det är jätte konstigt. Men när vi väl träffas så är allt som bortblåst. Till råga på allt så har jag tidigare råkat ut för att min exsambo var otrogen. Så det har gjort att jag inte riktigt kan lita på honom, fast jag vill. Jag bara längtar tills vi får vardagen ihop och det vill säga om 2 år=(
Usch, jag visste hur långt det var förut, men det har jag förträngt. Jag bor i Sverige och han i mellanvästerns USA. Så har vi hållt på i... över 1.5 år, men nu är det i alla fall mindre än ett år kvar. Hoppas vi. Får väl se hur lång tid Migrationsverket behagar ta på sig... 
Oj, nackdel eller fördel-frågan glömde jag: Hahaha. LÄTT en nackdel! Vi vill ju gifta oss och leva ihop, inte jiddra med saknaden och tidsskillnaden och telefonkort och... ja, Migrationsverket som sagt.
Lever också på distans från min kära. Mellan oss är det ungefär 12 mil. Har varit liknande avstånd under våra två år tillsammans och som det ser ut som nu blir det så några år till tyvärr. Jag tycker att det är extremt jobbigt för tillfället då vi inte kan ses så ofta som vi skulle velat. Längtar efter att få leva ihop och få känna hur vardagen är tillsammans och inte alltid behöva känna att vi måste göra något speciellt då vi väl kan ses.
Vi har cirka 30 mil mellan oss och diskussionen är ständigt vem som ska flytta till vem... 
Det är väl både bra och dåligt med distans. Precis som er så är fördelen att vi kan leva våra liv med jobb och vänner som vi gör. Jag behöver inte fråga och kolla av med honom om det är ok att fika eller liknande en vanlig kväll.
Däremot så är det ju jobbigt när man inte ses precis _när_man_vill_ en vardag, eller om det går flera veckor av div anledningar mellan man ses. Det är ju en stor nackdel. Märkte det idag när vi skulle boka en sak och försöka vara på samma ställe en viss tid en helg... Men det gick!!
Skulle gärna prova vardagslivet med honom! Se om det efter ett par år skulle funka även på det planet! Det tror jag iofs, men man vet ju aldrig... Se hur vi funkar ihop i vardagliga situationer också, men som sagt var; vem ska flytta till vem och lämna jobb och vänner...
