Lavelii,
Jag vet inte om jag förstår riktigt vad du menar med "jag har ingen brudtärna, bara våra vittnen", är inte det samma sak? Era vittnen är väl dom som står bredvid er i kyrkan?
Vilken pampig ring du har fått av din blivande man! :)
Jag förstår att du är rädd om den, men vad trist att du känner att du inte kan ha den på fingret jämt. Jag skulle inte ens kunna tänka mig att ta av mig min förlovningsring nångång. Jag gör allt med den, duschar, diskar, städar, sover... Jag vill inte ta av mig den varje gång jag ska göra något utan jag vill känna att den är en del av min hud. Men det är jag det. Sen så är min kanske inte lika ömtålig som din, eftersom min är en enstensring medan din har flera stenar. Men jag tror att den tål en del stryk ändå, så var inte alltför försiktig med den, slit den med åldern. Haha.
Mustikka,
Var ni tydliga med att ni inte ville ha barn med på bröllopet? Och varför talade ni i så fall inte om det för den som ringde och meddelade att dom skulle ta med sig barnen?
Jag har blivit så hänsynslös, vi har både uteslutit barnen på själva inbjudningskorten och så har vi talat om för alla att barn är uteslutna, tillomed min farbrors småbarn! Och ALLA föräldrar som vi har pratat med har sagt att vi har gjort helt rätt som uteslutit alla barn, dom tycker det är jätteskönt!
Det har gjort mig övertygad om att man ibland förutsätter att människor ska ta illa upp för att man väljer att göra på ena eller andra sättet, men att dom allra flesta förstår och respekterar ens beslut. Man behöver inte alltid tassa på tå för att göra alla nöjda. Oftast så är man orolig i onödan över hur andra ska ta saker och ting. Folk kan faktiskt ta att man ber dom lämna barnen hemma... Det blir inte så många sura miner som man kanske tror! Om ni verkligen önskar ett barnfritt bröllop så kompromissa inte, tala tydligt om att barn inte är bjudna.
Pagnie,
Vad effektiv du är. Jag känner att det står still just nu. Jag har ännu inte hittat några tärnklänningar, ingen slöja, inga skor... Men idag så beställde jag kravatter och näsdukar i färgen aprikos till brudgummen och bestmännen!
Nu är det riktigt nära för er ju... Vad avundsjuk jag blir! Men tänk vad tiden har gått fort ändå. Det känns som det var nyss vi lärde känna varann! Haha på tal om det, nu kom jag på att jag lovade dig en gång att jag skulle skicka en bild på mig till dig, för att du var så nyfiken på hur jag ser ut. Det har jag ju glömt bort!