Jag är så nervös att jag ska börja stortjuta inne i kyrkan! Blir tårögd bara av romantiska låtar eller filmer. Men jag försöker inbilla mig att jag inte är lite blödig när det kommer till mitt egna bröllop. Så nu frågar jag er. Grät ni under vigseln?
Nej, konstigt nog gjorde jag inte det. Jag är normalt jätte blödig och hade förberett mig med näsduk i mannens ficka men inte en tår, jag var bara lycklig!!
Några tårar kom det under solistens sista sång, för då var vi gifta och vi stod och tittade på ansiktena av alla våra vänner och våra familjer, det var en underbar känsla. Som att befinna sig i en bubbla av kärlek 
Jag är en väldigt känslosam människa och kan börja gråta för minsta lilla. Dock inte under vigslen.
Däremot förstörde jag sminket rejält när vi skulle skära tårtan. Vi hade en figurin från min min mormor och morfar till deras minne som caketopper. När min mamma fick se den (var en överraskning) så började hon störtgråta och jag därefter, slutade med att min kära svärmor stod och tröstade oss båda. Haha
Jag vill absolut inte börja gråta!
För jag kan inte gråta sådär tyst och fint utan det blir ett riktigt brööööl och buhuhuhuhu, jättehögt.
Dessutom blir jag röd om nosen.
Nej! Gråter jag kommer jag döda mig själv :P
har aldrig varit den känsliga typen, men de senaste åren har jag blivit känslig när jag läser om vissa grejer, kan vara vad som helst som är jättelitet och har inget med något sådär känsligt att göra, och då snyftar det till inom mig.
Nej, jag måste allt hålla mig! :)
Jag grät så att jag knappt kunde prata! Det började redan när vi gick ut ur den lilla stuga där vi väntat och gick uppför en slänt mot logen där vi skulle vigas och slutade inte förrän vi gått ut och kramat alla. Eftersom jag har läskigt lätt att gråta i alla sammanhang hade jag räknat med att jag skulle bli tårögd men inte så här! Det känns dock helt okej (och gjorde det faktiskt då också) eftersom det var en så viktig och stor stund.
Vi ska ha den långa versionen, den där vi inte säger bara ja under hela vigseln, och jag är rädd att jag inte kommer att få fram ett ord inför våra 100 gäster...
Min son på 14 skall sjunga Everything... Så ja... det kommer jag nog att göra, fast jag skal försöka låta bli.
HUR blir den stora frågan!!
Vi ska inte ha någon solosång i kyrkan så på det sättet blir jag nog inte tårögd. Hoppas verkligen att jag får ur mig orden framme vid altaret!
Jag får tårar i ögonen när jag lyssnar på orgelmusikn vi ska ha som inmarsch. Tror inte att jag kommer att klara mig torrögd:p Tänk när man står redo att gå in och så börjar musiken spela. Läskigt!:)
Här har ni en som grät innan vi gick in. Grät efter vi kom fram till altaret och sedan så snorade jag under hela den blomster tid nu kommer. Sen så var det hyffsat lungt. Sen när vi kom ut till sakrestian så grät jag lite till.
Sen så... ja. :D Heeelt otrolig känsla. Kan inte förstå det ännu. Vi gifte oss i lördags och blir tårögd bara jag tänker på det.
Jag trodde faktiskt inte jag skulle bli såhär rörd! Men det blev jag! Jag trodde inte jag skulle reagera ut i tårar!
Inte en droppe grät jag. Hade trott att jag skulle göra det men jag var bara så jäkla lycklig att det bara blev ett enda stort leende. Otippat nog såg jag allt en del tårar på mannens kinder däremot :)
Nej, vi nervösfnissade som två små fjortisar istället
Inte en tår, kan dels bero på att jag hade så ont i fötterna att jag höll på att svimma (en väldigt trasig fot så då överbelastade jag den andra när jag kompenserade).
Men det kan också ha berott på tricket jag läste här inne.
Ta nässpray - Otrivin Comp är att föredra.
Om du skulle gråta så är det i alla fall större chans att det blir såna där hollywoodtårar och inte snordroppande storsnörvlande med hopskrynklat ansikte ;)
Jag trodde inte att jag skulle gråta och gick ganska bra med den planen så länge jag inte såg mig omkring. Halvvägs in tänkte jag "det här går ju bra, kanske ska titta lite på dem som är här också". Mötte ganska snart min barndomskompis blick, hon satt med tårar i ögonen och då började jag gråta. Och inte så Hollywood-aktigt heller utan mycket snörvel och snor i hela ansiktet typ. TUR att jag hade en näsduk med mig.
Hoppsan
Såg nu att tråden var från 2011
Nej, det gjorde jag inte men min man grät. Jag trodde faktiskt att det skulle bli tvärtom, men när jag såg hur rörd och nervös han var kände jag att jag var tvungen att "skärpa till mig" och vara den lugna :)
